Virrvarr är en del av processen sägs det.

En hel del av min tankeverksamhet just nu går åt nästa bok. Eftersom den ännu är fragment i mitt huvud så tänker jag mycket på karaktärerna. Vilka är de? Vilken musik lyssnar de på? Vad tycker de om priset på öl på krogen? Går de på krogen?

Men det som jag ruvar mest på är tankarna på vart allt bär vägen… Vad är det som händer? Vad är storyn egentligen. Det finns en historia eller fler att berätta om de här människorna som bor i samma hus. Än så länge verkar det som om flera riskerar att vräkas, så att det bara handlar om ett par eller färre. Ibland växer allt…

När jag började tänka på den här boken hade jag i sikte att hålla det hela mer verklighetsförankrat utan att för den sakens skull ta bort drömmandet och det fantastiska. Men min hjärna och fantasi går gärna hand i hand mot det omöjligas hoppborg.

Hur kul det än är därinne så vet jag inte riktigt om jag vill släppa in dem där än. Eller överhuvudtaget. Jag vill uppnå det där magiska utan att använda magi. Genom tankemönster, genom drömmar och vanföreställningar och relationer människor emellan vill jag hamna mitt i wow:et.

För övrigt läser jag mycket Coupland just nu. Jag blev precis klar med ’Generation A’, som jag berättar om en annan dag. Jag har precis påbörjat ’Player One’. Jag tänker direktöversätta ett stycke som jag fann oerhört tänkvärt:

”Vår förbannelse som människor är att vi är fångade i tiden; vår förbannelse är att vi är dömda att tolka livet som en serie händelser – en historia – och när vi inte kan lista ut vad i synnerhet vår egen historia är, så känner vi oss vilsna på något vis.”

Tänkvärt. Douglas Coupland är bra.

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *