Vilken tur att de inte kan skrika

Man är aldrig så medveten om att man har muskler som riktigt tidigt på morgonen. De första rörelserna för att ta kroppen till upprätt ställning.

Det är precis som om ens egen kropp protesterar mot vakenhet. Som om den, precis som ens sinne egentligen, inte vill upp ur sängen. Man vrider sig och sträcker sig för att förmildra de sträckningar och smärtorna som ens muskler kvider fram innan man mjukat upp sig. Stelheten i ens omotiverade muskler som måste tvingas och springas igång. Som ett fordon man borde lämnat in på service för ett bra tag sen. Det är en oerhörd tur att ens kroppsdelar inte kan protestera högljutt.

Sakta men säkert knakas och böjs det tills man inte bara kommer upp ur sängen. Man kan vingligt ta på sig byxor och strumpor och till sist med ett litet grymtande kränga på sig en tröja. Muskler är ändå fantastiska, för hur otränade och segstartade de än är så kan de ändå lyfta en oerhört morgontrött kropp ut från sovrummet och ut i köket mot kaffekokaren. Kaffe. Kroppen behöver det.

3 Comments

Lämna ett svar till saqer Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *