Grönt och rött med vita knutar

I söndags besökte vi min syster och min svåger. De bor en bit utanför Kågeröd, ute på landet i närheten av skog och vatten. Att komma dit när solen står på och sitta och samtala i trädgården medan hundarna vilar i skuggan, flämtande av värmen och sporadiskt gnagande på ett ben, och för oss stadsbor oidentifierade fåglar låtande i träden, är så mysigt.

Det är ett litet falurött hus med vita knutar. Små korsvirkesbodar och jordkällare. Det är en trädgård fylld av växtlighet. Det är familj och vänskap och kött på grillen och klappande av hundar och ett lugn man inte hittar med lätthet inne i stan.

Jag har alltid sett mig själv som stadsbo. Men visst lockar det med lugnet. Speciellt nu när jag och Leona har börjat drömma om ett eget hus nån dag, förhoppningsvis inte för långt in i framtiden. Jag vill också ha lugnet. Men jag, och Leona också, vill nog snarare hitta det där gyllene mellanläget. Lite utanför men inte allt för långt borta. Gärna grannar men inte för nära inpå.

Men min syster och hennes man har hittat sin lilla bit paradis, för dem. Och visst är det mysigt där.

Följ min blogg med bloglovin

kent johnsen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *