It was a very good year

Som Sinatra sjöng en gång… Precis som så många andra känner jag för att sammanfatta eller i alla fall reflektera över mitt 2012.

Jag vet bara inte hur jag ska lägga upp det. Tre stora saker har hänt i år. Jag gifte mig. Jag och min fru köpte oss ett hus. Och jag ska bli morbror. Det är häftigt. Det känns som om det är det som har dominerat hela året och det har varit ett riktigt bra år. Men det hände andra saker också…

Jag gick hos en coach för att jag hade lite ångest inför framtiden. Jag lärde mig tänka annorlunda och blev en lugnare och bättre Kent.

Jag skaffade egen domän till min blogg och har också nu i slutet av året startat en podcast som jag har haft lust att göra länge.

Jag har med min fru gått på ett flertal konserter. First Aid Kit, Laleh, Bo Kaspers orkester, Efterklang, Timbuktu, Winnerbäck, Laleh en gång till… Om man ska välja någon eller några av dem som stod ut så kan jag säga att First Aid Kit rörde mig till tårar och Efterklang gjorde mig euforisk. Det var ett bra konsertår.

Det var också året jag kom igång med mitt skrivande och sedan tyvärr tappade det igen. Jag har i skrivande stund inte skrivit på något annat än bloggen på vad känns som evigheter. Ett av mina nyårslöften är att 2013 ska bli ett skrivande år. Det ska också bli ett husligt år, ett kärleksfullt år och ett växande år. Det är bara magen som klyschigt nog lovas mindre…

2012 var också ett sökande år. Ett sökande efter något större eller djupare, i alla fall på ett andligt plan. Eller… Jag vet inte om det är rätt ord. Jag var inte på jakt efter religion. Inte efter en gudomlig uppenbarelse. Men det var något slags sökande efter mening och själ. Och sammanhang. Eller sökandet efter en fråga. Det forskades i olika traditioner och lästes en massa böcker och det funderades och mediterades en hel del. Till sist snubblade jag över boken ”Wabi Sabi” av Agneta Nyholm Winqvist och hittade någon form av tillfredsställande budskap och insikt.

Jag har upplevt stor lycka, stor glädje och ett lugn i år. Nästa år börjar imorgon.

Nyår är min favorithögtid. Om det nu kan kallas högtid… För mig är det det. Jag får alltid en fantastisk känsla vid tolvslaget som nästan är obeskrivlig. Det är som om hela nästa år ligger öppet framför mig och det är fullt med möjligheter för mig att upptäcka. Det är en känsla av frihet, av upprymdhet och renhet. Jag älskar nyår.

Gott nytt år på er. Må 2013 bli vad ni önskar att det ska bli.

Det sista kapitlet

Idag betalde jag räkningar som man bör göra i slutet av månaden när man är vuxen. Och en märklig känsla infann sig. För det var inte bara slutet på en vanlig månad.

Jag reflekterade inte över det förrän efteråt när jag sorterade avierna. Det var vår sista hyra för lägenheten i Helsingborg jag precis hade betalt. Och sista månaden för vår parkeringsplats. Det var också första räkningen på vår villahemförsäkring jag betalde. Det är alltså dags att sätta in de sista papprena i pärmarna för 2012 och packa ner dem i en låda. Precis som allt annat i lägenheten. Det är en märklig känsla.

Den där sista hyran är som en punkt. Som en signatur som gör något officiellt. Som något färdigt. Allting rör sig framåt och saker hamnar ofelbart bakom en. Men ibland råkar man ut för så klockrena markörer som gör att det blir så tydligt för en.

Välkommen hem liksom

Efter att ha varit i Ängelholm en vända kommer jag hem till en fruktansvärd odör.

Jag hade varit inom affären och köpt mat och öppnade vår ytterdörr för att omedelbart slås rakt i ansiktet av en välbekant men dock så vedervärdig stank. En av våra katter hade varit idiot och skvätt någonstans som inte var en sandfylld låda. Med tanke på att jag kände det så markant så var källan förmodligen nära hallen.

Vi har lagt tidningar i hallen för att spara på parketten. En slags fattigmans-dörrmatta. Det var inte där. Inte i skohyllan heller. Skorna var torra. Det som blivit urinerat på var vår golvmopp som stod inne på badrummet. Det luktade verkligen inte gott. Det blev att rengöra och skura lite grann. (inte med moppen) och tända ett doftljus inne på badrummet för att få bort lukten. Det bör tilläggas att lådorna var rena.

Vi har haft problem ett tag med att våra katter pinkar på ställen de inte ska. Vi har nu stängt till sovrummet då det förr vid ett flertal tillfällen hände att någon gjorde nummer ett i sängen. (vi har nu en ny bäddmadrass) Så fort något hamnat på golvet i badrummet har det också hänt att en skvättare varit framme…

Detta började strax efter vi flyttade till Helsingborg. Vi flyttade från en stor fyra till en lite mindre trea och samtidigt så blev vår tredje katt ”tonåring”. Det kan vara så att vi har rubbat någon maktbalans som skapat oro, osämja och protesthandlingar.

Nu är det inte så att vi har katturin i hela lägenheten. Efter vi lärde oss att stänga till sovrummet händer det i stort sett endast i badrummet och där är det lätt att städa. Soffan har än så länge fått vara ifred. Köket och hobbyrummet också. Jag hoppas verkligen att flytten till huset är slutet på detta. De kommer få så mycket fler kvadratmeter att regera över och dessutom med två våningar och källare lär de knappast behöva umgås alls om de inte känner för det.

Det märks att de går och stör sig på varandra på så få (83) kvadrat som vi har. Och när vi sedan till våren byggt en utegård till dem så kommer allting förhoppningsvis bli jättebra.

Det går långsammare nu

Vi gick hårt ut och packade ner en massa i god tid. Nu är vi inte lika effektiva längre. Och dessutom börjar lådorna ta slut.

Bokhyllorna blev nerpackade och i stort sett allt av våra hobbyprylar samt nermonteringen av en stor möbel och tömningen av vårt källarförråd gjorde att vi kände oss på god väg med packningen av vårt bohag. Jag är inte lika säker längre. Det känns som om det är så mycket kvar. Idag började jag packa ner köket. Bara sånt vi inte använder så ofta. Finkaffekopparna och våffeljärn. Kakburkar och salladsslunga.

Juicemaskninen vet jag inte ens om vi ska behålla. Vi gjorde päronjuice en gång…

Köket känns som en julkalender av jobb. Bakom varje lucka ligger det saker som inte var designat för att staplas eller packas ner på ett vettigt sätt. Och det blir snabbt väldigt tungt.

Dock misstänker jag att jag oroar mig lite i onödan. Det är trots allt 31 dagar kvar tills vi flyttar. Det är en hel månad. Dock en månad fylld med både jul och nyår och lite annat. Men ändå… På en månad packar man ihop en lägenhet om man anstränger sig lite.

Nu ska vi bara anstränga oss lite…

Mitt nya förhållande till Bo & Co

Jag läste ett inlägg på twitter. Bo Kaspers orkester är musikens motsvarighet till bras-DVDn. Och jag hade nog instämt lite grann. Men det var innan jag såg dem live.

Min fru älskar Bo Kaspers orkester och har gjort det i många år. Jag, å andra sidan har knappt lyssnat på dem. De gångerna jag har hört dem på radion har jag avfärdat det med ett ”meh”… Det har känts för slätt, för tillrättalagt. Oengagerat till och med. Inte att det är dålig musik som så, men ointressant.

Så när Leona hade köpt biljetter till deras spelning på konserthuset i Helsingborg och frågade om jag ville med så sade jag ja. Det måste ju ändå finnas en anledning till varför en person jag älskar och vars åsikter och smak jag respekterar, älskar ett band. Så jag gav Bosse och grabbarna en chans. Och det ångrar jag inte.

bokaspers

 

 

Det jag fick höra var engagemang, kärlek till musiken, skickliga musiker och låtskrivare. Och riktigt bra musik. Det var ett Bo Kaspers jag personligen inte relaterat till förut. Det enda smolket i glädjebägaren var att jag blev intresserad av texterna men hade stundtals väldigt svårt att höra vad som sjöngs. Men som tur är så har min fru en hel del skivor jag kan lyssna på. Och nu har jag ett helt nytt förhållande till ett band som tidigare bara varit i bakgrunden.

1, 2, 3! Sen är det jul

Andra avsnittet skulle egentligen ha Star Wars-tema. Så blev inte fallet. Julafton kommer allt närmre och eftersom jag lever med en fanatiker så gjorde jag något annat.

Andra episoden av 123 Kent Helt Enkelt handlar om topp 3 jullåtar. Och traditioner. Och mat… Och… Ja ni får lyssna.

Om man vill kan man nu också söka på Kent Helt Enkelt på iTunes och där ladda ner och prenumerera på podcasten om man vill. Det blev ingen bild dock. Men det beror på att jag inte är så hemma på rss-grejer än.

Och den utlovade julspellistan! 

Hej jag heter Kent

Det är oftast de inledande orden från mig när jag ringer till en myndighet eller ett företag. Och idag har det blivit en hel del telefonsamtal.

Det är mycket som det ska tänkas på när man ska flytta. Som tur är har jag mitt excel-dokument som jälper mig hålla koll på det som det bör hållas koll på. Vissa saker är redan fixade. Fler fixade jag idag.

Jag ringde försäkringsbolaget och fixade så att vi är skyddade i vår villa om något dåligt skulle hända. Jag ringde till telia och såg till att vi inte bara har ett telefnnummer när vi flyttar in utan också ett par tv-kanaler att titta på när det är dåligt väder. (Eller när vi är lata.) De tredje och fjärde ställena jag talade med idag var elnätsleverantören och elleverantören. Vi kommer ha el i vårt hus på dagen vi flyttar in vilket är en förutsättning för att våra telefoner och modem och allt annat man har kommer funka.

Slutligen ringde jag parkeringsfolket i Helsingborgs stad. När vi flyttar kommer vi ha ett alldeles eget garage och behöver inte ett extra när vi är på besök i storstan. Det har vi inte råd med.

Man känner sig så nöjd när man har dragit i alla trådar och resultatet gör en nöjd. Jag kan inte komma på något vi har glömt nu. Adressändringen är inte gjord men inte heller glömd. Det är bara att fortsätta med packningen också. Det börjar bli lite naket därhemma.

Packad hela julen

Vi har på allvar tagit itu med nerpackningen av allt vi äger och har. Julen kommer bli rörigare än någonsin.

Vi började så smått med filmerna och böckerna. Nu är också halva hobbyrummet och alla finglas nerplockade. Det börjar se tomt ut. Det ser så tomt ut så man börjat tänka att ”nu så är det inte mycket kvar…” och man fortsätter att packa i all oändlighet känns det som. Man har mer grejer än vad man tror. Men vi har ändå varit duktiga och osentimentalt röjt i förråd och hyllor.

Man har känt lite att man har gott om tid tills flyttlasset går. Men det är det inte. Inte alls. Idag är det fyrtiosex dagar kvar. Tills dess är det jul och nyår. Det är arbetsdagar och Leona ska iväg till Stockholm på kurs två gånger.

Men lådorna börjar hopa sig. Staplade längs lägenhetens väggar. Hyllor och skåp ska monteras isär för att kunna komma ut genom dörren. Samtidigt måste man tänka på elavtal, telefonflytt, adressändring och vad man ska köpa i julkapp till folk. Det är mycket nu. Jag har inte tid att sitta här…