Har det redan gått en vecka?

allmänt, förvirring, jobb, kul, Livet

I måndags började jag mitt nya jobb på Lantmäteriet. Dagarna har verkligen bara susat fram.

Det har varit väldigt mycket att sätta sig in i. Det har varit väldigt mycket jag inte förstått. Som tur är förstår jag mer idag än vad jag gjorde i måndags. Även om det är rätt så förvirrande. Jag gillar ju att se positivt på saker, och man kan också se det såhär: Efter denna veckan vet jag mer om fastighetsrätter än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Och det är ju inte fy skam.

Jag har också en sån himla tur att jag har gått från ett jobb med väldigt trevliga kollegor till att annat jobb med väldigt trevliga kollegor. Det är god sammanhållning på kontoret och det hittas på en massa kul med jämna mellanrum. Den 25e är det spelkväll med pizza. Det ser man fram emot. Jag vet inte om jag ska ta med Ticket to Ride eller Carcassonne… Äh! Jag tar med båda. För säkerhets skull…

Det är tydligen tradition att nyanställda står för luciatåget till jul. Så det får man ju börja öva på så småningom.

Det känns bra det här. Nu har jag ätit en god fredagsmiddag jag kärleksfullt lagat till mig själv och om några timmar och en kaffe går jag ut på byn och tar mig en öl.

Tack för allt naturum Vattenriket

jobb, kärlek, Livet, vänskap

I slutet av september 2017 fick jag en timanställning på naturum. Det har drygat ut kassan lite grann för en fattig student. Men det är inte det bästa.

Under min tid på naturum har jag träffat människor från hela världen. Jag har visat och berättat om djur och natur för barn och gamla. Om allt från små kryp i våra bäckar och vattendrag till tranorna som flyger in över landet om våren. Jag har tipsat turister om olika utflyktsplatser och fått frågor som har verkat omöjliga men som ändå löstes. (Ett exempel som sticker ut är kvinnan som kom in och visade ett foto på en rosa bajskorv och undrade vilket djur som lämnade sådana. Vi kom fram till att det var en mård.)

Det har varit lugna dagar och hektiska dagar. Jag har varit med och fixat inför konserter och föreläsningar och fått hålla i guidningar och safari på spången utanför. Jag har från min arbetsplats se kungsfiskare susa förbi, utter leka med sin unge och en häger stå still i nästan en timme för att den lite för stora fisken den fångat skulle glida ner genom halsen. Jag har upplevt att en havsörn susat förbi några meter över skallen. Jag har fått teckningar av barn som kanske, tack vare mig eller en kollega, fått en aha-upplevelse och ett frö till en framtida biolog eller landskapsvetare såtts. Man kan ju hoppas.

Jag har haft skitkul på jobbet. Men det bästa är de kollegor jag har haft, som jag idag vill kalla goda vänner. Maken till trevligare, snällare och mer stöttande människor får man leta länge efter. Jag är så tacksam för min tid på naturum Vattenriket. Jag har haft en underbar tid med er. Jag lovar att komma och hälsa på.

Jag klarade min sista dag utan att fälla tårar. Det var bara när jag tog av mig min namnbricka efter vi stängt och jag drog av tejpbiten med mitt namn som jag blev lite fuktig i ögonen. Den lilla handlingen kändes så definitiv.

Färgtänk i vardagen

drömmar, inspiration, Livet, verkligheten

Det växte fram som av en slump. När man packar upp lägger man saker lite här och var tills man har en plats åt dem. Men ibland faller saker på plats precis där de ska helt enkelt.

Det som växte fram var att jag bestämde mig för vilka färgteman mina olika rum i lägenheten ska ha. Jag märkte att saker jag samlat på mig över åren har flera saker gemensamt. Och när jag satte prydnadsgrejer och pinaler i fönsterkarmen för att vänta på vidare direktiv så kom idén.

Grundläggande har jag en hel del vita och svarta (eller väldigt mörkt bruna) möbler. Dessa kompletteras av andra möbler i jordiga eller gyllene toner. Dessa kan vidare accentueras av dova röda, gröna och blå toner. Det kommer bli hur snyggt som helst. I alla fall i vardagsrummet. Sovrummet kommer inredas i blått och grått, med lite gulaktiga toner för att bryta av. Som till exempel min egenhändigt byggda bambuklädhängare.

Köket har redan fått fina nya köksstolar i två olika nyanser av ljusgrönt (Träsk tror jag den ena nyansen hette.) och med lite tavlor med naturtema så kommer det bli hur tjusigt och trevligt som helst.

Ateljén/kontoret kommer få ALLA FÄRGER!!! Ingen hejd där.

Jag har nog tidigare tänkt att om något är fint så passar det säkert in hemma. Men med en tanke på vilken känsla man vill att varje rum ska uppbringa eller förmedla så blir det lite mer eftertanke i vad man i framtiden skaffar sig. Det kommer bli bra det här. Jag känner det.

Mot nya horisonter

drömmar, inspiration, Livet, verkligheten

I min nyckelknippa sitter nu nyckeln till min nya lägenhet. Imorgon går det stora flyttlasset och om åtta dagar är jag permanent boende i Karlskrona.

Ja. Jag flyttar längre österut. Efter min examen har jag fått ett jobb på Lantmäteriet och eftersom jag befinner mig i en position där jag inte är geografiskt ankrad så har jag möjlighet att flytta dit jobbet finns. Jag var med på besiktningen och efteråt flyttade jag upp lite pinaler som är ömtåliga och svårnedpackade i flyttlådor. Efteråt tog jag en lunch på stan.

Det slog mig när jag satt där och njöt av min focaccia med kyckling och pesto och min alkholfria öl, att detta verkligen är början på något nytt. Och något eget. Chansen att någon man kände skulle gå förbi var minimal. Allt var nytt. Och det var spännande. Jag vill upptäcka.

Jag gick förbi biblioteket och tänkte att det var lika bra att skaffa lånekort. I foajén fanns lappar om skrivargrupper och konserter. Wiehe kommer i höst och tolkar Bob Dylan. Det får jag ju gå och se.

Men först ska jag komma i ordning. Jag har torsdag och fredag på mig att göra en hel del. Jag jobbar i Kristianstad i helgen. Och sängen är kvar i Österlöv några dagar till. Men på fredag får jag gå ner till havet i Karlskrona och titta ut en stund över min nya horisont.

Ett ögonblick

allmänt, hobby, skrivande.

Jag fann några gamla texter jag skrivit i en dropboxfolder. Det är kul att läsa sådant man glömt bort att man skrivit. Det blir liksom något nytt, fast det är gammalt. Här är en. Jag lägger nog ut de andra med nån dag.

Tick.
En våg har nått så långt den kan upp på stranden. Den nuddar precis en stor vitmålad sten och kommer att sakta dra sig tillbaka mot havet den kom ifrån.

En mås har landat på en gammal lyktstolpe. På grund av måsens vikt och landningshastighet fjädrar den böjda stolpen några millimeter.
Ett saltstänk landar på en fönsterruta.
Varm sand möter ett barns nakna fotsula för första gången.
Solgatan glittrar i havet på ett sätt som gör det nästan outhärdligt att se på.

Ett fåtal små moln hänger helt stilla i himlen.
En badboll i vattnet snurrar ytterst lite.
I ögonvrån ser en man att en kvinna betraktar honom och ler. Hans nackhår reagerar omedelbart.
En droppe av mjukglass i handen på en äldre dam lämnar struten för att ramla mot marken.

En lampa släcks.
Det luktar engångsgrill.
Ett dun från en liten fågel verkar hänga helt stilla i luften. Så lätt att det inte bryr sig nämnvärt om gravitationen.
En kakafoni av röster och skrik. Skratt och plask. Allt sker samtidigt.

Detta ögonblick som är mellanrummet mellan sekunder.
Vi tänker inte på det. Det passerar. Det är inget viktigt. Det är det viktigaste. Vi kommer inte minnas det.
Förutom mannen som för första gången såg vad som skulle visa sig vara hans livs kärlek le mot honom.

Förutom barnet som upplevde sand mellan tårna för första gången. Det blev ett minne som hon bar varmt i hjärtat hela livet.
Mellan två sekunder. Det skapas historia i ett ögonblick.
I ett enda ögonblick, där fjädrar hänger i luften och saltstänk träffar en ruta och lämnar en pytteliten droppe…
Där. Det är där vi är. Alltid i ett ögonblick. Aldrig i ett ögonblick.

Allting rör sig alltid.
Tack.

Den enda vägen är upp

hobby, kul, träning

Jag har ju beslutat mig för att prova en sak jag aldrig provat förr varje månad. I januari låg jag en timme i en floatingpod. Idag har jag ansträngt mina fingrar och tår till det yttersta i två timmar.

Det var när jag satt i fikarummet på naturum och berättade om floatingen som min kollega Erik nämnde klättring. Det har jag ju aldrig provat förr, så det skulle jag ju såklart testa. Och Erik, han hängde med.

Det arrangeras klättring på Kristianstad högskola två dagar i veckan och det var bara för mig och Erik att fäktas lite med våra kalendrar för att hitta en dag som passade. Idag var vi ute i lite för god tid men klockan sju gick vi in i gympasalen på HKR och började spänna på oss selar och alldeles för små skor. Nja. Erik är lite erfaren, så han hade sina egna grejer med sig. Men jag som har 46 i skor fick låna ett par klätterskor som mina fötter sakta men säkert protesterade mer och mer mot. Klätterskor ska vara lite för små. Det ger tårna mer styrka och stabilitet. Det vill man ha när man är flera meter upp på en vägg. Men inte så tajta som mina var tror jag.

Och upp kom jag. På andra försöket. Jag klättrade upp för den där väggen några gånger och för varje gång så ömmade det mer och mer i fingrar och tår. Men det är kul. Samtidigt som kroppen får arbeta. Armar, ben, rygg, axlar… Så går huvudet på högvarv. Var är ett bra nästa grepp? Var kan jag sätta min fot? Om jag tar det steget, vart är då nästa? Sakta men säkert.

Erik säkrade mig. Så de gånger jag föll dalade jag sakta ner till golvet, graciöst som en säck potatis. Men när Erik klättrade var det aktivitetsledaren som säkrade. Man brukar inte få lov att säkra någon förrän man varit med några gånger. Det är ett speciellt sätt man ska dra i de där repen så att ens vän kommer ner tryggt. Så jag kunde ta det här fotot.

Så kommer jag göra det här igen? Ja, det kommer jag med största sannolikhet. Det är klättring på HKR på tisdagar och söndagar mellan sju och nio på kvällen. Det kostar inget, det är trevliga människor där och de spelar bra musik. Dessutom håller den ena aktivitetsledaren i boxning på onsdagar. Så det ska jag också testa.

Reklam gör oss matta… Ändå…

foto, hobby, inspiration, Livet, skönt, träning, Yoga

Ändå ska jag göra reklam för min matta. Eller rättare sagt mattor.. Jag har designat yogamattor och jag tycker att alla borde ha en. 

För något år sedan så aktiverade jag en onlineshop där jag säljer min konst i olika former. En av mina tavlor heter ’Morning Yoga’ och ser ut såhär:

Nu har society6, där jag har min shop, börjat erbjuda yogamattor. Givetvis ska man kunna ta med sig dessa två filurer med till sitt pass på en fin soluppgångsfärgad matta.

Om man tycker att man behöver lite mer stillhet och harmoni så har jag lösningen på det med. Det finns något väldigt rogivande i att titta upp bland trädkronor och liksom följa med i det lugna svajandet av grenarna. Och där finns det en koppling till yogan. För visst svajar det, i alla fall för mig, men det finns en stabilitet och ett lugn. Därför har jag designat två mattor med motiv av trädkronor. Här är en bit av den ena.

Den andra är mer åt det röd-rosa hållet och motivet är lite annorlunda. Vill ni se den så besök gärna min shop på society6.

På nya stigar

allmänt, hund, kärlek, katter, Livet, studier, vänskap, verkligheten

Lägenheten är såld. Vi fick vad vi begärde och är nöjda. Jag får tillträde till min lägenhet den första februari och Leona får nycklarna till sin ungefär två veckor senare. 

Det har varit en trevlig lägenhet att bo i och jag har många fina minnen härifrån. Det var här jag påbörjade min utbildning och det ville sig så att jag kommer avsluta den från en etta i Österslöv.

Det visade sig att jag och Leona insåg att vi inte skulle vara gifta längre. Det hade varit inte bra länge och vi insåg det inte förrän det var för sent. Vi skiljs som de bästa vänner och kommer fortfarande ha delad vårdnad om hunden och säkert umgås en del också. Man är inte tillsammans i tio år utan att liksom bli van vid att den andra är i närheten. Men vi vill inte fortsätta bo ihop.

Leona flyttar in till centrala Kristianstad med Guiness. Zigge har hittat ett nytt hem hos en riktigt härlig familj. Jag beger mig ut på landet. Vi får se hur länge jag bor där. Om man ser det positivt (vilket jag gillar att göra) så har ju hela landet öppnat upp sig för mig i fråga om arbetsmöjligheter. Och ute i Österslöv händer det inte så mycket, så jag kommer ha fullt fokus på mitt examensarbete. Lite annat får man ju hitta på. I närheten finns en badplats vid Råbelövssjön och där är rätt så gott om fåglar som man kan kika på. Och när Sally är hos mig så får vi ju ut och upptäcka trakten. Och är det riktigt uselt väder så finns ju Netflix.

Det kommer bli bra det här.

Floating

allmänt, inspiration, Livet, skönt

Det kom som en eftertanke och blev någon sorts nyårslöfte av något slag. Varje månad ska jag ha en upplevelse jag inte haft tidigare. Idag gjorde jag den första. Floating.

Tanken med dessa upplevelser är inte att pressa sig långt utanför sin comfort zone bara för att. Jag känner mig inte dragen till bungy jumps och fallskärmshopp. Man säger man vill testa saker eller besöka platser eller se någonting, men kommer sällan till skott.

Jag har länge haft lust att testa floating. Efter en bastu lägger man sig i en pod där det finns 35 grader varmt vatten med 37% salthalt. Man stänger luckan och flyter i mörker och i början och slutet spelas det lugn meditationsmusik.

Jag googlade och fann ett företag i Kristianstad som är medlem i Svenska Floatingförbundet och det lät ju betryggande. Det är en gård ute på landet och hon som driver det är en lite udda men väldigt trevlig tant. Det bjöds på te och kakor efteråt.

Så hur var då själva upplevelsen? Det var min första gång i en infraröd bastu. Även om den bara var 52 grader varm så var det en annan slags värmeupplevelse än i en vanlig bastu. I stället för att värmen gick utifrån och in som vanligt, så blev hela kroppen värmd samtidigt. Det är svårt att förklara.

Själva floatingen var fantastisk. Man ligger i en timme. Eftersom vattnet är samma temperatur som huden så när man väl slappnat av lite grann (vilket går väldigt fort) så känner man inte riktigt vad som är i vatten och vad som inte är det. Det är en känsla av viktlöshet samtidigt som det känns som att man ligger i den bekvämaste sängen någonsin. Jag vet inte om jag somnade, men någon annan form av medvetande hamnade jag i. Jag andades annorlunda. Det blev längre och lägre uppehåll mellan andetagen. Pulsen gick ner. Det var riktigt skönt.

Jag kommer nog vilja göra om det fler gånger. Jag kan tänka mig att om man har någon meditation i åtanke och fokuserar på den så blir det nog en väldigt givande meditation. Idag fokuserade jag bara på avslappning.

Yoga med Adriene

inspiration, internet, träning, verkligheten, youtube

Jag har gått på Yoga på Friskis & Svettis då och då sedan Leona blev yogaledare där. Det är en himla skön träningsform både för kropp och sinne. Och efter man mest går och lyfter och drar i saker på gymmet är det riktigt skönt att sträcka sig.

Leona följer en yogainstruktör på sociala medier och konstaterade att hon skulle göra en 30 dagars yogautmaning. Jag kollade på introduktionsvideon och bestämde mig för att göra det jag med.

Jag kom igång en dag efter det började, men vad gör det. Jag rullar ut mattan i vardagsrummet, ser till så jag inte slår i taklampan med händerna och låter Adriene leda mig genom passet från tvn. Jag kan varmt rekommendera det. Även för nybörjare. Jag är ju nybörjare. Det är vissa moves jag inte klarar än, men jag blev glad när jag klarade att stå på alla fyra och sedan föra fram ena benet och ner med huvudet så jag kunde peta nästippen på knäet.

Ja man kan bli glad för massor av olika anledningar. Näsa mot knä är tydligen en… Idag var dag fyra. Tjugosex kvar. Häng på!

Här är hennes hemsida om man vill veta mer.