Verktyg för inspiration och om att sakta ner

Jag har funnit en blogg av författarcoachen Ann Ljungberg som heter ”Skrivpuff”. Det är ett enkelt koncept. Varje dag ett ämne att skriva om. Som utmaning eller inspiration. Jag tänkte att det är ett ställe som man kan kika in på då och då för att få fart på det där smattret av tangenterna. Jag har länkat dit, både i inlägget och i mina länkar. Dagens ämne är att skriva om att sakta ner.

Det är redan fredag och jag vet inte vart min frivecka tog vägen. Lediga dagar susar förbi och det känns som om jag inte hinner med. Är det för att jag är så långsam och tiden så snabb eller är det för att jag bara susar med jag med och inte lägger en tanke på vad jag egentligen företar mig?

Leona läser lite då och då om mindfulness. Jag kanske borde kolla upp det lite grann även om jag ställer mig skeptisk till hysterin kring det för det känns som om man inte får något gjort om man ska lyssna till vad jag tror böckerna predikar. (Här är jag med förutfattade meningar igen.) Allt jag vet är exemplet att man ska tänka på disken när man diskar. Vara ett i ögonblicket. Men när jag diskar galloperar det oftast countrymusik ur högtalarna. Eller så tänker jag på rollspelsäventyr eller vad min nästa bok ska handla om.

I en startrekfilm, jag minns inte vilken, så lär sig Jean Luc Picard av en kvinna att kunna få ett ögonblick att vara hur länge som helst. Det hade varit något. För det verkar som att alla ögonblick man vill minnas eller upplever är så flyktiga. Man önskar att allt bara kunde sakta ner lite grann så att man kunde ta tid på sig att uppskatta ett enda ögonblick, lägga det på minnet. Lukterna och ljuden och allt omkring.

Men allt rör på sig. Allting flyttar sig och ingenting saktar ner.

Följ min blogg med bloglovin

6 Comments

  1. Välkommen till skrivpuff.
    Det där känner jag igen…och det värsta är att tiden går fortare ju äldre man blir.
    I dagsläget går jag i filmmanusskrivarskola med mycket skrivtid hemma, och då går tiden blixtfort eftersom jag trillar in i mina manus och väcks av mobilens larm som ringer när barnen skall hämtas.
    Ha det gott

  2. När jag var i Indien reste jag till ett ställe uppe i bergen som låg på ett par tusen meters höjd. Utsikten var makalös och molnen rörde sig i höjd med bergskedjan. Mannen bakom platsen är den enda personen i världen som både är katolsk präst och zenmästare. Han är en av mina mästare (det låter flummigt men i Indien är det inget konstigt att ha mästare eller guru) och han lärde mig att förstå zen. Vi mediterade tillsammans omkring 4 timmar varje dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *