Man blir ju äldre

Det har röjts och fixats lite grann här hemma idag och det blev som så att allting stannade av lite för mig när jag hamnade i lådan med foto från förr. Gamla fotografier med varierande kvalitet från barndom fram till mobiltelefonkameror uppfanns. 

Det blir liksom en resa även om man inser att man mest fotograferat oväsentligheter från ens liv. Men de har ju varit betydande då. Klassresan i sjätte klass. Massor av fotografier på dinosauriestatyer och mina egna fingerspetsar. Fotografier på kompisar, kompisar och åter kompisar och det är ju kul att minnas de man lekt med genom åren. Men det fanns också en massa bilder på mig. Och man ser att man har gått igenom stadier. Växt upp. Blivit rynkigare.

Femton år. Jag gick på internatskola i Danmark och lärde mig spela bas och blev mer självständig. Självsäker och upptäckte musik. Innan dess fanns musiken på Mtv på mornarna och skivor med Kenneth and the knutters och Jive Bunny. Det året upptäcktes punken, ska, reggea och band som The Doors och Dead can Dance.

På gymnasiet tror jag nu i efterhand att jag inte visste vad jag höll på med egentligen. Men vem gör det? Jag gick medieprogrammet. Ena dagen kunde jag komma i det som jag hade på bilden. Nästa dag i kavaj och slips. Moppemustaschen är ju för jävlig men det där bockskägget var äkta vara.

Direkt efter studenten. Min första bil och jag. En beige opel från 1984 som jag och min bästis Björn lackade flames på. Det var frihet. Det var ett konstant elände då saker alltid gick isönder på den. På vägen hem från Linköping en gång dog den efter varje skarp vänstersväng och i Skånes fagerhult drog den sin sista suck. Nu hade jag upptäckt det där med hårfärg och färgade mitt hår lika rött som det helskägg jag med god vilja och ansträngning kunde få till.

Okej. Det där på näsan är fuktskada på fotot och inte ett födelsemärke jag skaffat efter 20 års ålder. Vid denna tiden, runt 2005 lyssnade jag oerhört mycket på stonerrock. Fu Manchu, Kyuss, Ridge med flera. Kort efter bilden togs introducerades jag till psychobilly av en tjej jag var förtjust i och min snagg växte ut och blev en blond elvisfrilla med mycket vax, brylcreem, spray och min haka och överläpp blev renrakad. Otroligt vad man kan ändra sig. Den lilla soulpatchen under läppen stannade dock flera år.

Idag ser jag ut såhär. Jag håller mitt hår relativt kort och oknussligt. Skägget varierar också lite i längd men försvinner aldrig helt. Jag har hittat hem i mitt utseende helt enkelt. Men jag funderar på nya glasögon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *