Angående Salamandrar

När man läser på om elementen och dess andar och väsen är det alltid eldväsenden som känns minst i koppling till sitt element. Och det är det element med minst variation, vilket är märkligt eftersom eld kan variera lika mycket som de andra elementen inbillar jag mig. 

När man läser om eldens väsen rör det sig i stort sett bara om salamandrar. Dessa kan uppfattas som ödlor eller drakar eller helt enkelt som lågor. Det är jag som inte riktigt kan greppa att en eld skulle representeras av en reptil. Drake, visst. Men i grundformen ändå en salamander. Dessa anses också vara de mäktigaste och mest lynniga av alla naturandar. Det kanske väger upp för att de inte har lika stor variation som de andra elementen.

Jord har sina gnomer, troll, bergsrå med flera…

Luften är full av sylfer och feer och allt möjligt.

Vattnet har Undiner, najader och nymfer.

Elden har sina salamandrar.

När jag ser en eld, livlig, kvick, farlig och oförutsägbar så tänker jag faktiskt på dansande jävlar. Kvicka som tanken. (eller som löpeld) Inte den kristna trons djävlar från helvetet. Små eller stora jävlar som leker nödvändig förstörelse. I askan… I glöden efter den stora branden. Där krälar salamandrarna. Svartröda och heta. Glödande.

Så inbillar jag mig det i alla fall.

5 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *