Skrivpuff: Om saktmod

Jag måste erkänna att jag inte på rak arm kunde säga någonting om saktmod. Jag hade ett hum. En aning om att jag visste vad ordet betydde men ville inte skriva något jag inte kunde stå för och plockade snabbt upp synonymordlistan jag alltid har med mig (i telefonen). Saktmod är synonymt med ödmjukhet. Och även om jag inte riktigt kunde gissa mig till det innan så ser jag nu hur dessa två synonymer kan stå för samma sak fast på olika sätt. Två sätt att se på samma inställning.

Det är ju två sammansatta ord på nåt vis. Saktmod. Om jag bara leker med orden och innebörderna och kör associationer så tänker jag på förmågan att vara modig på ett långsamt sätt. Att ta sig sin tid att stå för vad som är rätt och riktigt. Att inte rusa in i någon form av rättfärdighet utan istället kanske vara den vännen som ställer upp när det är svårt.

Ödmjukhet. Tankesnurrorna leder mig till mjukhet inför ödet. Eller att resa med eller finna sig i sitt öde utan att streta emot. Att simma längs strömmen och styra så gott man kan ner för livets flod och på så sätt med ett leende kunna se på omgivningen. Detta gör att man blir en saktmodig människa. Så som Saktmodiga människor är ödmjuka. Inte som Yin och Yang, inte som Helan och Halvan, utan kanske mer som två älskande eller två pusselbitar från ett miljonbitarspussel som bara visar himmel. Jag vet inte. Jag sitter bara här och spånar utan att egentligen komma fram till något. Men ibland är det ju trots allt resan som är det viktiga.

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *