Slumpen har övergett mig

Tanken med att använda tärningar i rollspel är att tillsammans med färdighetsvärde kombinera sannolikheten att lyckas med slumpen. Detta gäller inte mig längre.

Att slå en T100, dvs två tiosidiga tärningar där den ena står för tiotal och den andra för ental borde rent logiskt resultera i ett varierat utfall över en rollspelssession. Detta gäller inte mig. Jag har redan nämnt min förbannelse; att jag oftast misslyckas med mina tärningsslag i rollspel.

Man kan tänka på det där med tur i kärlek och otur i spel bäst fan man vill men igår var situationen löjlig och jag har förtjänat att gnälla om det. I går spottade fru Fortuna mig i ansiktet. Två gånger på en kväll rullar jag 100. Sedan följer en variation på slag utan att jag går under 91.

Två gånger under hela kvällen lyckades jag med mina färdighetsslag. Två gånger! Jag börjar överväga att endast spela friformsrollspel hädanefter. Visst ska risken att misslyckas alltid finnas, men att man fortfarande i slutet av en kampanj fortfarande blir överlycklig när man väl lyckas med något överhuvudtaget är… Fjantig.

Det är inte tärningarna det är fel på heller. Jag bytte tärningar ett par gånger. Samma eländiga resultat. Jag är fördömd. Varför envisas jag med att försöka?

Det stora äpplet på väggen

I helgen har jag målat på väggen. Vanligtvis är det något som inte är tillåtet men denna gången blev det mäkta populärt.

Ett pojkrum behöver lite stil. Lite av grabbens egen stil. Och när Leonas syster frågade om jag ville hjälpa till med hennes sons rum så svarade jag givetvis ja. Dels för att vara snäll och dels för att jag fick lov att måla på väggen. Resultatet blev bra.

Första lagret efter overheadprojicering och maskering.

Sedan ny maskering när det svarta torkat för att lägga till rött.

Det färdiga resultatet. Efter bokstäverna blev allt gjort på frihand. Jag målade också en version av frihetsgudinnan på en annan vägg. Resultatet:

Och när det var dags för den stora överraskningen så blev den inneboende såhär överraskad:

Han blev väldigt nöjd. Det blev jag med. Alla är glada. Det var en mycket trevlig helg hos familj. God mat. God öl och gott sällskap.

En höstpromenad i Jordbodal

Vinden biter i kinden. Men solen skiner och höstens skönhet gör att man inte bryr sig nämnvärt. Löven runt fötterna prasslar för varje steg framåt. I övrigt tystnad endast avbruten då och då av en ankas snatter. Det är lugn. Det är fridfullt.

Jag stannar till vid ett broräcke en stund för att låta ljudet av den porlande bäcken skölja sinnet rent. Med ett leende och ett lätt hjärta går jag tillbaka igen.

Det blev ett hus!

Vi har sökt ett bra tag. Från Åstorp till Nyhamnsläge. Högt och lågt. Trähus och funkisvillor och inget har suttit helt rätt. Förrän nu. Och nu är det klart.

Idag skrevs kontraktet på inne i ett rum på Mäklarhuset i Ängelholm. I januari flyttar jag och Leona till vårt drömhus i Kvidinge. Ett stort gult underbart hus med stor tomt. Innan huset togs bort från Hemnet lyckades jag roffa åt mig några bilder därifrån. Låt mig presentera: Vårt Hem!

 

Jag längtar så tills nästa år. Så vad sägs… Grillfest nästa sommar?

 

Risajkling

Jag blir så glad när jag går på loppis eller second handaffärer och hittar billiga tavlor med fina ramar.

Jag har fått en thing för gamla svulstiga och/eller gyllene ramar. Dessa är inte alltid så billiga så när man väl kommer över en tavla med en sådan och den är billig… Då är jag över den som en antilop över en grästuva.

Man plockar bort ramen och tar duken, täcker den med valfri basfärg och börjar sedan om från början med sin egen kreativitet. Billigt och bra. Och snyggt blir det också.

Vad är grejen med Bagels?

Jag älskar bagels. Jag föredrar dem framför baguetter. Kanske är det för att de som serveras på mitt favoritcafé är så himla fantastiska. Kanske är det formen som gör det. Men jag älskar inte bagels lika mycket som japaner.

Jag vet inte om det undgått någon med denna nya trend bland kroppsmodifierande ungdomar i solens rike. Att injicera salin i pannan tills det blir en stor bula och sedan med en välriktad tumme i mitten forma om denna knöl till formen av en bagel. Jag har svårt att förstå detta skönhetsideal. Att man injicerar i läppar och bröst för att förstora dessa för något slags sexuellt ideal, (eller en överdrift av det) kan jag på något sätt förstå. Även om jag inte är en fan av Lulu Carters prinskorvar till läppar… Injicera nervgift för att eftersträva ett ungdomsideal kan jag också till viss del förstå, även om man ser ut som en skyltdocka i processen. Men varför vill unga människor till vardags se ut som någon som rymt från ett Star Trek-set? Man får väl ändå vara lugn med att det inte varar för evigt.

Vill man veta lite mer om denna trend kan man läsa lite mer här, där jag också plockat bilden ifrån.

Ännu mer hobby. Warmachine

Det figurspel jag spelar mest just nu och ett av dem jag tycker både är roligast och har coolast figurer är Warmachine. Jag håller på att bygga upp en samling.

Man behöver inte lika många figurer som i så många andra figurspel. Jag spelar Warhammer Fantasy och där behöver man ett hundratal figurer (beroende på vilken armé man spelar) och det tar ett bra tag att samla på sig och måla figurer tillräckligt för att det ska vara riktigt kul att spela.

Warmachine har ett smidigare regelsystem samt att det inte alls behövs lika många figurer för att man ska ha kul . Man kan köpa en startbox med tre eller fyra figurer och du är good to go. Jag spelar en armé som heter Cygnar. Cygnar är spelets ”good guys”… Typ… Läs mer om spelet här.

Jag tog lite foto på de figurer jag har nu när de är färdigmålade. Här är de fotona.

Jag har en stridsvagn

För ett tag sedan köpte jag mig en byggmodell. En tank till Warhammer 40K. Nu spelar jag inte det spelet direkt men jag blev så sugen på att bygga ett fordon och så satte jag igång och hittade på en massa själv. 

Det tog ett tag för mig. Inte för att monteringen var särskilt komplicerad, men för att jag inte ville följa ritningarna fullt ut. Jag ville experimentera. Så kartongen fick stå och vänta tills jag hade både idéerna och bitarna som jag kunde använda. Så istället för ett fordon avsett för trupptransport och lite närstrid blev det någon slags skrotfordon med en hemmabyggd EMP-liknande anordning. När den väl var monterad tog det ett tag innan den blev målad då jag inte kunde bestämma mig för vilket färgschema jag skulle använda.

Hur som helst blev jag oerhört nöjd med resultatet. Här följer bilder från bygget och på den färdiga modellen.

Där har vi Lucy. Just nu står hon bara i en hylla och ser fin ut. Men jag kanske kan få användning för henne i något spel någon gång.

Mina vänners Shoggoth

En sak som är kul med kreativa vänner är att det ofta händer roliga saker. Två kompisar till mig har gjort en skräckfilm och i morgon ska jag gå på filmpremiär, tillhörande lunch och fest på kvällen. 

De började prata om det tidigt  somras. Filmprojektet. I slutet av augusti hade de fått tillräckligt med frivilliga vänner som hjälpte till som skådisar eller annat som kunde vara till hjälp. Och efter efterproduktionen, klippning, originalmusik, diverse fixande och trixande, så har nu filmen premiär på Röda Kvarn i Ängelholm i morgon förmiddag.

Jag blev ombedd att skriva något för att läsa upp strax innan filmen sätts igång. En stor ära för mig. Senare blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig vara typ värd för dem. Presentera skådespelarna och filmskaparna på bion och lite sånt. Självklart! I morgon kommer bli otroligt kul. Jag vet inte riktigt hur många biljetter de sålt men jag tror att det finns platser kvar om man vill se filmen. Gillar man skräckfilm inspirerad av Lovecrafts Chtulhu-mythos och 80-tals slashers så var på Röda kvarn i Ängelholm strax innan tio imorgon.

Man kan läsa lite till om mina vänner i dagens tidning. Här är en länk till HD!

Äkta musik

Luftanden Valiniju menar att det vi alla kallar musik som vi lyssnar på hemma, på skivor, via spotify eller på vinyl, inte egentligen är musik. Musik existerar bara i det ögonblicket den skapas.

I Tyskland bor det en kvinna, Verena Stael von Holstein, som säger sig ha kontakt med naturandar. Främst de andar som huserar i hennes och hennes mans gamla kvarn som de bor i, men också andarna i naturområdet runtomkring. De talar med henne och hon berättar för dem om människor och våra sätt att se på saker. Jag har läst en bok med intervjuer med henne. Eller egentligen intervjuer med naturandarna där Verena är en sorts tolk. Men det är inte det som detta inlägget ska handla om. Eller egentligen ändå. Lite.

I boken frågas en luftande om det är skillnad på musik som spelas akustiskt och det som kommer ur högtalare. Luftanden Valiniju svarar då: ”Det är en enorm skillnad. Platsen är också av betydelse. Musik är bara riktig när den klingar på platsen där den spelas. Musik har en ortskaraktär. När musik reproduceras på cd är den inte skadlig, men det är egentligen inte musik, utan bara ljud. Musik är bara musik i det ögonblick den uppstår. Men elektronisk producerad musik är ofarlig.”

Ju mer jag tänker på det så kan jag hålla med till viss del. Vi var på konsert i fredags och lyssnade på musiken innan vi åkte. På spotify. Och visst var musiken bra, men det förberedde oss inte för det som vi skulle höra. Äkta musik.

Jag har aldrig lyssnat jättemycket på Efterklang. Man har hört nån låt lite då och då. Men vi gick på deras konsert ändå. Biljetterna var superbilliga och de hade gjort ett samarbete med nordsjällands symfoniorkester. Resultatet var otroligt. Vilken underbar upplevelse. Det var i all mening, verkligen äkta musik. Musik som upplevdes med hela kroppen. Öron, ögon, hud och själ.

När vi lyssnar till en skiva hemma så lyssnar vi till minnen av musik. Våra hjärnor hjälper oss att koppla det vi hör med antingen minnet av hur det verkligen låter eller inbillningen av hur det bör låta. Som när man tittar på ett foto och minns ögonblicket då det togs. Eller man kan föreställa sig hur det var på festen genom att kolla igenom bildserier. Fast för öronen då då. Musik är alltid bäst live. Om det sedan är First Aid Kit på ett intimt ställe med lite folk, eller Bruce Springsteen på en proppfull  arena, eller en mamma som sjunger för sitt barn… Musik är alltid som mest äkta i det ögonblicket det uppstår. Och man är där.