Precis när vi trodde det var över.

Jag citerar Peps: ”Å sicket jävla elände.”

De senaste dagarna har det känts som om våren äntligen hade börjat vända sig i sömnen för att snart vakna. Tydligen vaknade den igår, såg att det regnade som fan, och beslutade sig för att snooza och därmed lämna plats för den ihärdiga och påfrestande vintern. När jag vaknade snöade det utanför. Fan!

Vintern i år verkar vara som den där snubben som inte fattar piken när det är dags att dra från festen. Den där som sitter i soffan och röjer i sin ensamhet, totalt omedveten om att alla andra har gått och värden står i hallen med hans jacka.

På något sätt måste vi ruska tag i våren, rycka upp henne ur sängen och snällt stå där med en kopp kaffe och säga att vi förstår det är måndag för henne och att den som tog skiftet innan henne har lämnat en massa skit som måste bort, men att det är nödvändigt och vi alla uppskattar hennes arbete. På något sätt… Är det möjligt tro? Jag tänker inte acceptera vinterns övertid. Det är ett jävla elände. För att återknyta till Peps igen… Jag vill snart kunna vakna och hojta: ”Oboj!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *