Beslutsamt på fjärde gatan

Du har en sån jävla fräckhet när du säger att du är min vän.
När jag var nere i skiten så stod du bara där och hånlog.
Och du har en jävla fräckhet när du säger att du har en hjälpande hand för mig,
när du egentligen bara vill vara på den sidan som verkar vinna.
Och du sade att jag svek dig, men du vet mycket väl att det inte är på det viset.
Och om du nu är så jävla sårad, varför visar du det inte då?
Du sade till mig att du förlorade din tro. Men det är inte sant.
Du hade ingen tro att förlora från första början, och det vet du om…
Jag förstår varför du snackar skit om mig bakom min rygg.
Jag brukade hänga i de cirklarna i vilka du rör dig.
Och tar du mig för en sån jävla idiot, att du tror att jag kommer ta upp kontakten igen,
med nån som försöker dölja något han ändå inte vet ett jävla skit om?
Du ser mig då och då på stan och du låtsas alltid vara förvånad.
Du säger, ”Hur mår du?”,och ”Lycka till.” Men det syns att du inte menar det.
Du vet lika väl som jag att du helst skulle vilja se mig paralyserad.
Varför kommer du inte bara för en gångs skull fram till mig och skriker det i mitt ansikte?
Nej, jag njuter inte när jag ser de stora sorgerna du omfamnar.
Och om jag hade varit en mästertjuv så kanske jag hade kunnat stjäla dem.
Och nu vet jag att du är missnöjd med din ståndpunkt och din plats.
Men du måste väl fatta att det inte är mitt problem?
Jag önskar att du för en gångs skull kunde gå en mil i mina skor.
Och kanske just då så kanske jag skulle kunna vara du…
Ja, jag önskar att du kunde få gå en mil i mina skor,
för då skulle du förstå hur jävla trist det är att se dig.
***
Fri översättning av Positively 4th street av Bob Dylan

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *