Fastan är över.

Jag klarade det. Jag hade mina tvivel i början men jag pallade trycket och detoxade i fem dygn.
Givetvis fick man i sig näring i form av diverse juicer och buljonger och det enda som tuggats var de snudd på mikroskopiska morotsbitarna i soppan.

Dag ett var inte så farlig. Man var nyfiken på hur det skulle gå och man hade så mycket kvar i kroppen. Tills Glaubersaltet satte igång magapparaturen och för att inte bli för detaljerad kan jag säga att jag gick ner fyra kilo första dagen enbart med avfallshantering… ehm…

Dag två var värst. Gud vad hungrig jag var. Och frusen. Det var den kvällen när jag låg på soffan under filt med huvudvärk och mat verkade finnas överallt som jag hade störst tvivel på min förmåga att slutföra.

Dag tre var inte lika illa. Jag var fortfarande konstant hungrig men inte lika smärtsamt knipande hungrig. Lite småfrusen och matt hela dagen men på kvällen var inte ångesten lika stor.

”Det stora lyftet” skulle komma dag fyra. jag vet inte om det var ett stort lyft men man kände sig normal. Vilket i och för sig är ett lyft från at ligga frusen och sur på soffan. Man hade liksom kommit in i vanan av att förtära enbart flytande. Jag kände mig inte orkeslös alls. Men nu började också fantasierna om mat bli mer detaljerade. Innan hade de mest varit: ”Åhh Hamburgare!” ”Åhh… Salami…” o.s.v. Nu var det mer: ”Vad sägs om tomat och äppelsoppa med koriandersalsa? Det låter väl gott?”

Dag fem var sista dagen. Samma sak som dag fyra. Man hade kommit in i rutinerna med att dricka varannan timme och dagen kändes som en vanlig dag. Man hade inte längre det där suget i magen om man inte väntade allt för länge mellan dryckerna. Nu var det inte frågan om man skulle orka längre. Jag och Leona stack och handlade på eftermiddagen allt vi kommer behöva för veckan framöver. På kvällen låg clementinerna och frestade mig med sin brandgula rundhet i fruktskålen.

Idag har jag ätit fast föda. jag har precis nästan orkat sätta i mig en halv banan och ett par mosade fikon. Men det ljuvligaste av allt… Jag fick dricka kaffe. underbart. Som jag har saknat det.

Följ min blogg med bloglovin

One Comment

  1. Väl kämpat !
    Ush tänker tillbaka på perioden innan och efter jag opererades i höstas.
    Då var det bara buljong och flytande föda i 7 veckor! Inget tuggande alls där heller :/ Det var en pärs som heter duga.
    Hoppas allt är bra med dig och din fina fästmö!
    Hälsa så gott!
    Kram Jenny

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *