Gata upp och gata ner.

Idag, efter frukost och viss tvekan för regnet så begav jag mig ut på min första löparrunda i mina nya snabba snygga skor. Det känns bra. Jag hade bra musik i öronen och höll ett lugnt tempo på en runda som inte varade för länge. Jag hann med att både gå fort, springa, asfalt, grus, gräs, uppförsbackar och nerförsbackar.

Med mina nya skor och min nyförvärvade kunskap om ämnet löpning kom jag hem utan smärta i knäet vilket brukar vara resultatet av en för aktiv Kent.

Att skaffa rätt utrustning med detsamma istället för att börja halvhjärtat och sedan skaffa bra grejer om man gillar träningen kan jag tänka mig är att jämföra med att försöka lära sig spela på en trasig gitarr som aldrig går att stämma. Visst du kanske lär dig fingersättningen men det kommer aldrig bli bra eller njutbart förrän du hostar upp cashen och fixar rätt utrustning för jobbet.

Därför var jag nere på löplabbet och fick kollat både fötter och springstil innan jag fick fem par skor framför mig att välja på. Det var kunnig personal som kunde sitt ämne. Det jag dock behöver är nya byxor. Fort. Den enda fickan som går att stänga sitter på låret. Där skramlar både mobil och nycklar runt.

Idag gick och joggade jag en runda på två kilometer exakt. Det tog mig sjutton minuter. Jag har i detta stadiet ingen aning om det räknas som bra eller dåligt… Och jag bryr mig inte. Det känns bra.

Följ min blogg med bloglovin

3 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *