Då går jag ner i min källare…

Där lever jag sällare, som låten säger. Sällare betyder ju lyckligare eller saligare och jag vet inte om jag blir så glad för att vara där. Men efter jag möblerat om idag… Så kanske.

Jag trodde att jag fått till det som jag ville ha det. Men efter att vi gick ner tre stycken på kvällen sist vi hade folk över så blev det inte naturligt att man satt där jag tänkt att man skulle sitta. Det hade blivit knökigt och omständligt. Så idag tog jag tag i rummet och började möblera om och hänga upp några tavlor. Det är inte perfekt än. Men det är fan så mycket bättre än det var innan. Jag har tyvärr inte tagit några bilder innan jag satte igång men här är två efter-bilder:

tillvänster

 

Kontor och målarhörnan. Nu behöver jag inte stå direkt under lampan om det är ljust ute. Det är bara att dra ifrån gardinerna så har jag gott om ljus att måla i. Datorn står kvar där den stod innan. Förr stod det ett runt bord och två skinnfåtöljer bakom skrivbordsstolen. De har jag nu flyttat hit:

tillhöger

Lite fler mattor. Lite fler tavlor och kanske nån planta eller något sådant så kommer det här bli hur bra som helst. Jag ser verkligen fram emot att spela rollspel här nere eller spela in en podcast för den delen.

Härliga tider för rollspelare

I dagarna har det kommit lite nyheter som är lajbans för rollspelare i Sverige. Eller rollspelare i världen som talar och läser svenska. Jag länkar lite…

Det är i år trettioårsjubileum för Drakar och Demoner och det firas med att nästan alla gamla äventyrsböcker ligger uppe gratis för grabs på nätet. Det verkar dock som att förlaget själva piratat de piratkopierade scansen från t.ex piratebay för egen del.

Här hittar man dem.

En annan nyhet är att Fria Ligan (Svavelvinter, Coriolis) nu ger ut en ny version av Mutant. Nu mer suffixet: ”År Noll”. Jag kollade precis in deras sida och det verkar väldigt häftigt.

Här hittar man mer om det.

Jag hade kunnat skriva mer om detta men jag har redan fortskridna planer på att spela in en pod om topp tre rollspel i veckan som kommer. Så vi har bara lite mer att prata om då.

Bordet på bordet

Jag har börjat bygga ett spelbord till Mordheim och/eller Warmachine. Det går framåt och jag har kul. Nu ska jag visa lite bilder.

tom platta

 

Det hela börjar med att man köper ett gäng polystyrenplattor. Det är som hård blå frigolit utan alla de där små cellerna som hamnar överallt när man hanterar det. För ett warmachine- eller mordheimbord behöver man två. Det beror på storleken. Bordet ska ha storleken 4 fot x 4 fot. ca 120X120cm. När man har sina plattor plockar man fram en helt vanlig kulspetspenna och börjar rita.

kulspetspennat

 

Jag har valt att ha rätt så stora stenplattor vid sidan om vägarna. Vägarna är kantade med kantsten och på denna bilden är vägarna inte ifyllda än. Det är för att jag inte hunnit så långt än. Det kommer. Nu kommer en bild på lite närbilder och detaljer.

detaljer

 

Övre vänstra bilden är ett urgröpt parti som ska bli antingen ras eller fyllt med någon form av vatten eller lera. Jag har inte bestämt mig än. Nedre vänstra är en kompassnål som ligger i centrum av en rondell. Övre högra är en stig mellan stenplattorna. Nedre högra är ett område där någon brytt sig om att det ska vara fint och haft råd till de dyra stenhuggarna och nästan bara fått raka stenar. Förutom den stora runda i mitten.

högervänster vänsterhöger

 

Jag har designat mitt bord så att man kan lägga den vänstra plattan till vänster om den högra och också lägga den högra plattan till vänster om den vänstra och på de viset ta över rollen som vänsterplatta och gör vänsterplattan till högerplatta. Eller så kan man säga att det inte finns några höger och vänster. Beroende på hur man ser det kan det likaväl vara övre och undre plattan. Ja, ni fattar…

skräp

 

Det blir en hel del småbitar och skräp när man håller på. Håll inte på i närheten av små varelser som kan äta det och sätta i halsen. Jag har stängt dörren till verkstan så inte katterna kan komma in.

väg

 

Jag började på kullerstenen. Det verkar inte bli helt lyckat så innan jag fortsätter ska jag fixa en mall att följa så att det blir lite rakare. Det kan i och för sig finnas en tjusning i att det är lite snett och vingt också. Fler uppdateringar följer när jag kommit en bit längre.

123 episod 7

Det sägs att sju är den mest oförutsägbara siffran. Det kan också vara något jag hittat på. Jag och Danne gör listor om helt spontant påtänkta saker. 

Det är vitt och brett. Stor spridning på samtalsämnena i denna episod. Men det är lika kul att lyssna för det. Det behövs inte sägas mer. Håll till godo.

episod7poster

Slö panik

Jag börjar återigen få lite ångest eller panik över mitt prokrastinerande och min brist på disciplin. Jag har för lite tid och för många hobbys. Eller så måste jag se sanningen i vitögat och inse vad som är tidsslukaren.

Jag har många intressen och saker jag njuter av att göra. Rollspel. Skrivande. Målande. Figurspel. Läsande. Intressanta samtal med folk. Min podcast. Och nu också ett litet skott av trädgårdsintresse som precis tittat upp ur jorden och hoppas få lite näring.

Men hur mycket skriver jag? Och hur mycket målar jag? Och varför har jag inte satt igång med att måla mina figurer och preparera spelbordet jag köpte material till? Varför skrev jag aldrig klart den där novellen till skrivtävlingen där man kunde vinna tiotusen spänn? Varför målade jag bara en tavla den där kvällen och har sen inte rört mina penslar?

Och den viktigaste frågan av alla… Hur mycket tid lägger jag på att stirra in i min iphone? Facebook. Instagram. Twitter. Candy Crush. Ny uppdatering av Angry Birds. Och så börjar loopen om.

Det kanske inte är konstigt att jag skrev klart min bok då för snart tre år sen innan jag skaffade min första iphone.

Jag vet att man har plikter och saker som måste göras och allt tar tid. Arbete. Sömn. Äta och tillaga middag. Tömma kattlådor. Åka och handla och en miljon saker mer som alla tar mer eller mindre tid i anspråk men det finns ändå stora tomrum av tid som man förr fyllde med att göra saker. Vill jag inbilla mig i alla fall. Även när man inte gjorde saker gjorde man saker. Att ligga på soffan och läsa en bok eller en serietidning är bättre än att spela samma bana i Candy Crush om och om igen i en vecka under ett konstant uppbyggande av frustration.

Mitt arbete tillåter mig inte att spela så mycket rollspel som jag vill. Jag jobbar skift och jag har insett att jag har uppnått en ålder där jag måste sova en timme innan ett nattskift för att överhuvudtaget vara funktionsduglig. Att åka till spelkväll var tredje vecka är för sällan om de andra spela varje vecka. Jag har dock min egen lilla grupp som jag leder nu och vi spelar lite mer sällan och där är jag nöjd.

En författare är en person som skriver. Inte en person som vill skriva. En författare är dock inte en annan författare lik i arbetsmetod och det finns författare som har stora uppehåll. Men den ursäkten börjar för mig bli ganska sliten. Det är dags att göra något åt det här slöseriet med tid.

Jag har en ipad hemma. På den kan man ha några spel. Jag tycker det är kul med spel. Men på min mobiltelefon ryker spelen nu. Hejdå Angry Birds. Hejdå Candy Crush. Hejdå Doodle Jump. Hejdå alla andra spel.

Det löser inget egentligen. Vill jag slösa tid ligger hela internet till mitt förfogande. Men det är ett litet steg i rätt riktning. tror jag.

Factory Girl

Härom kvällen såg jag och Leona den gamla filmen Factory Girl. Och jag har länge känt mig sugen på att måla igen. Vad har det ena med det andra att göra? Jo…

Jag har sett filmen förr men denna gången var det som om den kom åt en nerv den inte gjorde förra gången. Jag greps av Edie Sedgwicks öde och liv. Och så satt jag och bildgooglade lite och lekte med några bilder i min ipad och fick fram det här:

edie

 

Och så idag när jag kom hem så plockade jag fram mina färger och penslar och en duk och satte igång. Nere i mitt hobbyrum stod jag med ett staffli och målade. Inte liggande på golvet på en hög med tidningspapper som måste plockas bort direkt efter jag är klar. Jag lyssnade på musik högt. Både Joan Baez och Felice Brothers har spelats och jag har nynnat med mellan penseldragen. Jag blev klar. Det är ingen exakt avbild men det liknar i alla fall… Jag är nöjd.

oh, Edie

 

Som klippt och skuren

Det är rätt så lustigt, tycker jag själv i alla fall, att jag tycker det är så kul med trädgårdsarbete som jag gör.

Jag har nämnt det förr. Länge var jag den som svor dyrt och heligt att jag skulle bo i hyresrätt hela livet. Så simpelt och bekymmersfritt och i en stad där det var nära till allt när som helst. Det var då det. Idag har jag varit ute i trädgården större delen av förmiddagen med sekatör, mössa och rosiga kinder. Det har beskurits träd. Luftskotten har farit och flugit för min hand och man har med begrundande blick gåttruntom träden för att se i vilken riktning man vill att de ska ta sig.

Jag är en fullkomlig amatör i ämnet men jag har låtsats att jag kan såpass bra att jag nästan lurat mig själv och det är gott nog. Jag har gjort det lite grann innan, för många år sedan och jag har också pratat med min far som är bra på det och dessutom läste jag en artikel i tidningen förra helgen om att det var dags nu och vad man skulle tänka på. Och hur svårt kan det vara?

Nu är tre träd beskurna och jag har satt mig tillrätta vid köksbordet. Sol och Emmylou Harris röst fyller huset. Katterna ligger däckade i solstrålarna. Doften av kaffe och kaka slingrar sig runt mig och jag ler.

Aldrig aldrig vill jag tillbaka i hyresrätt.