Nu går det att ta på den.

Jag beslutade mig för att skriva ut Sommarkattsyndikatet idag och begav mig ner på stan för att se om det fanns någon som kunde göra det snyggt. En enkel utskrift men med rygg så man slipper lösbladssystemet. Det fanns det. Men tyvärr hade de inte tid att lösa det innan nyår och det funkade inte för mig. Jag har ju ett datum att passa.

Men jag löste det lätt genom att gå ner förbi bokhandeln på vägen och köpte mig en snygg pärm som man kunde sätta en snygg framsida på. Jag vet att framsidor inte är önskvärt på manuskript när man skickar in till förlag men jag är inte där än. Det är i så fall endast för min egen skull. Jag har ju lovat en massa personer att de ska få läsa utkastet. Givetvis under förbehållet att de ger sin ärliga åsikt och gärna antecknar lite synpunkter i marginalerna.

Det visade sig ätt så snabbt att jag fick gå och byta pärmen. Nära tvåhundra sidor blev det ju och det är bra mycket tjockare än vad man kan tro. Det fick bli en enkel träryggspärm i stället. Men som sagt… Man dömer ju inte boken efter omslaget.

Nu känns det så verkligt. Det är sidor med text på som man kan bläddra i. Det är ju självklart men jag har fortfarande svårt att förstå att jag klarade det. När man har scrollat upp och ner i dokumentet har det ju inte varit så överskådligt. Fan vad stort det är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *