Gudars skymning! Ordnörderi!

Häromdagen utbrast jag trött: ”Gudars skymning, vad jag är trött!” Direkt efter slog en fråga mig. Varifrån kommer uttrycket ”Gudars skymning”?

Ibland får jag såna drifter, att veta varifrån saker, uttryck och ord, härstammar ifrån. Och då… Då tackar jag internet, för då slipper jag rota i luntor och rullar. Jag behöver inte besöka bibliotek och antikvariat. (Även om det är kul det med.)

Gudars skymning kan härledas bak till vikingatiden. Ragnarök. Såhär står det på wikipedia:

Händelsen nämns primärt i poetiska eddan, kompilerad på 1200-talet från tidigare traditionella källor, och Snorres edda, skriven på 1200-talet avSnorre Sturlasson. I Snorres edda, och en dikt i den poetiska eddan, nämns händelsen vid namn som Ragnarökr eller Ragnarökkr (”Gudarnas skymning”[3]), ett användande populariserat av 1800-talskompositören Richard Wagner med titeln på den sista av hans Der Ring des Nibelungen-operor; Götterdämmerung.[4]




Och där är sökandet väl egentligen över… Relativt odramatiskt. Man skulle bara googla på rätt sätt så man inte konstant hamnade hos ett bluesband som var lite intressant men som inte riktigt gick hem hos herr Johnsen. Och lite missnöjd är man att det inte var mer av en utmaning. Jag kan ju ta itu med den här listan om jag får tråkigt.

Götterdämmerung är också ett bra kraftuttryck som man kanske skulle använda när man slår sig nån gång. Tyska är ett bra språk att ryta på.

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *