Bortglömd i några minuter.

I morse när jag vaknade så låg det en tät vit dimma över Helsingborg. Man såg precis över till grannhuset men inte längre. Och till och med däremellan kunde man skymta små stråk av dis som drog fram.

När jag gick ut för att gå till affären så var det som om det var avsaknad av väder. Jag frös inte men det var heller inte varmt. Det blåste inte och det var inte heller kvavt. Vädret kändes bortglömt. Det var då jag drogs i fantasin till Sommarkattsyndikatets värld där allt bortglömt hamnar. Det var så tyst. Trots dimman hördes inte de konstanta båthornen från sundet och det var ingen trafik på södra stenbocksgatan. Tänk om jag under natten hamnat i det mellanrum där Efraim var en stor poet och Karin letade ledtrådar för att kunna finna Laban Lökhjärta? Fantasin släppte dock illa kvickt när jag kom runt hörnet och in på Coop och det var upplyst och en herre i röd keps stod och fyllde på bröddisken och de senaste hitsen spelades i högtalarna.

Men för ett par minuter var det kul att hälsa på i den fantasivärld som en gång var så stor för mig när jag skrev boken.

För övrigt kan man fortfarande hitta den här om man är sugen på att läsa den.

Följ min blogg med bloglovin