Julmusik strömmar ur högtalarna. Ljusslingan hänger på balkongen och stjärnan i fönstret. Lussebullarna jag och Leona håller på att baka ligger just nu på jäsning och luktar gott. Katterna har fått glitter på klätterställningen och Buddha har fått glitter i sitt hår. Det är Julstämning på vaktgatan.
Month: november 2010
FollowOmbyte förnöjer.
Nu har det varit kallt och blått för länge i bloggen. Det var dags att byta om. Till varmare färger som kan behövas i vinterkylan. Innehållet förblir dock väldigt Kentiskt.
Episka sagor
Det kommer nästa år släppas ett nytt seriemagasin. Jag hörde om det på radion. Ett seriemagasin fullt till bredden med episka och storslagna serier fulla med färg, fart och fara. Fantasy, sci fi, manga och gud vet vad.
Det låter intressant. Skaparna på kolik förlag har sett en trend bland serieskapare. Att de börjar bli trötta på de verklighetstrogna, närmast dokumentära serierna som fins just nu. Även om de också är bra. Jag gillar serier som Rocky och Elvis. Och det finns en hel del jag inte läst.
Jag prenumererar på tidningen Pondus. Något som jag funderar på att sluta med. Själva huvudserin har bara ett fåtal ljuspunkter och min favoritserie har bara ett fåtal sidor till sitt förfogande. När serien ”M” får en egen tidning så prenumererar jag på den.
”M” är också till viss del självbiografisk men tecknaren Mads är så galen. Hela serien är full med talande gummikycklingar, ninjor, Boba Fett, ghostbusters, telefonförsäljare, norska försvaret och så vidare. Här är ett exempel på vad jag talar om. Han har blivit hemsökt av sin flickväns guldfisk och fått tag på några som kanske kan hälpa till.
http://www.start.no/m/?m=20050201
Givetvis bifogar jag en länk till kolik förlag också.
http://www.kolikforlag.se/utopi
En arg insändare.
Den har anlänt. Besudlat oss den värsta av all nederbörd. Kall och blöt ligger den som ett täcke av misär över gator och torg. Slaskig, påträngande och eländig. Snö. Snööööööööö…. Jag hoppades att molnen kunde vänta med att fälla sin fula mjäll tills i alla fall julen är kommen.
Snö kan vara vackert om det är där det hör hemma. Ett fjäll. Långt borta på en bergstopp, så vykortskorrekt. Och jag erkänner miraklet av nyfallen och orörd snö över en glänta i skogen en gryning där det ligger kvar på trädgrenarna och morgonljuset får det att bli orange-lila och magiskt. Allt detta förutsett att jag inte är någonstans i närheten av det.
För snö drabbar vår vardag där vi befinner oss som mest. Vi slaskar runt i det när vi går på stan. Något som får våra byxben att bli blöta och våra fötter kalla. Det lirkar sig in innanför halsdukar och vantar mest för att jävlas. Det faller på våra glasögon så vi får svårt att se. Det faller på parkeringsplatser och gator och ökar risken för olyckor. Och snö inne i stan blir snabbt grå brun med de sporadiska hundurinfärgade högarna.
Det finns människor som tittar ut genom fönstret på kvällen och ser ett snöfall som får något magiskt i ögonen när de ser miljoner snöflingor falla i mörkret. OCh säger saker i stil med: ”Åh så fint.” och ”Snö! Vad kul! Pulka pulka pulka! Snöbollskrig! Weeee!” Själv tänker jag mest på hur jobbigt det ska bli sig att ta sig till jobb dagen efter.
Jag kanske är lite bitter men jag anser mig ha rätten. Nu väntar månader av snorig näsa, glasögon som immar igen så fort man kommer in nånstans. Snöklegg som dras med in i lägenheter. Kalla fingrar. Halkande och allmän svårframkomlighet.
Vinter. Du har påmint oss om din existens. Tack nu har vi sett det. Det var inte kul. Nu kan det bli vår.
Jag känner en närvaro.
Ikväll ska jag på seans med Terry Evans. Jag har ingen aning om vad som väntar mig. Jag har aldrig varit på något sådant här förut. Leona däremot har varit på ett par stycken och finner det högst intressant. Jag gillar att kolla på Det Okända på tv4+ och alla storys om spöken och andar och meddelande från andra sidan fascinerar mig otroligt.
Om jag skulle få ett budskap… Undrar vem det skulle vara ifrån?
Årets coolaste film hittills.
Scott Pilgrim vs. The World måste vara årets mest underhållande film. En jävligt cool actionrulle med hur mycket smart humor som helst. Filmen är både film, datorspel och serietidning och så otroligt snygg. Jag ska hålla tyst nu och låta trailern tala för sig själv.
Jag är galen.
Något som gör mig lite nöjd och får mig att känna mig sådär rebelliskt självständig på ett fullkomligt idiotiskt sätt (och jag är medveten om att det inte är vettigt nånstans) är att sätta upp slumpmässiga betingelser för mig själv och sen skita i dem.
Som att till exempel singla en slant eller rulla en tärning med olika villkor för varje sida. Och sedan göra en tredje sak istället trots kronan eller klavens order. Eller göra en sjunde sak vilken sida tärningen än hamnade på.
Eller att lägga en patians. Går den upp så får jag äta en glass… Så går den inte upp och så äter jag en glass ändå. På så vis är jag i kontroll över mina egna beslut. Jag trotsar slumpen. Jag lurar ödet. I alla fall på en mikroskopisk skala.
När man sätter upp alternativ. Antingen ett eller två, och singlar slant. Om du när resultatet visar sig på din handrygg tänker ”Äh. Jag kör två utav tre.” Då har du bestämt dig. Du behöver då bara något att skylla på. Myntet sade ju… Trots att du till sist körde sexton utav trettio.
Brett domino är en hjälte
Då och då hittar man de mest besynnerliga saker eller personer på nätet som man bara måste älska. När jag köpte mig en stylophone stötte jag på Brett Domino. en brittisk kuf, en ärkenörd som var en jävel på stylophone rent utsagt. Nu när jag köpte en kaossilator så dök han upp igen och han är nog den nördigast hjälte jag har. han är briljant. Jag bifogar bevis. Det är bra musik och det är humor och det är tekniknördarnas lekstuga.
På gång i mer än ett avseende.
Tänkte gå ut på en promenad i hösten. En timme för att rensa tankarna och klura lite på hur boken skulle fortsätta. Jag skrev tolv sidor och slutade med en liten cliffhanger. På vägen laddade jag ner till min telefon en träningsapp som mäter hur långt du gått, var du gick och hur lång tid det tog. Detta sporrade mig rejält. Speciellt när den började berätta för mig min genomsnittliga hastighet. Jag märkte hur tempot ökat avsevärt från början av min promenad som helt plötsligt blev en powerwalk. Jag skulle möta Leona efter en timme på stationen. Jag kom dit alldeles för tidigt. Nu sitter jag och andas ut lite grann. Sen blir det middag med Basse och så vet jag hur boken fortsätter också. Det finns en förrädare. Moahahaha.
När rätt musik spelas
Det är så härligt när man plockar en gammal skiva i hyllan och sätter igång den och den passar som en smäck på humöret och tiden och vädret.
Jag plockade med mig en gammal skiva med Loosegoats ner i bilen och att köra under grå moln med värme i bilen och varm musik gjorde i sin tur hela mig varm. Jag vet att Loosegoats är bra, det var därför jag köpte skivorna. Men ibland spelar man rätt låtar vid rätt tillfällen och då känns det som om man hade ett soundtrack till ens liv på något sätt. Det kan kännas rätt så stort.
Här är Loosegoats.