När jag hör en viss typ av musik kan jag tänka: ”Undrar vad Mozart hade tyckt om detta?”

Mozart, har jag fått för mig var en klassisk kompositör som tänkte lite grann utanför lådan och kanske också var sådär lite wild och crazy. Och häromnatten hörde jag en sång på P3 som jag tänkte att: Den här! Den här låten hade jag velat ta med mig till mitten av slutet av sjuttonhundratalet. Sätta Mozart på en bekväm soffa och plocka fram en sån där klassisk Boomblaster, ställa den på ett bord och nicka menande mot kompositören och säga: ”Nu du Amadeus. Nu vill jag ha din ärliga åsikt. Gillar du detta?”

Speciellt efter 2 minuter och 27 sekunder. Så länge ska stackarn hålla ut…

Nu är det ju inte så att jag dagligen går runt och tänker på hur jag genom tidsresor ska terrorisera klassiska kompositörer, men det är en intressant tanke. Vi kan ju uppskatta musik från det förflutna av sedan länge döda musiker och kompositörer. Skulle de kunna njuta av musik från framtiden av väldigt avlägset ofödda musiker?

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *