Tempus fugit

Jag läste nyss i en bok att ett människoliv vaar i genomsnitt 30000 dygn. Trettio tusen bara… Om man ska sätta det i ett perspektiv så kan jag säga att om du räknade en siffra i sekunden skulle du komma upp i trettiotusen på lite mer än åtta timmar. Om det perspektivet sen är relevant eller inte kan jag inte svara på.

Boken handlar om tid och hur vi ser på den, använder den och lever med den. Till exempel: Hur många stunder går det på en kvart och hur lång är en kvart egentligen?

det bestämdes år 1967 att en sekund definieras som varaktigheten av 9192631770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan två hyperfinnivåer i grundtillståndet hos atomen cesium 133. Eh va? Vem bryr sig? Det sägs också att en sekund är ungefär mellanrummet mellan två hjärtslag. Jag gillar det bättre. Tiden blir lite mer mänklig på det viset.

Jag kan ibland stycka upp tid. Det finns 52 måndagar på ett år. Det är inte många. jag kan titta på klockan på jobb och räkna med bråk i huvudet och säga saker som: ”Nu har vi jobbat tre sextondelar av skiftet.”
Men till vilken nytta egentligen för vi vet alla att tiden flyger när vi inte bryr oss om den. Och är det genom att ignorera tidens gång och bara leva som den blir längre?

Tiden (I den form av sekunder och minuter vi använder oss av) sattes i bruk av samma anledning som man uppfann resesätt och telefoner. Människor har att göra med andra människor. Är du eremit kan du ju i stort sett skita i allt vad tid heter. Det är först när vi har tider att passa som vi får en anledning att kika ner på visarna eller de lysande siffrorna på vårt digitalur.

Nu har jag inte tid att skriva mer.

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *