The King´s speech

Detta är en film som handlar om något så enkelt som en kung som stammar och hans väg mot ett bättre tal. Och även om det låter lite meningslöst så är det inte det. Historien är sann. Drottning Elisabeths IIs far Kung George VI blev satt på tronen motvilligt efter att hans bror abdikerade. Han led av fruktansvärda talproblem och hade en australisk ”doktor” som hjälpte honom med det.

Colin Firth spelar huvudrollen och gör det bra. Helena Bonham Carter spelar hans fru. Jag kände inte igen henne först för hon ser för en gångs skull inte ut som om hon rymt från ett mentalsjukhus där man testar smink och hårprodukter på patienterna. Geoffrey Rush spelar också bra som mannen som hjälper kungen med talet. Det finns flera mer kända namn på rollistan men det spelar ingen roll. De tre är vad som bär filmen. De är ju huvudrollerna… duh…

I vilket fall som helst så kan jag rekommendera den här filmen. Man får verkligen medlidande för karaktärerna. Man lider med kungen när han i början av filmen ska hålla ett tal till nationen. Ett kort tal som blir väldigt långt…

Vilket rynkigt leende du har!

Jag fick pallra mig iväg till affären igår och såg det här:

Det är så underhållande. Vi har en sån otrolig åldersnoja. Anti-age. Ungdomens källa hittades aldrig så folk försöker med olika smörjor och oljor och mediciner sudda ut varenda spår av livserfarenhet. Som någon kvinna sa: ”Jag är inte 40. Jag är 18 med 22 års erfarenhet.”

Och till viss del kan jag förstå de fatala försök att klamra sig fast vid ett ungdomligt utseende som folk gör. Vi lever i ett samhälle där ungdom är det mest eftertraktade. Givetvis görs det produkter för de som börjar komma upp i åren och inte tycker att de där rynkorna vid munnen och ögonen riktigt stämmer in på deras självbild. Och man måste ju tillåta folk att hålla drömmen vid liv. Även om det är lurendrejeri.

Men som alltid när det är trender som följs så går det till sist för långt och detta är väl en indikation på att vi är på väg dit?

Jag köper tandkrämer med slipmedel för att få dem vitare. Jag vill själv ha vitare tänder. Givetvis ska tandkräm ha flour och annat skydd mot Karius och Baktus. Men skydd mot rynkor?

Nej jag ska inte vara löjlig… Det är ju inte de fem ålderstecken som tänder kan ha. Men tänder ser inte äldre ut för att en person bli äldre. De ser äldre ut för att de blir misskötta. Alltså är anti-aging återigen och kommer alltid att vara en ren och skär lögn.

Host och harkel del 2.

Långt innan jul köpte jag två biljetter till kvällens konsert med Cookies & Beans. Det känns riktigt trist att vara sjuk och ligga i soffan när det är en spelning man gärna vill gå på.

Istället åkte Leona med Jeppelina så biljetten inte gick till spillo. Jag får sätta igång en bra film och käka lite glass eller nåt.

För övrigt kan det vara på gång att Mugshots spelar i Höganäs inom en snar framtid.

Svärdet och Spiran

Eftersom jag har varit sjuk igår och idag så har jag passat på att titta igenom ”Pillars of the Earth” en serie på fyra filmer som är baserade på Ken Folletts bok ”Svärdet och Spiran” som heter just pillars of the eart på engelska men det kan man ju räkna ut… I alla fall så var filmerna väldigt trogna boken som jag minns den. jag har den ju inte färskt i minnet. Och för att vara en film som utspelar sig i medeltiden och inte har en hollywoodbudget i ryggen så ser det inte en enda gång billigt ut. Serien går på en svensk kanal just nu har jag för mig.

Skådespeleriet är bra och intrigerna täta. Precis som det ska vara. Till alla som har sex timmar över och tycker att ränksmiderier på hovnivå och i prästerskapet i elvahundratalets England är intressant, samt har en fascination för katedralbygge så rekommenderar jag den här miniserien.

Host och Harkel

Jag klarade mig inte igenom hela vintern. Jag började få lite ont i halsen i förrgår och i går på dagen hostade jag lite grann. På kvällen gick jag all out med hostningar och snörvlingar. Nu sitter jag i myskläder, morgonrock och varma inneskor och dricker honungste.

En vanlig rekorderlig förkylning alltså. Jag är bara glad att jag inte är supersnorig och febrig. Men vem vet… Det kanske kommer.

Ikväll har det blivit myskväll med ost kex, frukt och så givetvis vin. Vi har sett film och avslappningen har rått. Jag tog bilen till verkstan idag. En plåt hade lossnat och det behövde fixas innan besiktningen på fredag. Jag satt och kollade på Hipp Hipp i en halvtimme och sen var det klart. Han ville inte ens ha betalt. Jag gillar verkligen min mekaniker.

Så utan att behöva ta bussen hem kunde jag göra Leona och Fia sällskap på väla. Jag unnade mig en jacka.

Annars har dagen flutit på lugnt. Det är skönt. Imorgon får det också bli lugnt.

We are assimilated! Resistance was futile.

Håller visionen om det här:

redan på att bli sanning? Mannen på bilden kanske ni känner igen från en gammas stjärnornas krig-film. Kanske inte. Men i alla fall så är han en cyborg. En cyborg är en individ som inte helt och hållet är människa. Han eller hon är en hel del robot också. Som robocop om någon minns den filmen. Inte som Terminator. Han var en android. En människoliknande robot. Nog om det…. Numera är det vanligt att folk går runt och ser ut såhär: 

Ser ni likheten? Vi reflekterar inte över det längre. Vi skrattar inte ens efteråt när vi har sett någon som verkar står och prata med sig själv som man först gjorde när handsfree började dyka upp. I alla fall så forskas det om detta såklart och jag tänkte dela med mig av ett litet föredrag på ca åtta minuter som jag såg igår. Givetvis kan man ställa sig frågande till hur rätt hon har men det är ändå intressanta frågor.

Som två snarkande kuddar

Efter jag blev klar med mitt fixande satte jag mig vid skrivbordet och läste en tidning. Snabbt som attan var de två kelgrisarna framme. Efter lite gnabb om vem som skulle ligga var och lite trampande på mitt tangentbord ligger de nu ihopkurade och sover sött, den ena på min mage och den andra i mitt knä. Jag har inte hjärta att resa mig och känner att jag också kan ta mig en tupplur.

Titta på mig!

Inför rollspelet ikväll har jag brett ut en massa papper, pärmar och böcker på köksbordet. Tydligen är inte min koncentration på dessa världsliga ting accepterat av lägenhetens främsta madame. Utan någon pardon hoppar hon upp och lägger sig tillrätta på mina papper. Nu när jag skriver detta har hon lagt tassen på min penna. Det verkar som om jag får ta en liten paus för kel.

Premiär

Ikväll blir det av. Jag kommer spelleda för en liten grupp rollspelare. Det som ska spelas är mitt steampunkrollspel som jag skrivit om innan. Innan dess är det lite småsaker som behöver skrivas ut, kompletteras och ordnas. Jag är rätt så förväntansfull men samtidigt var det väldigt länge sen jag spelledde så jag oroar mig för att ha glömt viktiga saker. Jaja. Det löser sig. Har man glömt något, improvisera och anteckna så man kommer ihåg det senare.

Jag ska gå och handla ingredienser till chili con carne, som kommer serveras ikväll. Och så måste jag skaffa lite te att dricka i inledningen. Man kan inte spela ett rollspel som utspelar sig i viktorianska London utan att dricka te.

Men först, kaffe och något att äta. Sen går jag loss på grejorna. Men jag tar det lugnt. Jag har ju helg.