Ett ögonblick.

På innergården av Ystad saltsjöbad råder lugn och ro. Husen ger lä och solen och den blå himlen ger en värme som kan lura en att det kanske inte är juni men i alla fall ett par veckor in i maj. Leona har sprungit iväg till rummet för att hämta kameran. ”vi tar ju annars bara bilder på katterna…”
Det porlar från ett vattenfall i poolen som förmodligen är för kall att bada i och det sitter nu bara ett fåtal människor här och där som samtalar tyst. I två champagneglas har vi rosévinet som smakar som det ska.
Livet är riktigt gott.

Följ min blogg med bloglovin

Överraskningar.

Igår fick jag reda på att mina måndagsplaner var ändrade. Leona upplyste mig om att jag imorgon klockan halv tre ska ha sett till att katterna har ordentligt med mat och vatten. Jag ska ta bilen och möta henne i Landskrona och jag ska ha med min tandborste. Mer vet jag inte.

Jag nämnde att jag skulle träffa kompisar på måndag men då log hon bara och sade att de visste att jag inte skulle dyka upp. Hon har verkligen fixat och förberett. Jag är ju inte dum så jag förstår att vi ska övernatta någonstans men annars har jag absolut ingen aning.

Och det är så kul och spännande. Jag älskar att vi gör sådant här för varandra. Små och stora överraskningar i vardagen.

– Posted using BlogPress from my iPad

Ungkarlsmat

Det händer nog oftare än jag vill erkänna, även om det nuförtiden inte är ofta alls. Den där ungkarlsmaten som är den ensamme mannens paradrätt. För många är det köttbullar och makaroner. För andra är det varma mackor. Det är ingen av dem jag hänfaller åt när jag djupt nersjunken i någon hobby för sent upptäcker att tiden förflyter utan att jag är medveten om den, och överraskat inser att jag snabbt måste äta något innan jobb eller annan aktivitet. Min självklara ungkarlsmiddag är Chorizo (eller annan korv) med potatissallad och ketchup. Det är inte världens godaste men det känns som det är mer rekorderlig mat än köttbullar och pasta i alla fall.

Jag får se till att komma på något gott att äta imorgon och sätta mat och sov-klockan så att jag inte glömmer bort tiden igen. För även om korv och potatissallad är helt OK så är det inte så gott två dagar i rad.

Följ min blogg med bloglovin

Det sade bara klick!

Vissa foton blir man aldrig snygg på. Vissa foton vill man inte ens synas på. Detta är ett av fallen:

Man kan fråga sig varför… Varför hade jag inte bättre koll? Och framför allt… Varför sätter de upp 80-skyltar på en 100-väg? Vi trodde, Leona och jag att det skulle komma en räkning på 2400 svidande kronor. Så när det ”bara” blev 2000 så blev man ju ändå lite glad. Nej, inte glad… Mindre butter.

Leona kan i alla fall vara glad att hon slipper synas på fotot som den medbrottsling hon är. Henne har polisen dolt med en stor blågrå rektangel. Ensam får jag stå med skulden av att vara en liten blyfot. Man kan ju glädja sig åt att man inte petade näsan eller nåt när fotot togs.

Som den laglydiga medborgare jag är (förutom när jag kör för fot då då) så skriver jag under pappret och skickar iväg det. Onda tvillingar kan man bara skylla på i dåliga såpor och serietidningar.

Följ min blogg med bloglovin

Nu grönskar det.

Det börjar likna nåt på våra fönsterbräden här hemma. Vi har varken balkong eller trädgård så vi får ta krukor och burkar som vi kan få tag på och hoppas så in i helsike på att katterna förblir ointresserade av våra nyttoplantor.

I köket har vi mest. Oregano, timjan, persilja, rosmarin och silvertimjan. Och så en Lavendel också.

I sovrummet har vi jordgubbsplantor från min syster och svågers trädgårdsland och så odlade Leona lite krasse i ett par gamla kaffeburkar.

Vi har inte jättegröna fingrar nån av oss. Men det känns som om att växter man har nytta av och använder till annat än att bara titta på gör sig själva påminda på ett annat sätt som gör att man faktiskt kommer ihåg att vattna och se efter. Jag har haft gröna fingrar en gång för länge sen så jag hoppas kunna utveckla det igen. Gott är det i alla fall. Och gott luktar det. Och gott ska det smaka när man kan resa sig ur sängen på morgonen och stoppa i sig ett par bär, färska från plantan.

Jag var lite inne på att fråga hyresvärden om vi inte kunde få en liten bit av rabatten på gården. Men det kanske inte hade varit en så bra idé med de andra hyresgästerna som springer där. Och hundar som går och pinkar i rabatten och så. Större trädgårdsland får alltså vänta några år.

Följ min blogg med bloglovin

Att inte skriva

Man skulle ju kunna tro att det är lätt att skriva. Inte lätt att skriva en bok eller komma på ett briljant kåseri eller en bra krönika. Det i sig är inte det lättaste. Men att sätta sig ner och bara skriva… Det borde ju vara lätt. Datorn står ju där på skrivbordet full med en massa skrivprogram. Tangentbordet och musen funkar som de ska och stolen intill skrivbordet är lika bekväm som den alltid är. Så vad är problemet? Jag vet ju vad jag ska skriva på. Min än så länge titellösa bok. Jag har ju fått idéer.

Men än så länge idag har jag handlat på två ställen. Diskat. Jag har bytt lysrör i köket, som jag också fick gå iväg och införskaffa tillsammans med en ny glimtändare. Jag har talat med Malmö Högskola. Beställt visitkort har man också gjort. Jag har ringt min syster. Jag har sorterat i hyllor. Jag har dammsugit. Allt utom att sätta mig ner och skriva. Att man blir så effektiv av att inte göra något…

Det ska bli skrivet minst en sida idag. Lite på min bok. Jag har bara ett telefonsamtal till jag ska ringa. Och så ska jag träna i eftermiddag. Och göra fruktsallad. Och så är det ju middag… Men jag går inte och lägger mig innan jag skrivit något. Vad detta än är.

Följ min blogg med bloglovin

Jag skriver istället för att skriva.

Hej. Jag har inte skrivit på länge för att jag har skrivit. Jag har påbörjat och kommit en bra bit på väg i research och i en slags synopsis i vad som kommer bli min andra bok.

Jag vet inte än hur mycket jag vill prata om den men samtidigt känns det som om det är det enda jag vill göra så here goes. Så får vi se om det är något som kan falla några i smaken.

Bakrundsstoryn är att efter ett långt krig mellan Svergrike och Dennermark, (Yup, det är rätt tänkt. Det är alternativ verklighet och tisperiod som gäller) så råder det fred. Större delen av södra skandinaiska halvön är Dennerskt förutom en liten tunn landtunga ner till Hälsingborg som fortfarande är Svergskt. I Svergrike styr kung Karl Gostuf som kom till makten under kriget. Han hade två yngre tvillingsystrar. Den ena blev gift med kong Frejdik Gavmild av Dennermark i fredens tecken. Den andra är orsaken till att Hälsingborg fortfarande är svergskt. Hon älskar och bor halva året på Sofyes Ro. Så den danske kongen lät som en gåva till sin bruds tvillingsyster Hälsingborg vara svergskt. Det bubblar dock under ytan i Hälsingborg. Lokalpatrioter slåss mot de som kallar sig Dennervänner.

Jag skrev att kungen hade två yngre systrar. I vad som verkar vara en olycka så omkom det dennerska kungaparet och Svergrikes drottning Elisabet. Endast Karl Gostuf överlevde och han är en bittrare man sedan dess. De senaste femton åren har Dennermark styrts av Tinget tills tronarvingen Waldemar är arton år och mogen att ta tronen. Hälsingborg har byggts upp till vad som är den modernaste och mest expansiva staden som gränserna tillåter i det Svergiska riket. Men det kanske kommer att ändras. För Hälsingborg är under ett hot. Den enda som vet om detta har problem med att bli tagen på allvar. Den enda som kan hjälpa denne personen är en person av högst tvivelaktig karaktär. De enda som kan hjälpa denne tvivelaktiga karaktär en rutten skurk och en av fienden.

Hälsingborg är inte i allt för trygga händer, men de är de enda händer som de har…

Som sagt. En liten teaser. Jag får se hur mycket jag kommer skriva om detta. Man vill ju hålla saker lite hemligt för att inte avslöja för mycket. Samtidigt så är det i stort sett det enda man går och tänker på. Vi får se vad som sker. Men där har ni i alla fall anledningen till att bloggen hamnar i sporadisk och bristfällig uppdatering.

Följ min blogg med bloglovin