123 Episod 6

Den här gången har vi grottat ner oss i det mörkaste och mest kaotiska. Superskurkarna. Gäster är Timmy och Danne. 

Just det. För första gången i mitt liv har jag två gäster samtidigt i min podcast. Det blev bra. Lyssna själva…

Dessutom bör jag lägga till att om man gillar bakgrundsbilden på postern till denna episod så kan man hitta fler bilder av konstnären Butcher Billy både här och här!

ep6poster

 

 

123 episod 5

Det handlar den här gången om topp 3 bokstäver. Och ja. Det blir lika nördigt som det låter.

Jag hade ju egentligen tänkt sätta igång så fort vi hade flyttat men allt har liksom dragit ut lite på tiden vad hobbys anbelangar. Nu är jag i alla fall igång igen och i den här episoden har jag min gode vän Jens med mig.

episod5poster

 

Jag glömde dock ta ett foto på Jens så känner ni inte honom så får ni inbilla er hur han ser ut.

 

Betyg är inget som hör barndomen till

Jag läste i tidningen idag att moderaterna vill införa betyg redan i tredje klass. Jag tror inte riktigt jag håller med. Jag häver ur mig lite osorterade tankar på ämnet.

I DN idag skriver Anders Borg och Tomas Tobé en artikel som förklarar hur de tänker.

Utan att ha lagt ner allt för lång tid på att tänka igenom det hela kommer jag här med några spontana tankar.

De skriver att när betygen från de lägre årskurserna avskaffades var det det barn med föräldrar utan högre utbildning som blev lidande. Hur lågutbildad måste en förälder av idag vara för att inte kunda hjälpa en låg- och mellanstadieelev med läxorna? När avskaffades betyg i de lägre årskurserna? Jo. 1962. Dessa betyg ersattes av kvartsamtal. Ska dessa nya betyg då ersätta kvartsamtalen? Inget säger väl mer hur det ligger till för ett barn än betygskalor som föräldrarna får på posten? Och argumentet att betyg redan i så tidiga åldrar behövs för att man ska kunna ge barnet rätt hjälp i tid är i mitt tycke krasst uttryckt bullshit. För att detta ska genomföras måste alltså betyget sättas för att rätt ”åtgärd” ska kunna tas. Man måste alltså som vuxen underkänna ett barn för att sedan kunna hjälpa det.

Genom att få in fler lärare i synnerhet och vuxna i allmänhet i skolan så blir fler barn sedda. Fler barn blir hjälpta. Borg och Tobé vill stärka lärarrollen och öka lärarresurser i utsatta områden. Ja. Stärk lärarrollen. Lärare har det inte så jädra lätt. Men öka lärarresurser i alla områden. Klasser är för stora. Lärare är som för tunt lager smör på en för stor macka för att citera Bilbo. På moderaternas hemsida tas det också upp att arbetsro är viktigt. Att det ska vara lugnt för eleverna. enom att lärare ska få lov att ta mobiltelefonerna från eleverna på lektionstid. Svaret är återigen… Mindre klasser, fler vuxna.

Jag var tvungen att kolla socialdemokraternas syn på detta så jag inte bara klankar på en när det kanske finns andra som också ska få en släng med sleven. Socialdemokraterna kan också tänka sig att ge betyg tidigare än i åttan. Men de säger att de vill skapa en beständig skolpolitik som kan få lov att klara sig över ett maktskifte och är därför beredda att kompromissa till viss grad. Men inte hur långt som helst. Det finns ingen acceptans, vare sig i allmänheten eller i skolan att utsätta 7-åringar för betyg eller betygsomdömen. Nu är man ju i och för sig nio när man går i trean…

Med fler lärare per klass kan lärare tydligare se och diskutera och göra proffessionella avvägningar och ta rätt beslut för att hjälpa elever som hamnar efter innan det är ett faktum. Innan betyget är satt. Innan stämpeln sitter i pannan.

Moderaterna påstår att betyg är viktigt för såväl kunskapsutvecklingen och likvärdigheten. En bra utbildning är viktigt för kunskapsutvecklingen. Bra lärare är bra för kunskapsutvecklingen. Resurser till skolan är bra för kunskapsutvecklingen.

Likvärdighet? Att rangordna små ungar och sätta dem i fack: ”De som behöver åtgärder”, ”De som läraren slipper lägga extra tid på för de är bättre än de andra”, och så vidare är inte likvärdighet i mina ögon.

Nu har jag rantat klart. Tack för mig.

 

Jag gjorde en jordmacka

Det finns ett fenomen som heter Earth Sandwich. Ett kulinariskt äventyr där själva jorden blir pålägget mellan två brödskivor. Jag gjorde min egen variant.

Först en förklaring på vad detta fenomen är för den som inte vet.

Men eftersom jag bor i Sverige (eller Norden för den delen) så är detta omöjligt. Detta eftersom vår motpunkt på klotet befinner sig en bra bit utanför Nya Zeeland, mitt ute i Stilla Havet. Och jag ville inte bege mig till Madrid som de flesta andra europeer som tar itu med detta projekt. Och dessutom så gör jag väldigt sällan sandwichar för den delen heller. Jag kör nästan helt och hållet efter konceptet: Bröd-smör-pålägg. Så jag gjorde såhär:

Steg 1: Köp bröd och välj ut en av mackorna för hedersuppdraget. Köper ni oskivat bröd så skiva upp hela brödet och välj ut den finaste. Eller fulaste. Jag valde skalken för den äter ändå ingen.

steg1

 

Steg 2: Bred på valfritt smör eller margarin. Vem är jag att bestämma vad som ska användas. Jag använde bregott för det har vi två paket av i kylskåpet av någon anledning. Tag sedan foto utan att vänta på att bilden ska bli skarp.

steg2

 

Steg 3: Här kommer den knepiga biten. Tanken är ju att man ska lägga pålägget ovanpå mackan. Det krävs lite finurligt tankearbete här med tanke på att det är hela jorden som ska läggas på mackan och vi dessutom befinner oss på den nordliga delen av klotet. Men i rymden (förutom att ingen kan höra dig skrika där) så finns varken upp eller ner. Därför kan man säga att vi lägger pålägget ovanpå mackan genom att vi applicerar det smörtäckta brödet underifrån. Eller rent praktiskt… Lägger mackan upp och ner på marken. Såhär:

steg3

 

Nu har jag skapat en jordmacka. Otroligt stort känns det. Jag tror att detta fantastiska spektakel kommer att få turister att vallfärdas till Kvidinge. Turistnäringen kommer att blomstra. Matöppet kommer börja sälja vykort inte bara föreställandes monumentet utan också mackformade postkort som man kan skicka till släktingarna där hemma. Det finns en cykelväg en bra bit bakom vår trädgård. Där får man sätta upp kravallstaket och kikare som kostar en femma att titta i.

tadaa

 

Eller så har kråkorna redan ätit upp den under tiden jag skrev det här. Jag måste gå och kolla…

Jodå. Den är väck. Typiskt… Men det var kul så länge det varade. Mackan låg i alla fall på dessa koordinater: 56.1351°, 13.0370°

Om ni undrar hur jag vet detta så är det så att den sajt som gjorde hela den här Earth Sandwich-grejen till en grej (www.zefrank.com) har ett verktyg som man kan använda för att hitta motpunkten till var man än befinner sig.

Nu ska jag ut och beskylla ett gäng fåglar för att ha förstört den framtida turistnäringen för den här byn.

 

Karaktärer

Jag spelleder två kompisar i en rollspelskampanj och efter vårt senaste möte har det uttryckts undran om hur man får mer kött på benen i en karaktär i själva skapandet av den.

En karaktär är i grund och botten ett antal slag av tärningar som definierar hur stor, smart och viljestark osv karaktären är. Men det är långt ifrån sanningen ändå. Man kan och bör börja i att hitta på eller komma på ett koncept på en karaktär som man vill spela. Man får inspiration från film, böcker, serietidningar, sin bästis morfar eller varifrån som helst. Det spelar ingen roll. Problemet här är att den karaktär man skapar kommer vara så oerhört mycket kassare än den bild man målat upp för sig. Man får tänka på att det man skapar är fröet till den coola hjälten man kommer att vara i äventyrets slut.

Och visst. Nu har man slagit fram grundegenskaperna och passat in dem i själva konceptet. På med lite standardutrustning så är man egentligen good to go. Men det finns frågor… Och därför är det bra med en karaktärsbakgrund. Hur avancerad man vill ha denna varierar från spelledare till spelledare. Vissa vill ha en biografi, helst inbunden som dag för dag redogör vad karaktären har gjort fram till den dagen då han går in på värdshuset och möter den mystiske gamle gubben. Vissa vill bara ha stolparna. Var kommer karaktären ifrån? Har hen syskon? Har hen gjort något kriminellt? Vilka drömmar har hen? Och så vidare.

Det som är tanken är dels att spelaren ska få en djupare förståelse för sin karaktär och samtidigt bygga någon form av relation. Har du  lagt tid på att sätta kött och hud på det skelett av tärningsslag du slagit fram är du lite mer rädd om karaktären. Spelledaren gynnas också av en bakgrund för då kan det plötsligt dyka upp en syster eller den gamle fängelsevakten från finkan man satt i för två år sen och som man spelade kort med. Allting blir inte nytt för spelarna.

Ett bra (men dock flummigt) verktyg används i spelet Nephilim. Det har jag skrivit om i ett gammalt inlägg.

Andra frågor man kan ställa är: Vad driver karaktären? Vad är dess käraste ägodel och varför? I vilka förhållanden växte karaktären upp? Vilken är den bästa dagen i karaktärens liv och varför? Hur reagerar karaktären när någon den bryr sig om blir hotad?

Det är svårt utan erfarenhet. Att tänka sig scenarion som man kan utsättas för och sedan tänka ut hur en karaktär man knappt känner kommer att reagera. Det är som när man kommer på för sent vad man borde ha sagt i en konflikt… Fast tvärt om… Eller kanske inte.

Men för att knyta ihop säcken. Konceptet kommer alltid först. Ta inspiration från saker du tycker om. Gillar du Modesty Blaise men vill spela man. Tänk på Willie Garvin. Vill du inte spela kvinnokarl… Fine… Tänk Willie Garvin, med sitt kriminella förflutna och allt. En cool kille som inte vet alls hur man pratar med kvinnor. Det måste vara frustrerande… Hur får han utlopp för den frustrationen? Timme efter timme i kampsportsarenan. Okej, då är han bra på karate då. Hans käraste ägodel är en berlock som han alltid har runt halsen. Det är en bild på hans mamma som försvann när han var liten. Han har väl egentligen alltid letat efter henne. (Tips till spelledaren… Mamman letar efter honom och hon vill döda honom.) Han tackar aldrig nej till en gratis middag. Han delar inte med sig av mat. Det är mot hans principer. (Stulet från Joey i vänner) Han måste ha ett coolt namn. (inte Ville Gardin) (även om det hade funkat i mutant…) Det sitter mycket i ett namn. Man vill inte leka med klyschor men samtidigt så måste man ändå hålla sig i närheten. Wolverine hade inte varit lika tuff om han hetat Sören Fjodorsson till exempel. Däremot vill man inte gå over the top och döpa sin karaktär till Awesome McCool heller. Vi döper vår exkriminelle kampsportsspecialist till Thomas Crowe. Det låter helt okej och inte för fjantigt.

Och så fortsätter man så. Sedan slår man fram grundegenskaper och passar in dem där man vill. Ibland slår man inte så bra och då får man antingen anpassa sitt koncept eller fjäska oerhört mycket för sin spelledare. Det kan vara en utmaning för fantasin att skapa en komplett karaktär. Om det ens är möjligt.

Ibland hjälper det med en bild. Och det finns gott om inspiration på nätet. Man behöver inte rita själv. Man kan klippa och klistra. Heromachine är ett bra verktyg för vissa ändamål. Annars kan man också bara skriva en karaktärsbeskrivning. Thomas Crowe är lång och smidig. han rör sig graciöst. Ett resultat av all kampsportsträning. Han har brunt hår kammat åt vänster. Han håller det relativt kort. Men han kör inte med trimmer. Han har kraftiga ögonbryn och tvådagarsstubb. Han har en vänlig blick. Blå ögon. Näsan ser ut att ha varit knäckt ett par gånger och förstör lite de annars rena drag hans ansikte har. Han går oftast klädd i blått och grått. Han har en tatuering på ena handryggen. En komplicerad geometrisk symbol som är ett tecken från hans kriminella dagar. Han tar inte bort den för att han har den som en påminnelse om att hålla sig på den smala stigen… Och så vidare.

Att i rollspelet råka ut för något och behöva tänka ut hur man ska ta itu med situationen blir lättare om man har en bakgrund i någon form. Något att falla tillbaka på. Någon längre fram på vägen blir rånad mitt på ljusan dag. Har din karaktär varit rånaren och vill gottgöra för sina illdåd så kanske hen hjälper till att kämpa mot rånaren på ett smart sätt. Om din karaktär förr var den som hela tiden blev rånad och nu tränat upp sig till en biff som är redo att ge igen kanske hen reagerar annorlunda och springer hetlevrad in i fighten istället. Resultatet är det samma. Orsaken till handlingen är annan. Kanske är din karaktär en falsk tjuv och ser att rånaren glömde kolla i offrets skor. Så du väntar tills rånaren dödat sitt offer och går sedan fram och rensar strumporna från de gömda juvelerna.

Vem vet… Du bestämmer.