Sommarsnack och drömfragment

Leona pratar rätt så ofta om podsändningar av radioprogram hon lyssnar på och om sommarpratare som är bra. Igår när jag gick och lade mig tänkte jag att jag skulle lyssna på en sommarpratare och liksom höra om det var så bra som hon påstår. Jag har lyssnat på en sommarpratare förr och det var Lars Winnerbäck en gång för länge sen när jag var superWinnerbäckfantast. Så det räknas ju inte.

Så jag bläddrade igenom poddarna för att hitta någon jag kunde tänka mig vara intressant. Claudia Galli hade Leona pratat om… Men nej… Nour el Refai… Ja varför inte. Hon är kul och allvarlig och verkar ha nåt speciellt. Och det hade hon. Jag låg i sängen och var klarvaken. Vanligtvis lyssnar jag till något lättsamt att somna till och jag trodde i ärlighetens namn att jag skulle somna till sommarpratet också… Men nej. Det var oerhört intressant och gripande. Har ni inte lyssnat på det så gör det… Om ni gillar Nour förstås… Nej. Faktiskt också om ni inte gör det.

När jag väl somnat så drömde jag.
Det enda jag minns av drömmen är en otrolig detaljerad bild. Ett minne av ett slag.
När jag var liten så fanns det en cykelväg bakom ett villakvarter som jag gick på väg till skolan. En liten bit av den här cykelvägen, kanske bara sextio meter så var det på vänster sida stora nyponbuskar fulla med nypon. På andra sidan cykelvägen var det ett dike fullt med stora nässlor. Man var lite rädd att hamna däri. Just denna lilla biten cykelväg med så mycket grönska, nässlor och nypon. Den blå himlen ovanför och vetskapen om att den är på vägen till Eric Ruuthskolan. Det är det enda jag minns från min dröm.

Att testa sina gränser

Det är jag som fixar desserten till nyår. Det blir vinbärstårtor. Den ena har jag bakat förr och tar itu med i morgon förmiddag. Den andra har jag bakat ikväll. Det är bara lite finishing touches som ska fixas imorgon.

Och skoja om jag har multitaskat. Aldrig förr har jag haft igång så många skålar, kastrull, vispar och ugn samtidigt. Det kändes som om receptet skrevs för en person med sex armar eller kanske två personer. Eller bara någon med mer erfarenhet i bakandets konst än vad jag har.

Nu har det i alla fall gjorts mousser som ska ligga i lager på en tårtbotten. Jag hade kanske lite dåligt tålamod mot slutet. Det understa lagret var nog inte så stelt som det skulle vara innan man hällde över det översta. Men eftersom tårtan ska frysas så gör det nog inte så mycket att lagrena inte ligger parallellt med varandra. Det kommer nog inte glida isär. Det ska bli lite spännande imorgon när jag ska göra gelén som ska täcka toppen.

Det är kul att testa sina gränser i köket lite grann. Att inte bara köra på säkra kort. Blir det äckligt… (vilket det inte kommer att bli.) får vi alla bara en tårtbit mindre till efterrätt.

Det enda som ska göras ikväll är att hämta bord och stolar hemma hos Basse och Jeppelina. Sen är det slappe som gäller. Man ska ju orka vara uppe sent imorgon.

förberedelser

Det är nyårsafton i morgon. Det är nog min favorithögtid egentligen. Det där magiska ögonblicket vid tolvslaget när man känner sig nytvättad och en hel framtid viker ut sig framför en och allt som finns är möjligheter och hopp… Men nog om sentimentalitet.

Det är vi som kommer ha folk hemma i år. Idag kommer bord och stolar hit. Jag kommer städa det sista som behövs städas och baka efterrätt. Jag kunde inte riktigt bestämma mig så det blir tre olika sorters tårtor. Och för att undvika hysterin på systembolaget gör jag en vinraid hemma hos föräldrarna. Jag hoppas de också har kakfat att låna ut. Vi har inte tillräckligt med tallrikar att avvara.

Jag är rätt så seg men om man bara tar det lugnt och fint så kommer det nog inte bli några problem. Men nu har jag inte tid att sitta här längre. Jag har en lägenhet att dammsuga.

Nätter alltså…

Jag vet inte vad det är men nattskiftena har på senare tid känts tyngre och tyngre. Arbetet har inte blivit jobbigare men min kropp och framför allt mitt huvud pallar inte riktigt trycket. Vanligtvis har man helvetestimman mellan fyra och fem. Jag börjar slokna redan vid tolv. Se mitt porträtt.


Se hur ögonen går i kors av trötthet och hur han kämpar för att hålla dem öppna. Det syns inte så tydligt men de är lagom rödsprängda. Glasögonen sitter snett och det har han inte märkt.
Ansiktet i stort är avslappnat. Det sover redan medan resten av kroppen arbetar.

Låt mig också tillägga. Jag gör mig inte till på bilden. Det är såhär mina kollegor ser mig efter tolv på ett vanligt nattskift.

Nu går det att ta på den.

Jag beslutade mig för att skriva ut Sommarkattsyndikatet idag och begav mig ner på stan för att se om det fanns någon som kunde göra det snyggt. En enkel utskrift men med rygg så man slipper lösbladssystemet. Det fanns det. Men tyvärr hade de inte tid att lösa det innan nyår och det funkade inte för mig. Jag har ju ett datum att passa.

Men jag löste det lätt genom att gå ner förbi bokhandeln på vägen och köpte mig en snygg pärm som man kunde sätta en snygg framsida på. Jag vet att framsidor inte är önskvärt på manuskript när man skickar in till förlag men jag är inte där än. Det är i så fall endast för min egen skull. Jag har ju lovat en massa personer att de ska få läsa utkastet. Givetvis under förbehållet att de ger sin ärliga åsikt och gärna antecknar lite synpunkter i marginalerna.

Det visade sig ätt så snabbt att jag fick gå och byta pärmen. Nära tvåhundra sidor blev det ju och det är bra mycket tjockare än vad man kan tro. Det fick bli en enkel träryggspärm i stället. Men som sagt… Man dömer ju inte boken efter omslaget.

Nu känns det så verkligt. Det är sidor med text på som man kan bläddra i. Det är ju självklart men jag har fortfarande svårt att förstå att jag klarade det. När man har scrollat upp och ner i dokumentet har det ju inte varit så överskådligt. Fan vad stort det är.

Mat mat mat och sen ingenting.

Det är annandag jul och jag sitter på jobbet.

Det har varit en god jul. Onsdagen den 22a spelade jag och Basse på hans jobbs julfest. Då blev det julmat. Lille julafton blev det lite julfirande hemma hos mor och far. Då blev det också julmat. Självaste julafton firade jag i Kristianstad hos Leonas familj. det var väldigt trevligt. Då blev det givetvis också julmat. Sammanfatningsvis så blev det en massa ätande. Igår hade jag julmat till frukost. Sen åt jag ingenting mer på hela dagen förutom en snickers i bilen hem.

Vågen här på jobb säger att jag inte gått upp mer än ett kilo över julen. Men byxorna spänner en hel del. Men jag säger att det är på grund av att de är nytvättade.

På fredag är det nyår. Då kommer vi ha lägenheten full med folk. Innan dess ska lägenheten städas. Jag sitter och väger alternativen att ta lite om dan eller ta en ordentlig superstädning på torsdag… Förmodligen blir det båda delarna.

Leona jobbar vidare i Kristianstad och vi ses inte förrän på fredag eftermiddag. Det är trist. Lägenheten är större nu känns det som. det är tur att jag har katterna att prata med. Oj vad tragiskt det lät… Men är älsklingen borta en längre period så blir det lätt tråkigt.

Om man tänker trailer blir det inte lika farligt.

Idag är den här. Julaftonen…

Denna julafton kör jag inte till Höganäs. Denna julen ska jag fira i Kristianstad hos Leonas familj. Det kommer bli jättemysigt om jag kommer dit. Detta året har snön valt att lamslå i stort sett all trafik i södra Sverige. Många småvägar är avstängda och igår så fick jag reda på att det är som en snövägg i Tyringe. Alltså har jag fått tänka ut en alternativ rutt som inte är en för lång omväg.

Jag tänkte köra mot östra Ljungby och sedan motorvägen upp till Örkelljunga. Därefter raka vägen genom Hässleholm och sedan Kristianstad. Även om det känns lite oroligt att ge sig ut på vägarna när man hör om lastbilar som rullar runt och diken folk har hamnat i så känns det mindre otäckt om man ser lite grann på det som ett äventyr. Tänk filmtrailern…

One man… In his car… His love, far away…. Between them: blizzard of the century. He arms himself with a shovel and a blanket just in case… Will he be there in time with the christmas presents and the danish julkål his mother gave him? What are the dangers he will be facing in the wintery roads of Skåne? Will there be only crap on the radio?

Watch this winters blockbuster featuring Kent Johnsen as Kent Johnsen in…

DRIVING TO KRISTIANSTAD EVEN THOUGH IT IS A LITTLE DANGEROUS

Fan… Och jag har biljetter till premiären… Front row liksom. I 3D… Nu låter det inte lika hemskt.

God Jul på er alla.

Boken är klar. Färdig! Avslutad.

Jag hade som nyårslöfte förra året att bli klar med min bok Sommarkattsyndikatet. Under året har jag haft korta och intensiva skrivperioder med långa mellanrum. Det har också varit lite svårt då jag bara hade ett hum om hur den skulle sluta trots att jag redan skrivit slutet.

Jag har tvivlat på att jag skulle hinna bli klar innan nyår. Men idag hände något. Jag vaknade och åt frukost och satte mig sedan och skrev. Historien började skriva sig själv och helt plötsligt var klockan sex på kvällen. Leona ringde när jag satt och pusslade ihop det gamla slutet med det nyskrivna som ledde upp till det.

Ja… Boken är klar. Vem kunde tro att det jag satt och klottrade i en anteckningsbok i Göteborg, sommaren 2007, medan jag väntade på att mina kompisar skulle vakna skulle bli en färdig bok.

Jag tror att anledningen att jag haft svårt att avsluta har varit att jag inte ville lämna mina karaktärer. Efraim Lavendel och Karin Lilja. Och en hel del fler… Men allting har ett slut. Nu ska jag bara få den utgiven också. Det är drömmen.

Den kanske inte är så lång. Men det är min första bok. Den blev 169 A4 lång. Totalt 81329 ord vad de nu innebär… Dessa ord är fördelade på tretton kapitel och fyra intermezzon.

När jag skriver detta är jag precis färdig. Jag har sparat allt i ett dokument kallat ”Sommarkattsyndikatet klar” Det känns konstigt att inte ha det utspritt i flera dokument. Att inte behöva klia sig i huvudet längre och skissa i anteckningsböcker för att få rätt på parallella tidslinjer. Sagan har fått sitt slut. Nu ska den skrivas ut.

Okej… Kanske inte just nu. En annan dag… Innan nyår… Nu ska jag fira med en whiskey. Hurra för mig.

Myskläder

En sån här ser så otroligt mysig ut. Jag skulle behövt en sån här hela vintern men det är ju några månader kvar av kyla och elände. Det är ju lite synd att jag inte har råd med en. Men jag får önska mig en av tomten eller nåt…

Det måste vara den bästa idén till ett klädesplagg någonsin.