Varje dag har ett syfte

Ännu en dag har blivit drabbad av ett syfte. Vi har redan internationella kvinnodagen, kanelbullens dag, internationella dagen för modersmål och dagen mot känsstympning och gud vet hur många fler.

Många av dessa är visserligen bra. Det säger jag inget om. De hjälper till att belysa problem i världen som kanske inte får så mycket mediatid och tidningar och radio tar gärna upp dessa ämnen på dessa dagar för att göra fler uppmärksamma på vad som händer. Kanske inte just kanelbullar men det får sin beskärda del av kvällstidningssidor den med.

Imorgon är det internationella musarmsdagen. Musarmsdagen… Kom igen! Börjar vi inte få lite brist på vettiga ämnen att ta upp och designera en hel dag till nu? Vad är nästa grej? Internationella nackspärrsdagen? Internationella dagen för de som lider av hicka? Internationella jag-hittar-inget-i-garderoben-att-ha-på-mig-dagen?

Ska vi istället för att ha namnsdagar ersätta systemet med att varje dag har ett syfte och en mening istället? Det hade väl varit något. I så fall vill jag som den som kom på det föreslå att fjärde september blir internationella livsnjutardagen. Om inte den finns redan…

Följ min blogg med bloglovin

Många har gjort detta före mig

Jag sitter efter ett eftermiddagspass och har inte mycket för mig. Visst hade jag kunnat sätta mig i soffan och öppna en av mina nya böcker men jag känner inte för att läsa just nu. Istället sitter jag med en öl framför datorn och slösurfar bort min kväll. Och då tänkte jag på något jag kan fördriva tiden med. Bloggfrågor. Det verkar som om de flesta som bloggar har fyllt i ett sånt här formulär någon gång. Nu tänker jag också göra det. Jag sätter igång…

1: Hur gammal är du om fem år?
Det enkla svaret är: Äldre! Efter lite snabb huvudräkning kommer jag fram till siffran 36.

2: Vem tillbringade du minst två timmar ihop med idag?
Min fästmö Leona är mitt första svar. Men jag vet inte. Hon sprang så mycket på träning och på stan i förmiddags så jag vet ärligt talat inte om det blev två timmar. Jag svarar Totte. Min kollega.

3: Hur lång är du?
Jag är etthundraåttiosju centimeter lång om jag inte krympt sedan jag sist fick nytt pass.

4: Vilken är den senaste filmen du sett?
Black Swan. Den var väldigt bra.

5: Vem ringde du senast?
Jag ringde min kompis Tessling.  Jag skulle se om hon svarade. Det gjorde hon inte…

6: Vem ringde dig senast?
Leona ringde och sa att de var oroliga för Tessling. Hon var sen och hon svarade inte i sin telefon och jag frågade om jag också skulle försöka få tag på henne.

7: Hur löd det senaste sms:et du fick?
Tessling är återfunnen. Puss.

8: Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det beror helt på situationen. För något som kräver tid och följdfrågor: Samtal. Om jag ska kolla en snabb sak med någon: sms.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Mina föräldrar är lyckligt gifta.

10. När såg du senast din mamma?
Jag såg min mor senast igår kväll när jag var där på besök efter jobb.

11. Vilken ögonfärg har du?
Mina ögon är blå med lite grått eller grönt eller grågrönt i sig.

12. När vaknade du idag?
Alldeles för tidigt. Vid halv nio ungefär. Jag hade stannat uppe till två för att försöka vända lite på dygnet innan oscarsgalan. Det resulterade bara i att jag var tröttare än vanligt på jobb.

13. Vilken är din favoritjulsång?
Jusånger är svårt. Det finns inte så många som är favoritmaterial men jag väljer Fairytale of New York.

14. Vilken är din favoritplats?
Jag kan inte säga nåt på rak arm. Men i somras när jag och Leona var på Bornholm så satt vi en kväll på stranden på en parkbänk någon hade dragit ner där. Vi drack vin och åt billiga kex och ost. En hängbjörk eller nåt liknande gav oss lite ly. Annars så var det bara vi, himlen och vågorna som rullade in. Då och då gick det förbi folk och det fanns sjöfåglar som skränade längre bort men det var ändå en minnesvärd plats som jag blir lite varm av när jag minns tillbaka.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Alla platser som lockar till sig stora folksamlingar och jag måste igenom är direkt avskyvärda platser.

16. Var tror du du befinner dig om tio år?
Om tio år är jag fyrtioett. Då hoppas jag att jag och Leona och våra framtida barn bor i ett mysigt hus någonstans i Skåne. Jag har förhoppningsvis ett bättre jobb och kanske gett ut, låt oss slå till med fyra böcker så tar jag inte i för mycket.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Jag minns inte faktiskt. Jag minns en mardröm jag hade när jag var liten. Det var runt påsk jag drömde att jag blev jagad runt vårt matsalsbord av spöken och häxor på kvast.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Leona vaknade mitt i en dröm häromnatten och kastade en drömd mobiltelefon på mig och fräste: ”Ta den här skiten! Det ringer och pilen fastnar inte. Jag orkar inte mer!”

19. Hur stor är din säng?
Det är Leonas säng från början. Den är 160 bred och två meter lång.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Jag har en stationär mac, en stationär pc och en bärbar pc. Det är dock bara en av dem som funkar som den ska.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Det varierar. Jag går inte in på mer.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Det ligger fyra kuddar i vår säng. Jag sover bäst om jag har två kuddar.

23. Hur många landskap har du bott i?
Det beror på hur man räknar. Jag har i Sverige bara bott i Skåne. Men jag bodde i Danmark ett år när jag var femton.

24. Vilka städer har du bott i?
Jag bodde först i Höganäs, sen Helsingborg, sen Ängelholm.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Jag är ingen fan av att vara barfota. Jag har helst strumpor i skor, även inneskor.

26. Är du social?
Jag är en social varelse. Även om jag kan tycka om att stanna hemma också. Men jag tycker om att umgås med folk.

27. Vilken är din favoritglass?
Jag är inte så knusslig. Jag kan inte säga på rak arm någon speciell favorit. Det beror ju helt och hållet på vad man är sugen på.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Efter ärtsoppa, alltid pannkakor med grädde och sylt. Annars gillar jag marängsviss eller bara glass.

29. Tycker du om kinamat?
Det beror också på. Jag brukar satsa på säkra kort och beställa något friterat med sötsur sås. Det är gott.

30. Tycker du om kaffe?
Jag älskar kaffe. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan. Förmodligen bra men varför skulle jag sluta? Det är så gott. Jag kan stolt säga att jag är en jävel på att göra riktigt gott kaffe.

31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe. Ibland juice eller mjölk.

32. Sover du på någon särskild sida?
Den högra sidan av sängen är min. Hur jag sover vet jag inte riktigt. Jag brukar vara vänd åt lite olika håll när jag vaknar på morgonen. Dock har jag alltid huvudet upp och fötterna ner.

33. Kan du spela poker?
Jag kan grunderna hjälpligt. Jag är definitivt ingen korthaj. Jag föredrar skitgubbe.

34. Tycker du om att mysa och kela?
Ja.

35. Är du en beroendemänniska?
Jag tror jag har lite av det i mig. Jag kan lätt snöa in på saker och lägga allt möjligt åt sidan bara för att tillgodose mitt behov. Tvserier, tidningar, internet. Jag är kronisk nagelbitare och kaffedrickare.

36. Känner du någon med samma födelsedag som dig?
Ja. När jag började på mitt jobb 1999 så lärdes jag upp av en man som jag snabbt började förakta och nästan hata innerligt. Faktiskt den enda människan som lyckats göra mig så förbannad att jag kastade en hammare efter honom. Nu har vi båda lugnat ner oss och jag behöver inte jobba med honom längre. Han fyller år på samma dag som jag. När jag fick reda på det dog den sista tron jag hade på horoskop.

37. Vill du ha barn?
Ja det vill jag. Två stycken hade varit lagom. Leona kan tänka sig tre… Vi får se.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Jag talar engelska och danska flytande. Jag kan göra mig förstådd och ha ett hjälpligt samtal på tyska.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej tack och lov har jag sluppit det hittills.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Jag föredrar att simma och bada i en bassäng.

41. Vad spenderar du mest pengar på?
Jag misstänker att det är tidningar. Men mest troligt är det de där småinköpen som man lätt glömmer att man gjort.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nej det gör jag inte. De smycken jag har är min förlovningsring och mitt örhänge och de få andra jag har på då och då är sånt jag köpt billigt eller fått av vänner.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Det jag ser oftast är Vem vet mest. Det gillar jag. Annars är min favoritserie How I met your Mother.

44. Kan du rulla med tungan?
Ja det kan jag. Jag kan vyssla med tungan också.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Det vet jag inte. Jag har många roliga vänner som jag skrattar ihop med.

46. Sover du med gosedjur?
Om katten som kommer upp och lägger sig mellan mig och Leona och spinner så man somnar leende räknas, så ja. Annars, nej.

47. Vad har du för ringsignal?
Jag har Morricones ”The man with the harmonica” från en gammal spaghettiwestern.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej. De har nog blivit nedärvda genom familjen genom tiden. Jag är äldst av alla kusiner i den närmsta släkten.

49. Vad har du närmst dig som är rött?
Det borde vara en av Leonas böcker i bokhyllan här inne på kontoret.

50. Flirtar du mycket.
Haha… Nej det gör jag inte. Jag flirtar med Leona. Den där klassiska överdrivna blinken med ena ögat man ser i gamla filmer.

51. Kan du byta olja på bilen?
Jag har aldrig gjort det men jag tänker inte låta det hindra mig om jag skulle behöva göra det.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja. Tre gånger. Två gånger av fartkameror. Jag fick hemskickat inte så smickrande foton och en svidande  böteslapp. Tredje gången stod polisen och mätte. Jag tyckte inte det gällde men de sa att det gjorde det visst. Jag bråkade inte.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Se mitt föregående inlägg. Jag orkar faktiskt inte gå in på den igen.

54. Läser du dagstidningen?
Jag skummar HD, DN och SvD nästan varje dag på nätet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej det gör jag inte. Jag vet inga veckotidningar som skulle passa mig. Jag prenumererar på språktidningen och Pondus men det tänker jag sluta med. Jag har andra utgifter och jag njuter inte lika mycket av de tidningarna som jag en gång gjorde.

56. Dansar du i bilen?
Är det tillräckligt bra musik så kan inget hindra mig. Om inte det är mycket trafik eller mitt inne i stan såklart. En öppen väg och en kick ass sång… Då sittdansas det.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3. Fortfarande den bästa radiokanalen i mitt tycke.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Det var ett lotnummer på jobb.

59. När var du i kyrkan senast?
Jag och Leona besökte en av rundkyrkorna på Bornholm. Det får räknas. Gör det inte det så är det när våra vänner Danne och Mia gifte sig i oktober 2009.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Han hette Bengt Mitsell. (Och heter det fortfarande) Han var vår klassföreståndare och lärare i OÄ. Han var den bästa läraren jag haft över huvudtaget.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Det kan röra sig om fyra, fem nätter på festival. Jag är ingen tältmänniska. Jag föredrar en varm säng och en dörr man kan stänga bakom sig som håller ohyra ute.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Mitt minne är kasst. Jag kan inte minnas något som på det senaste har varit sådär riktigt speciellt som gjort mig rörd eller hänförd eller bara riktigt glad. Det jag minns är när Leona smugit in den sista delen av Preacherserien i bokhyllan. Ett seriealbum som jag velat ha länge. Det var fint.

Följ min blogg med bloglovin

Böcker, böcker och böcker

Jag har precis läst ut ”Schismatrix” av Bruce Sterling. En science fiction-odysée som handlar om en man som heter Abelard Lindsay. Boken handlar om hur mänskligheten flytt jorden och nu lever på olika rymdstationer runt om i solsystemet. Det pågår en ständig maktkamp mellan de som kallas formare och de som kallas mekanister. Formarna tror på utveckling genom biologi och genmanipulationer, medan då mekanisterna tror på mekaniska och cybernetiska implantat. Boken börjar med att Lindsay skickas i exil på en straffkoloni för att sona för sina brott. Där börjar hans resa. Genom boken blir han bland annat utrikesminister för ett gäng pirater, konstnär, professor, kapten, profet, överättare, industrispion med mera.

Visst, den var bra men jag greps aldrig med. Jag kände aldrig för någon av karaktärerna och det kändes lite grann som att Sterling hade allt solklart i sitt huvud när han skrev och därför inte behövde förklara saker tydligare. Men Schismatrix är tydligen stor i sci-fi-kretsar och har varit så sedan 1985 då den först släpptes.

Jag har lite svårt för scifi i bokformat. Förmodligen handlar det om att jag inte har hittat rätt böcker än. Däremot har jag idag införskaffat mig tre böcker. Två styck av Douglas Coupland, en av mina absoluta favoritförfattare. De är ”Generation A” som ska vara någon slags fortsättning på ”Generation X”, samt ”Player One” som handlar om fyra för varandra okända människor som upplever sin sista stund ihop i en i övrigt tom flygplatsbar innan katastrofen sker. Det låter spännande.

Den tredje boken jag köpte var ”Johannes Cabal, the detective” av Jonathan L. Howard. Jag har för ett tag sedan läst föregångaren, ”Johannes Cabal, the Necromancer” och den recensionen går att läsa här.

Så jag har en hel del att se fram emot den här månaden. Det är underbart när man har hur många sidor Coupland som helst framför sig.

Följ min blogg med bloglovin

Det går inte uppåt.

Det finns folk i min närhet som har avancerat på sina arbetsplatser eller har möjlighet till det. De har efter ett tag på sina arbetsplatser stigit i graderna till chefer och liknande, eller har möjligheter eller chanser till befordran framför dem.

För länge sedan på mitt jobb cirkulerade det svaga rykten om att den avdelning jag jobbar på skulle expandera, rustas upp och få lite fler folk. Jag såg en möjlighet att jag i detta också kunde växa i min roll och påverka och kanske till och med bli någon sots chef en dag. Men så kom krisen och allt lades på is och när det värsta var över sade ryktena att man skrotat idén och körde vidare på mer säkra kort istället.

Jag pratade om detta med min chef och när jag sade att jag inte såg någon som helst möjlighet för mig att växa eller utvecklas eller stiga i graderna på min arbetsplats så svarade han att så tyvärr var fallet. Och det kan man ju tycka är lite trist.

Det är ingen hemlighet att jag håller ögonen öppna efter annat jobb. Men så illa är det inte att jag hoppar på chansen till vad som helst bara det är något annat. Jag har det ändå när det kommer till kritan rätt så bra. Även om jag gnäller en del… Men någon befordran lär det aldrig bli. Inte där.

Nu tänker jag dessutom på om det är det jag vill ha. Egentligen… Mer ansvar, mer lön, fler timmar, mer att tänka på… Eftersom jag skriver och det börjar bubbla upp en ny bok i mitt huvud så känns det som om ett jobb som jag kan sköta i nästan automatik och som lämnar hjärnkapacitet till så mycket annat borde vara eftersträvansvärt. Jag kan med lätthet sköta mitt jobb och tänka på vad som helst samtidigt.

Det är kanske bättre än en befordran… Jag får kanske intala mig själv det.

Följ min blogg med bloglovin

Det går inte uppåt.

Det finns folk i min närhet som har avancerat på sina arbetsplatser eller har möjlighet till det. De har efter ett tag på sina arbetsplatser stigit i graderna till chefer och liknande, eller har möjligheter eller chanser till befordran framför dem.

För länge sedan på mitt jobb cirkulerade det svaga rykten om att den avdelning jag jobbar på skulle expandera, rustas upp och få lite fler folk. Jag såg en möjlighet att jag i detta också kunde växa i min roll och påverka och kanske till och med bli någon sots chef en dag. Men så kom krisen och allt lades på is och när det värsta var över sade ryktena att man skrotat idén och körde vidare på mer säkra kort istället.

Jag pratade om detta med min chef och när jag sade att jag inte såg någon som helst möjlighet för mig att växa eller utvecklas eller stiga i graderna på min arbetsplats så svarade han att så tyvärr var fallet. Och det kan man ju tycka är lite trist.

Det är ingen hemlighet att jag håller ögonen öppna efter annat jobb. Men så illa är det inte att jag hoppar på chansen till vad som helst bara det är något annat. Jag har det ändå när det kommer till kritan rätt så bra. Även om jag gnäller en del… Men någon befordran lär det aldrig bli. Inte där.

Nu tänker jag dessutom på om det är det jag vill ha. Egentligen… Mer ansvar, mer lön, fler timmar, mer att tänka på… Eftersom jag skriver och det börjar bubbla upp en ny bok i mitt huvud så känns det som om ett jobb som jag kan sköta i nästan automatik och som lämnar hjärnkapacitet till så mycket annat borde vara eftersträvansvärt. Jag kan med lätthet sköta mitt jobb och tänka på vad som helst samtidigt.

Det är kanske bättre än en befordran… Jag får kanske intala mig själv det.

Följ min blogg med bloglovin

Radio, someone still loves You.

Mina radiovanor har sen ett tag börjat sprida sig brett över SRs kanaler. Jag pallar inte lyssna på Rix eller Mix megapol någon längre stund. Antingen irriterar jag mig på musiken eller de skitnödigt käcka programledarna. (Det finns undantag) Jag har alltid varit en trogen P3-lyssnare. Men P3 är ungdomskanalen och även om jag fortfarande älskar Morgonpasset och Mammas nya kille, och Tankesmedjan är ett underbart exempel på bra satir så är det fler och fler program som jag bara inte orkar med.

I trucken på jobb är det bristfällig mottagning. P3 får jag in men bara om jag står parkerad på vissa ställen. På lagret är det omöjligt. Den enda radiokanalen som har täckning överallt är P2. Detta leder till att jag ofta har klassisk musik i trucken vilket jag älskar. Det är så underbart att i detta oväsen och alla dessa stålbalkar och all smuts så sitter jag i min lilla konsertsal i trucken.

Häromveckan när jag körde till jobbet upptäckte jag att det finns ett countryprogram på P4. Ibland har man också slått över till P4 när man har kört längre sträckor men jag brukar inte stanna där. Jag har inte nått den punkten än. Förmodligen handlar det om en generationsfråga innan man möts på mitten. P4 kan inte följa med våra föräldrars generation till graven. Någon gång måste de möta oss som växte upp med Spice Girls och Metallica när vi blir äldre.

P1 har jag börjat lyssna på på min iphone. Jag laddar ner podsändningar av gamla program och lyssnar när jag är ute och går eller när vi lägger oss till att sova eller när jag spelar Eve och ingen annan är online. Program jag fastnat för och som jag kan rekommendera är ”Livet och döden”, ”Lyssnarens guide till galaxen”, och så givetvis ”Sommar” men även ”Vinter”.

Radio är ett underbart medium.

Följ min blogg med bloglovin

Att spegla sig själv och bli godkänd

Man kan diskutera om vi människor är individer, enastående varelser som samexisterar, eller om vi mer kan ses som divider, att alla är en liten del i en större organism kallad mänsklighet. Hur man än ställer sig i den frågan så har varje människa ett bekräftelsebehov, ett ego som inte kan förnekas. Och alla har en inneboende önskan om att bli godkänd i olika grad.

Vi vill bli godkända som passande partner för den vi håller kär. Vi vill bli godkända på prov i skolan. Vi vill bli godkända som en del av en umgängeskrets av personer vi själva godkänner. Detta är olika starkt hos olika människor och uttrycker sig på lika olika sätt som varje människa är unik.

Speciellt i tonåren är det här en jobbig sak. För mig var det så i alla fall. Jag var så desperat efter att passa in, att bli godkänd av personer jag av någon anledning ville umgås med att jag blev en social kameleont. Jag skiftade musiksmak, klädstil och även åsikter efter vilka jag umgicks med. Visst var jag en del av umgängeskretsen men som det alltid är med kameleonter så lägger man knappt märke till dem. Jag kände mig som en del av periferin och jag kanske var det också. Till slut klurade jag ut hur jag ville bli uppfattad och vågade stå för det jag tyckte i större skala och vänner som var vänner stannade. Andra försvann.

Egentligen kan vi intala oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet. Men det finns en svårighet i att definiera oss själva utan andra att spegla oss i. Jag kan säga att jag är en rätt så rolig man. Men endast för att mina vänner då och då skrattar när jag skämtar. Mina vänner skulle inte veta att jag tyckte om dem om jag inte då och då både med kramar, vänskapliga klappar eller ord berättade det för dem.

Det är genom våra vänner och familjs blickar på oss som vi definierar oss själva. I deras ögon speglar vi oss och gillar förhoppningsvis det vi ser. Däri finner vi också alla våra identiteter. Vi anpassar oss efter umgänget hur starka vi än är i oss själva. Jag vet väldigt få personer som är samma person i kompisgänget på krogen som de är när de besöker sina föräldrar eller sitter ensamma i soffan med sin älskling.

Definiera dig själv… Vem är du? Det finns inget kort svar. Om det finns ett svar överhuvudtaget. Är du någon utan andra att reflektera och bekräfta din person åt dig? Hur beter du dig när du är helt ensam och talar du med dig själv då?

Människan är ett flockdjur. Alla kräver interaktion med andra på ett eller annat sätt och i större eller mindre skala. Men alla vill bli godkända att passa in i någon annans liv. Som kopplingar i ett enda stort nätverk. Sociala interaktioner som synapser i ett enda medvetande.

Följ min blogg med bloglovin

Två filmer, ett inlägg

Igår såg jag den norske filmen ”Trolljegeren”. Den handlar om en grupp studenter från en folkhögskola som ska göra en film om några mystiska björnskjutningar. De märker rätt snabbt att allt inte stämmer helt överens. Mannen de misstänker är tjuvskytt visar sig efter ett tag vara en trolljägare. De tror honom först inte och när han erbjuder dem att följa med honom så tror de att de kanske kan göra en film om en tok istället. Det visar sig dock att troll är mycket mycket verkliga i de mörka norska skogarna. Fast nu är det något som skrämt dem ur sina revir.

Det är filmat med skakig handkamera hela filmen igenom. Men det är inte så skakigt så man blir yr eller illamående. Så man kan dra paralleller till både Blair Witch Project och Cloverfield. Dock blir det inte lika gripande. Visst… Trollen ser hur äkta ut som helst och visst blir det riktigt spännande då och då men det känns ändå som om det är en ingrediens eller krydda i blandningen som saknas. Det där lilla extra…

Idag såg jag och Leona ”Black Swan” med Natalie Portman. Wow. Vilken dramathriller… Nervös mammig och otroligt skicklig ballerina under extrem press börjar få vanföreställningar. Säger man det så så låter det inget vidare kanske men den här filmen är så otroligt välgjord. Små grejer som man knappt lägger märke till som spökar med sinnena, speglar överallt som inte riktigt synkar med verkligheten och så en underbar Natalie Portman som gör prestationen av sitt liv hittills. Får hon inte en Oscar på söndag gör jag en Von Pluring och äter min egen hatt. Filmen är starkt rekommenderad och har hamnat på min Se-sida med detsamma. Jag kan inte säga mer utan håller mig till att ge en order… Se den.

Följ min blogg med bloglovin

Suprajs

I lördags var det överraskningsfest för Basse och hans kompis Pidde som båda fyller trettio. Jag och Leona var lekledare för kvällen. Jag kan säga direkt att det var omöjligt att anordna lekar för de nästan hundra personer som var där. Vi fixade snapsvisor. Vi lämnade hemliga uppdrag åt gästerna under deras tallrikar men det roligaste var när vi lät Basse och Pidde tävla mot varandra och de resterande nittiofem gästerna hejade på.

Det blev bildspel och tal. Det blev musik och dans. Och ja… Det blev en väldigt lyckad kväll.
Festen har planerats sen november så att så många människor har hållit det hemligt så länge är ett mirakel.

Jag och Basse spelade en del under kvällen. Idag blir det rep. Det hoppas jag i alla fall. Jag kom på igår att jag glömde mina munspel och mikrofoner på festen så jag hoppas att en ärlig människa har tagit hand om dem.

Följ min blogg med bloglovin

Att avstå.

Jag fortsätter att ta ämne från Skrivpuff, som idag passar väldigt bra, för just nu handlar det väldigt mycket om att avstå från saker.

På två veckor har jag gått ner sex kilo endast genom att avstå från frestelser och de där extra kalorierna. Visst jag har rört på mig en del men den stora hjälten i filmen är nog de där små kromtabletterna vi tar till maten som får sötsuget att krypa in i en vrå och gömma sig.

Man skulle kunna tro att man drog gränsen där, någonstans mellan semlor och korv, men jag och Leona nöjer oss inte. Efter ikväll kommer vi inleda en vit månad. Inte för att vår alkoholkonsumtion är onormal men om ett par veckor ska vi ta en fastekur och det känns som en bra sak att göra. Efter denna månadens tomma plånböcker så har vi börjat prata om att ha ett köpstopp nästa månad. Att avstå från allt det som inte är nödvändigt. Jag vet inte riktigt reglerna för detta men jag är lite sugen att gå på bio och det kommer jag inte ha råd med förrän efter lön.

Att avstå från kaloririk mat, onödiga inköp och alkohol kanske låter otroligt trist men jag väljer att se det som en utmaning. Det rör sig om en månad och jag vill nå ner till 90 kg. Och jag vill ha mer pengar på sparkontot och jag vill ha lite bättre kondis. Och det händer inte av sig självt. Inte om man avstår från ett sundare leverne med motion.

Följ min blogg med bloglovin