Små tankar vid frukostbordet.

Det blev jordgubbar till frukosten idag. När vi åt så kom det en kommentar om att jordgubbarna inte var svenska. Detta ledde till en diskussion om att Jordgubbar, som kanske är födda och uppväxta utomlands, och sen fått komma till Sverige och fått uppehållstillstånd i nån affär, kanske borde räknas som svenska. Vi gick vidare till att det kanske var skillnad på jordgubbar och folk. Man äter ju inte folk. Livstiden är avsevärt kortare för jordgubbar. Men det gör ju inte att man äter barn heller. Vi lade ner diskussionen med slutsatsen att jordgubbar är jordgubbar och folk är folk.

En annan sådär morgontrött upptäckt var när jag kollade på skuggorna som ljusen på bordet kastade över väggen. Solen lyste in genom fönstret (Det gör den fortfarande men jag hade redan börjat skriva i ett tempus och orkade inte gå tillbaka och byta.) Skuggorna bestod av de kompakta skuggorna av blockljusen samt de fladdriga skuggorna av själva värmen som steg från ljusen. Hur kan värme vi inte kan se kasta skuggor på väggen? Nu när jag tänker vidare är det förmodligen något med att luften ovanför ljusen böljar i värmen, cirkulerar så att säga, och ljuset från vårt köksfönster därmed i te går i en rak linje genom den luften och därför kastar skuggor av saker vi inte kan se. Så måste det vara. Jag är i alla fall för stunden nöjd med den förklaringen.

När dagen börjar med kaffe, jordgubbar och kul spekulationer, då vet man att det kommer bli en bra dag!

– Posted using BlogPress from my iPad

FN fördömer inte detta inlägget

På senare tid har jag lagt märke till att ordet ”fördömer” nämns allt oftare i nyhetsrapporteringen. FN fördömer. EU fördömer. Ofta handlar det om Syrien och Mali. Men vad innebär det att en stat eller ett internationellt organ fördömer en förtryckare eller en militär aktion?

Jag menar, alla kan väl skriva under på att massmord inte är okej. Inte ens lite. Och jag kan högt och tydligt med ärlighet säga att jag inte vill att det ska ske i världen. Så kommer nyheterna i radion eller på tvn och hela världen fördömer kuppen i Mali. Jaha? Och sen då? Jag kanske är dum men jag begriper inte direkt vad detta fördömande innebär. Är det bara ett lands sätt att säga: Hörrödu! Vi gillar inte detta. Det är inte sjyst! Eller innebär det någon form av repessalier för kuppmakarna eller förtryckarna? Är det bara ord eller är det en handling? Jag mailade FN.

Jag fick svar från FN. Efter två dagar. Snabbare än vad jag trodde.

Tack för din fråga, den är klart berättigad. Som du vet är FN inte ett överstatligt organ och inte heller en ”världspolis” som kan styra och ställa i världen. Världsordningen bygger i stället på den s k statssuveräniteten. Detta blir ett stort problem när regeringar (d v s suveräna stater) själva gör sig skyldiga till omfattande brott mot mänskliga rättigheter, eller inte klarar av att skydda utsatta grupper av sin befolkning.

I det fall det handlar om mycket grova övergrepp, t ex folkmord och etnisk rensning, försöker man använda en ny folkrättslig doktrin, skyldighet att skydda, som ett sätt att komma runt dilemmat. (…) FN:s säkerhetsråd har metoder som sanktioner av olika slag att ta till. Men då krävs förstås att ingen av de fem permanenta medlemmarna lägger in sitt veto.
För övrigt försöker FN, och även andra aktörer, till stor del använda sig av metoden att rikta strålkastarljuset mot illdåd och dem som utför det. De flesta regeringar (dock inte alla) är mycket känsliga för kritik från omvärlden. I dessa fall kan t ex fördömanden från FN:s generalsekreterare eller det samlade världssamfundet i form av FN:s generalförsamling ha betydelse. Ju mer enigt det internationella samfundet är, desto större blir trycket mot den regering som begår illdåd. Hela FN:s system med konventioner och övervakningskommittéer bygger på denna idé. Man önskar så klart i många lägen att det skulle gå att göra ännu mer, men arbetet med att slipa de verktyg som finns pågår ständigt.” 

(Utdrag ur mail från FN-förbundet)

Så kontentan av det hela är att när FN lyckas fördöma något,  (För övrigt kan inte FN fördöma Syriens regim då inte Kina eller Ryssland går med på det.) så är det för att rikta fokus mot det för resten av världen. Det kanske är känsligt när en hel värld tittar på det man gör och inte låter en diktator ha sitt lilla folkmord i fred… Å andra sidan, när man som ledare över människor faller åt att systematiskt mörda sin egen befolkning (som exempel) så kanske man har tappat greppet om vad andra ska tycka…

Åh nej… Frankrikes president har unfriendat mig på fejjan på grund av att jag torterat oskyldiga barn. Vafan. Trodde han var min buddy… Bäst jag slutar med det jag håller på med. Goda vänner är svåra att hitta..

Nej nu blev jag för oseriös… Ett problem är just att ordet fördömer används för ofta numera i nyheterna, så det har blivit ett ord som man inte reflekterar över längre. Man kanske skulle komma på nya ord eller en slags skala på hur hemskt det är det man vill fördöma? Jag har ingen aning. Jag är bara en enkel man som fått svar på frågan han ställde.

Tack så mycket FN. Nu vet jag.

Följ min blogg med bloglovin

Kortslukare

Jag måste hitta ett alternativ till plånbok. Eller så måste världen rätta sig efter att folk faktiskt har plånbok. Är det bara jag eller har saker blivit klenare på senare tid? Så länge jag har haft ett bankkort så har jag haft det i bakfickan på mina byxor. Alltid samma sida. Plånböckerna har visserligen sett lite olika ut men på det stora hela så har jag hållit mig till samma typ av modell och prisklass.

På senare tid har mina bankkort allt snabbare och snabbare börjat krångla och saker har börjat protestera. Detta på grund av två saker.

1: När man tar upp sitt kort från i plånbok avsedd ficka så slits magnetremsa och chips. Detta gör att kortet i apparater som ska hantera kort inte fungerar optimalt. Man får lära sig tricks som att till exempel hålla hårt in och trycka lätt mot vänster för att läsaren ska läsa.

2: Kortet blir lätt böjt av att vara i en plånbok. Bara lite grann i ena sidan och detta var ju okej när allt man skulle göra med kortet var att dra det i en springa. Men ska det in nånstans… Då är det risky.

Jag har inte märkt detta problem förrän på de senaste kanske fem åren. Ungefär samtidigt som det blev lite häftigt att ha en för kort avsedd liten låda i fickan. Jag gillar inte sådana små etuier. Dels så är de inte sköna att sitta på. Jag vill inte gå runt med en plånbok OCH ett kortetui. Det är jobbigt och otympligt att ha det i framfickorna. Jag kanske får skaffa mig en handväska eller nåt, men nu kommer jag bort från ämnet.

Idag skulle jag åka en tur till Helsingör och ville ta ut danska pengar. Jag för in mitt kort, slå min kod och väljer summa. Än så länge allt okej. Det är först när automaten ber mig ta mitt kort och inget kort kommer ut för mig att ta som jag börjar ana oråd. Jag blinkar ovetande om vad jag ska göra. Jag kan inget göra förrän symbolen för mitt kort täcks av ett stort rött kryss och texten ”kortet återtaget”. Jaha. Och inga pengar fick jag. Det var bara att gå till banken och beställa ett nytt.

Men jag hoppas att problemet löses snart. För jag kommer ha min jävla plånbok i bakfickan. Jag kommer ha pengar och körkort och andra kort i den. Det får helt enkelt göras stryktåligare kort.

Följ min blogg med bloglovin

Spel att se fram emot.

Jag äger ingen PS3 och kommer förmodligen inte att skaffa en men det här ser otroligt coolt ut. Jag spelar ju dock EVE så helt utanför blir man inte.

Okej. Så det där var bara så jävla coolt. Dust 514 heter spelet på marken. Eve heter det i rymden. Två spel i ett. Men det är inte allt som CCP sysslar med. Nu har de släppt de första bilderna och trailrarna (trailersarna? trailsrarna?) till World of Darkness online. Det ser också makalöst häftigt ut.

Det var trailern. De första in game bilderna blev filmade på EVE fanfest.

För den otålige börjar det roliga ca 1:25 in i filmen. Men som killen nämner i början… Det är fortfarande under utveckling och har alltså inte fått ett lanseringsdatum än. Man får helt enkelt drömma. Det som är säkert är att WoD online kommer använda samma karaktärsskapare som EVE. Den ser ut såhär:

När det här spelet lanseras så kommer jag förmodligen glömmas bort av världen ett litet tag. Bara så ni vet.

Följ min blogg med bloglovin

Min bok har blivit ett år.

Oj vad tiden går. Jag hade sett fram emot det så mycket men när dagen kom så passerade den obemärkt. Vad är jag för fader? Den sjuttonde mars blev Sommarkattsyndikatet ett år gammal. Det är alltså ett år sedan den först blev tillgänglig att köpa. Herregud. Och här sitter jag och tragglar med med olika idéer av vad som ska bli lillebror eller lillasyster.

Ni som läser detta och fortfarande inte har läst Sommarkattsyndikatet så föreslår jag att ni gör det. Det är en bra bok. Den går att hitta på diverse internetbokhandlare även om jag har fått höra att cdon är den att föredra i just den frågan. Vill man inte köpa den så tvinga ert lokala bibliotek att beställa hem den från Books on Demand. Den finns i bibliotekens lista över tillgängliga böcker.

För att locka lite till så kommer jag skapa en ny sida här på bloggen med ett litet utdrag ur boken bara för att jag kan. Förhoppningsvis får någon en bra läsupplevelse.

Följ min blogg med bloglovin

Saker som sker.

Det var dagar och dagar sedan jag skrev sist. Så vad har skett i Sverige sedan Schnappi satte sig i skallen?

Det var schlager, separationer, skitsnack, S-toppar vars siffror stiger. Det har varit skor och såpor, skratt och eventuellt nån samhällsdebatt. Och så händer det visst nåt i Syrien.

Det händer en hel del. Det är harang efter harang om han och hon och Härliga eller Hemska Hen. Det är hetsjakt på häxor eller hetingar i håriga armhålor. Det händer en hel del. Man hänger inte med.

Och det är film om Kony som sprids på fejjan. Och filmer om filmen om Kony som också sprids på fejjan bland alla bilder på middagar och kartor med peppigt publicerade löparrundor.

Jag är beredd att hålla med den Svenska Björnstammen när de sjunger: ”Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer och längtar efter någon som kan rädda mig.” Allt snurrar på och man hinner liksom inte få grepp om något innan verkligheten hetsar upp sig upp över öronen om nästa sak. Må den vara viktig eller må den vara triviell men ta mig fan om inte den också är på liv och död.
Jag blir lite yr och det bästa sättet att slippa yrsel och kräkreflexer är att hoppa av karusellen. Jag har inte ens hoppat på men bara att se den gör mig lite svajig på ett inte underhållande sätt.

Följ min blogg med bloglovin

Otroligt!

Ibland är ens hjärna bara märklig. Jag har nästan inte alls lyssnat på musik idag. Jag har suttit och skrivit och kommit på att det blir mer gjort om det är tyst. När jag gick ut i köket för att börja hacka lök tänkte jag inte på att sätta igång musik som jag brukar ha när jag håller på i köket. Då tog min hjärna hand om det åt mig och en låt dök upp i huvudet. Ofta är det bra låtar jag kommer på mig själv med att gå och nynna på. Elvis, Queen, Sinatra eller andra klassiker. Idag var det en joker som dök upp. Jag insåg vad det var jag höll på med, skakade på huvudet och grimaserade och satte igång riktig musik istället.

Varsågoda. Det var ett tag sedan…

Följ min blogg med bloglovin

Att skriva när det skrivas skall.

Haruki Murakami har en metod med sitt skrivande. Han sätter sig vid datorn, startar ordbehandlingsprogrammet och väntar. Till sist kommer det något. Han gör det varje dag.

Jag har gjort ett nytt schema för mitt skrivande. Inte lika överambitiöst som det förra dock. Det är öppet för förändring då jag har satt tider lite här och där för att ta reda på när jag skriver som bäst. Jag satt två nätter efter eftermiddagsskiften och skrev. Det blev en klar novell, nästan. Nu har jag suttit sedan klockan tio i förmiddags. Jag hade en halvtimmes lunch. Det enda jag skrivit är en kort story om en man som råkar döda mannen som rånar honom som jag inte blev så nöjd med. Och en kort dikt om mellanrummet mellan två sekunder som jag blev jättenöjd med.

jag är lite frustrerad att det inte gick bättre. Men vadådå… Man kan inte lyckas varje gång. Man lyckas ju aldrig om man aldrig sätter sig vid datorn och väntar på att den tomma sidan som stirrar mot en blir så irriterande att man fyller den med ord. Jag skrev något i alla fall. Det var mycket som suddades ut också. Sån man märker snabbt att det bara är skit och slöseri med tangentbordslivstid. Små grejer om vind över gyllene fält eller en mystisk stad med stenhuggare i norr.

Jag kanske provar att sätta mig i natt igen och skriver. Funkar det bättre då så har jag ytterligare en pusselbit som säger att jag skriver bättre i mörker. Jag har fått dra ner gardinen i kontoret då allt som händer utanför lockar på mina ögon och öron. Det händer mindre om natten. Jag lägger ner nu för tillfället och gör annat istället och så skriver jag lite till inatt. Så får det bli.

Följ min blogg med bloglovin

Att äga sin stereotyp

På väg hem från gymmet så mötte jag en lattemamma. Jag vet att det var en lattemamma av flera olika anledningar. Dels så var det tvillingvagnen av senaste snitt. Barnet i den ena sitsen och diverse tillbehör till barnet i den andra. Det var hennes dyra jacka och hennes designersolbrillor. (Vad vet jag om sånt egentligen, men det såg snajsigt ut.) Och så till sist, den lilla rykande pappersmuggen som lämnade spår av skummad mjölk på hennes överläpp efter hon tagit sig en slurk. Latten. Den relativt nödvändiga ingrediensen för en lattemamma.

Först så tänkte jag att om det nu finns en stereotyp, just lattemammor i detta exemplet, som är mer eller mindre förjöjligad, bespottad eller bara sådär muntert fnissad åt, varför inkorporera den? Jag vet inte om jag tillhör en typisk stereotyp. Förmodligen inte. Men om jag hade gjort det, hade jag då inte gjort allt för att inte så klockrent förknippas med en fördomsfull schablonbild av mig och mina likasinnade? Förmodligen. Hade någon kallat mig för denna eventuella stereotyp så hade jag bestridit detta och pekat på punkter på steg jag tagit för att inte passa in i den beskrattade mallen.

Men inte lattemamman jag passerade utanför preem inte. Hon gick med sin vagn och sin latte med sina dyra snajsiga brillor som skydd mot vårsolen och bara njöt av vårlöftet i vädret. Hon var som hon var. Och det tycker vi ju oftast är okej. OM det inte är nåt dåligt eller i media förlöjligat. För vad är det för fel på att klä sig snyggt? Och vad är det för fel med att ha så mycket grejer till sitt barn så man måste ha en tvillingvagn för att få plats med allt? Inget. Hon kanske fått den av sin syster som fick tvillingar i fjol och hade inte råd med en vagn eter de där solglasögonen som kanske ändå var lite för dyra för plånboken… Vad vet jag. Jag vet ingenting.

Jo, det är rätt så gott med latte. Det har jag och lattemamman gemensamt. Det är först när alla pusselbitarna faller på plats i mallen som vi bryr oss, eller tänker på att, hoppsan, där är en sån…
Och så går vi vidare och säger till våra vänner: ”Vet du vad jag såg idag?”
Lattemamman bara går vidare och sen hem och skiter i att hon är en stereotyp. Vadå? Ska hon sluta dricka latte bara för att folk, folk som jag tydligen, placerar henne i ett fack så fort hon får en rykande pappersmugg över disk? Skit i oss lattemamman. Njut av vårvädret bara. Ha en trevlig dag.

Följ min blogg med bloglovin

Kent vs. Kundtjänst

Har man en fråga eller en fundering om en produkt bör man höra av sig tycker jag. Det var därför jag skickade detta mailet till via:

”Hej Via. Idag har jag tvättdag och jag använder ert tvättmedel. Visst blir det rent och luktar gott och så men jag har ett problem. Vi är ägare till tre katter som gillar att fälla. Detta hår som sprids i lägenheten försöker vi parera så gott det går med dammsugare och rollers. Men ändå är våra svarta kläder efter tvätt täckta av smått katthår. Det tar liksom bort av det hela renhetsintrycket man söker när man plockar ut tvätten ur maskinen. 

Har ni möjlighet att utveckla ett tvättmedel eller en tillsats till era existerande tvättmedel för oss djurägare? Något som får bort de där envisa håren som sätter sig i kläderna. Jag skäms inte över att vara kattägare. Jag vill bara inte gå runt med deras päls på mig dagligen. Tacksam för svar. Med vänliga hälsningar Kent Johnsen.”

Jag förväntade mig inte något direkt svar. Inte idag i alla fall. Men jag fick ett svar, samtidigt som det svaret kanske inte riktigt kvalificerar som ett fullständigt svar på min fråga. Med tanke på att min fråga kanske kan framstå som aningen oseriös (Jag försäkrar att jag bara försökte slå an en vänskaplig ton. Inte förlöjliga någon eller något. (kanske mig själv.)) så är jag ändå tacksam att de tar min fråga på ett sådant seriöst sätt. Så här lyder svaret:

Hej Kent och tack för din e-post! Katthår är mycket fint och tränger sig in  i tygfibrerna. Är mycket svåra att få bort. Det finns ingen medel som hjälper mot sånt, men givetvis kan jag vidareframföra dina önskemål.

Ha en bra dag

Med vänlig hälsning
VIA Direkt/xxxxx


Nu är ju bara frågan om de vidarebefordrar min fråga till forskning och utveckling. Jag kan se män och kvinnor i vita rockar bland brovrör, bunsenbrännare, E-kolvar och tvättmaskiner samtidigt som det springer runt en massa extra håriga katter runt deras fötter. Allt för att få bukt med en av mänsklighetens stora problem. Katthår som vägrar släppa taget.