Pojken som aldrig grät

För länge sen i en värld så vid
I ett land i skog så tät
Så levde det i glömskans tid
Ett barn som aldrig grät
Han var sin moders enda son
Så hon tänkte ej på hur det lät
tills ryktet spred därifrån
Om ett barn som aldrig grät.

Pilgrimer kom från fablers land
För att skåda ett tyst barn
I eviga toner hans namn de band
Från fiskarns nät till bondens kvarn
Det fanns de som kom i pietet
Det fanns dem som stod under träet
Och viskade dikter i stillhet
Om ett barn som aldrig grät.

Dar blev långa och korta tills
Många vintrar blev till vårar
Gossen växte stark och fagrare
Med en kind ej rörd av tårar
Och varje fager dam och tjej
I hans närhet höll andan åter
För deras mödrar bad dem passa sig
För en man som aldrig gråter.

Han levde ensam i alla år
Och då på den dag han dog
Han fällde en enda dyrbar tår
För en gosse som alltid log.



En liten översättning som jag ville hålla så rättvis som möjligt och ändå kunna ”sjunga med” i låten. En jag hade i lurarna idag på väg hem. Den är riktigt bra. I original i alla fall. Sen får man tycka vad man vill om översättningen. 

Följ min blogg med bloglovin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *