Den dog och återuppstod.

Igår på väg till arbetet, helt utan förvaning, dog min telefon. Jag hade precis kollat twitter och låst skärmen efter mig och kom på att jag skulle kolla en sak till och fick inte liv i den igen. Jag tryckte mycket på både hemknappen och startknappen som nån slags teknikidiots hjärt- och lungräddning. Inget hände.

Hade jag missat påminnelser om lågt batteri? Nej… Batteriet var halvfullt. (Eller halvtomt beroende hur man ser på saken.) Varför hände detta? När jag anlände vid mitt jobb satte jag laddaren till som en slags sista hopp till att få ett livstecken. Ingenting.

Sånt här händer ju, tänkte jag. Mobiler dör, går sönder eller får fel. Typiskt bara att det gör det en dag innan både min syster ska komma och jag har tvättid så jag har ont om tid att sticka till 3-butiken och få det fixat. Och om det vill sig illa, kanske vara tvungen att skaffa en ny mobil.

Fast när jag kom så långt i mina tankebanor så började den lilla tekniknördsdjävulen på min vänstra axel att viska till mig. ”Skulle det vara så illa om du skulle vara tvungen att uppgradera? En ny mobil… tänk på så kul du kan ha med den…” Jag bad honom lugna ner sig och kollade ännu en gång om kanske startknappen fungerade. Det gjorde den inte.

Jag hade också lite panik, för jag har inte säkerhetskopierat min mobil på länge så ett eventuellt mobilbyte skulle innebära att all musik och alla appar skulle införskaffas på nytt. Jobbigt. Jag viskade zen-mantra till mig själv. ”Jag äger mina ägodelar. De är bara objekt. De äger inte mig.”

När jag kom hem i morse tänkte jag att bara för säkerhets skull kan jag ju fråga oraklet Google innan jag kastar in handduken helt. I sökfältet skrev jag: ”Min iphone bara dog”. Och vips så hade jag svar på mitt bekymmer. Håll inne hemknappen och startknappen samtidigt i fem till tio sekunder. Var det allt? Jag provade. Det fungerade. Först möttes jag av det där lilla äpplet som stått ivägen för en ninja och sen kom hemskärmen som en gryning. Lättnad spred sig i rummet.

Och den lilla nörden på axeln sparkade frustrerat och väste: ”Nähä… Då blev det väl inte en ny telefon då… Fan.”

Det slog mig också. En sån sak, borde man inte ha vetat den? Kanske om man läst manualen. Men vem behöver det numera när man kan fråga allt och få svar på nätet. Under dagen ska jag säkerhetskopiera min telefon. För helt plötsligt är den svarta skärmen där med sin obönhörlighet igen.

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *