Slumpen har övergett mig

Tanken med att använda tärningar i rollspel är att tillsammans med färdighetsvärde kombinera sannolikheten att lyckas med slumpen. Detta gäller inte mig längre.

Att slå en T100, dvs två tiosidiga tärningar där den ena står för tiotal och den andra för ental borde rent logiskt resultera i ett varierat utfall över en rollspelssession. Detta gäller inte mig. Jag har redan nämnt min förbannelse; att jag oftast misslyckas med mina tärningsslag i rollspel.

Man kan tänka på det där med tur i kärlek och otur i spel bäst fan man vill men igår var situationen löjlig och jag har förtjänat att gnälla om det. I går spottade fru Fortuna mig i ansiktet. Två gånger på en kväll rullar jag 100. Sedan följer en variation på slag utan att jag går under 91.

Två gånger under hela kvällen lyckades jag med mina färdighetsslag. Två gånger! Jag börjar överväga att endast spela friformsrollspel hädanefter. Visst ska risken att misslyckas alltid finnas, men att man fortfarande i slutet av en kampanj fortfarande blir överlycklig när man väl lyckas med något överhuvudtaget är… Fjantig.

Det är inte tärningarna det är fel på heller. Jag bytte tärningar ett par gånger. Samma eländiga resultat. Jag är fördömd. Varför envisas jag med att försöka?

One Comment

  1. Torgny Handreck

    Jag skulle vilja påstå att slumpen har tagit ett krampaktigt grepp om dig. Slumpen står i motsats till sannolikheten. Det faktum att du, liksom jag, i större utsträckning får ett utfall som strider mot sannolikheten är slump. Slump är det som inte är ett förväntat utfall, allt som striden mot det sannolika.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *