idag var jag och min älskling i Gbg. En tur på Universeum. God mat på avenyn. (Det blev Sibylla.) Sen en kort sväng på museum. Nu blir det slappe resten av kvällen. Men först: Bilder.
Utflykt
Month: april 2011
FollowVarning Katt
Jag har nästan sett klart på hela serien ‘Life‘ från 2007. En väldigt bra snutserie med Damian Lewis i huvudrollen. De flesta känner igen honom som kapten Winters i ‘Band of Brothers’.
Det som var en av de första sakerna som slog mig med denna serie var att musiken var så inihelsikes bra. Ett band som återkommer genom båda säsongerna i ett flertal avsnitt är bandet ‘Caution Cat’. Jag älskar när man upptäcker ny musik. Jag fann en youtubevideo som nån spanjor satt samman. Det är klipp från Life med Caution Cat som soundtrack. Inget vidare snyggt gjort men det funkar. Jag får lite ‘Eels’-känsla men jag kan ha fel. Jag kan tänka på något annat…
Lat morgon
jag har en nästan helt lat morgon. Det enda produktiva jag gjort hittills är att packa ner alla våra finglas i en låda. Jag får väl ta och packa lite till idag. Jag har ännu inte varit i duschen, borstat tänderna eller klätt på mig mer än mysbyxor. Det börjar kännas lite sunkigt nu så jag får rycka tag i mig själv och knata ner till affären och köpa lite ätbart.
Det är en sån där morgon där allt känns lite, men bara aningen, extra tungt. Trots ledighet och sol ute. Jag borde liva upp mig lite och sätta igång nån uppfriskande musik och dansa medan jag packar.
Ledig och listig.
För en gångs skull så har jag frivecka efter lön. Det är få saker som är så tråkigt som att ha en vecka ledigt och inte ha en krona att spendera. Att det sen är nära på sommar när jag är ledig är en bonus.
Min fästmö är mitt uppe i en C-uppats så jag får underhålla mig själv hela veckan. Jag fundera på att i eftermiddag gå ner till parken med ett gäng öl och njuta i solen. Innan dess har jag ingen aning om vad jag ska sysselsätta mig med. Än så länge har jag gjort en spellista i spotify. Jag har börjat kolla på serien Life från 2007. Otroligt bra serie med otroligt bra soundtrack. Som den lilla internetdetektiv man är fann jag en sida som listade alla låtar som spelats i alla avsnitt. Nästan. Dessa började jag göra en lista av. Jag har betat av första säsongen än så länge. Här. Jag bjuder: Life
Nu funderar jag på att promenera ner på stan och se om man kan hitta en bra fika. Kanske till och med någon att fika med. För säkerhets skull tar jag med mig min anteckningsbok. Vem vet… Man kanske blir drabbad av inspiration.
Jag fortsätter med musiktips.
Jag kanske är lite bakom flötet, men jag upptäckte Fleet foxes först idag. Jag har lyssnat bakåtlutad med fötterna på bordet och ögonen slutna. Väldigt mysigt. Här:
En annan låt som jag gilla mycket just nu är Adeles nya. Jag gillar refrängen. Så pampigt känslosamt. Bra musik. Den spelas en del på P3 vet jag. Det var där jag hörde den. Här:
Det var dagens musiktips från mig. Håll till godo och njut.
En meter musiktips.
Jag hörde denna låten önskas på P3 när jag precis skulle parkera bilen tidigare idag. Jag satt i bilen och lyssnade klart. Sen har den gått ett flertal gånger på spotify under förmiddagen. De här får man lyssna mer till imorgon. Nu ska jag strax köra till jobbet.
I dag. En händelserik dag. Eller inte…
Det är något speciellt med denna dagen. ”Jag vet”, tänker du. ”Det är idag som det var sagt att Skynet skulle bli självmedvetet och påbörja den stora robotrevolutionen som till slut ska döda oss alla…”
Nej… Eller jo. Men det var inte det jag tänkte på. ”Ahaa!”, tänker ni nu. ”Då är det dagen då det var ett år sedan den stora oljekatastrofen som BP ställde till med och en massa havskreatur och annat dog en oljig död…”
Nej. Inte det heller. Och det är inte heller det faktum att det är Adolf Hitlers födelsedag jag tänker på…
Idag är det ett år sedan jag plockade fram en ring och friade till Leona och hon sade ”Ja.” Herregud vad tiden går fort. Tiden kanske går fortare när man har kul och är lycklig…
Game of Thrones
Första avsnittet sågs igår kväll.
Jag måste erkänna att jag inte vet om jag gillar det egentligen. Visst, det är väldigt snyggt gjort. Miljöer och kostymmässigt. Det har potential till att bli något.
Det jag gillade var att det inte var snällt. HBO har ju gjort serien så självklart är det en hel del full frontal nudity med. Det känns som att det antingen är bossarna på HBO som kräver en hel del flashing av bröst i alla deras serier eller att alla som gör serier på HBO flashar bröst för att man får. (Nu säger jag inte att det är något fel med bröst.) Som sagt… Serien är inte snäll. Första avsnittet har redan betat av hån av bastarder, avrättning, incest och barnamord. Man har fått en aning om ett politiskt spel som kanske kan bli något.
Det är heller inga dåliga skådespelarprestationer. Men det jag har hakat upp mig lite på är att alla i serien känns så omotiverade. Liksom som om allting sker på rutin. Eller så är det jag som sett och läst för mycket fantasy, men det tror jag inte. Det kanske tar ett par avsnitt att komma in i serien…
Handlingen? Norröver finns en stor vägg och bakom den är det alltid vinter. I vintern gömmer sig hemska ting. Kungens närmaste man har dött och vill ha mannen som vaktar väggen till ny närmaste man. Han vill inte lämna fru och barn. På andra sidan havet finns den gamle kungens barn och vill ha tillbaka det som de ser som rätteligen sitt. Prinsen i alla fall… Prinsessan är mer en handelsvara…
Jag måste säga… Har inte intrigerna och skådespelarnas trovärdighet ökat efter avsnitt tre så lägger jag ner. Vilket hade varit synd med tanke på att jag sett fram emot Game of Thrones rätt så mycket.
Vårtecken
Det finns fåglar som häckar och flyttar hem. Det finns knoppar som har ont när de brister och små blommor som vågar sig upp ur marken. Men så finns det ett vårtecken till. I slutet av april, när solen värmer mer börjar Kentar dra i sitt tjocka hår och undra varför det är så långt och tjockt. Det finns inget svar på den frågan. Inget bra svar i alla fall. Det var därför trimmern utvecklades. Just för Kentars vårbeteende. De letar sig till ett privat område och stänger in sig en liten stund. Därefter letar de sig ut. Snaggade och redo att möta våren och sommaren.
De små ovala pupillerna ser din själ
Min sambo är bortrest i tre dagar och katterna är precis lika tillgivna och busiga som vanligt. Det skedde dock något som kanske bara är en slump igår.
Vår ena katt Kitty klättrar ibland upp i sängen men när vi går och lägger oss brukar hon inte vara så långvarig. Det är mest om morgonen som hon kan ligga och mysa med oss hur länge som helst. Igår kväll gick jag och lade mig. Jag läste en stund och då låg Kitty nere vid mina fötter. När jag väl släckte ljuset och lade mig för att sova kände nog Kitty av att jag saknade min sambo lite grann.
Försiktigt masade hon sig uppåt i sängen tills hon lade sig raklång längs mitt lår och placerade sin hjässa pressat mot ovansidan av min pekfinger och satte igång att spinna så det nästan vibrerade upp i armen på mig.
Jag brukar lyssna på podsändningar när jag ska somna men det finns något oslagbart över kattspinn i mörker. Speciellt när man känner vibrationerna. Jag använde närheten och spinnet att somna till. Det hjälpte att lyssna till det för att stänga ute allt anat som rör sig i hjärnan den där stunden precis innan man somnar.
Just husdjurs empati för sina hussar och mattar tycker jag är häftigt. Katter i synnerhet. Jag vet inte om det är för att jag är kattmänniska… Men just när man som mest behöver lite extra mys eller när något bara är fel så släpper katter den där ”som-om-jag-skulle-bry-mig”-attityden de kan komma dragandes med och är världens mest tillgivna vän. Vi har blivit välsignade med katter som är väldigt sällskapliga i sig själva. Hundar har den villkorslösa kärleken men de är också otroligt bra på att känna av husse eller mattes humör och på att avgöra när det behövs ett huvud i knäet.
Vi människor har också empati för de omkring oss. Den försvåras dock av den anledning att vi lyssnar på vad folk säger och det förvirrar oss och empatin får motsatta signaler.
”Är det nåt fel? Du verkar lite ledsen…”
”Nej det är inget fel på mig. Fick nåt i ögat bara…”
”Okej. Men är det nåt säger du väl till?”
”Visst…”
Ett husdjur ser rakt igenom det där. Vi behöver någon som skärskådar oss ibland. Det är sunt för en.