Nätter i Prag

På lördag ska jag dra igång en kampanj i rollspelet Vampire the Masquerade. Jag är taggad till tusen och jag vet att mina spelare också är det.

Jag har ju en rollspelsgrupp som är mer en duo än en egentlig grupp. Jag gillar att vi inte är så många. Vi har spelat Mutant: Undergångens Arvtagare ett tag och ska nu dra igång något nytt. Vampyrer i Prag. De kommer båda två börja spelet som purfärska vampyrer som inte har en jättebra koll på den mörka värld de blivit en del av. Jag har hållit enskilda möten med dem för att ta itu med sådant som hur deras invigning, deras blivande till vampyr så att säga, gick till.

Det har gått åt rätt så mycket tid till förarbete. Prag är bara Prag och det är ju inte så lite. Men det är inte mitt Prag. Jag har pluggat kartor. Skrivit om stadens historia så den passar mina ändamål. Skrivit om nattklubbar, kyrkor, gömställen. Jag har skrivit dryga femtio spelledarpersoner. Vissa mer noggrant än andra. Letat bilder och inspiration och imorgon, fredag ska jag sätta mig ner på kvällen med en god öl eller ett glas vin och gå igenom allt en sista gång så det är tipp topp och förberett och i ordning när vi sätter igång.

För skojs skull gjorde jag för en månad sen en liten snabb trailer för grabbarna med bilder jag samlat ihop inför spelet. En slideshow med iMovies standardmusik och så. Inte mycket. Men något lite extra sådär.

Jag har en anan sak också men eftersom den inte är helt spikad än så får den biten vänta lite innan jag avslöjar den.

Skivomslaget

Det cirkulerade en grej på facebook för en hel del år sedan. 2009 tror jag det var. Att slumpa fram sitt skivomslag.

Man var inte artist. Eller, det kanske man var men det var inte det som var grejen. Man skulle välja vilka vänner som spelade vilka instrument i det här totalt framslumpade bandet med det totalt framslumpade namnet, titeln på skivan och omslaget. Jag satt och surfade runt lite grann efter skrivinspiration och hittade en blogg där detta dök upp och jag var ju tvungen att göra mitt eget en gång till. Jag gjorde det ju givetvis redan 2009 och då hette bandet ”The Desert Saints”. Sån tur hade jag inte nu.

bild

Nu vill du givetvis göra ditt eget. Inget kunde vara enklare.

Först går du in HÄR! Namnet på ditt band är titeln på den slumpmässiga artikeln som dyker upp.

Skivan behöver ett namn. Den HÄR! länken går till en sida med slumpmässiga citat. Titeln på skivan är de fem eller sex sista orden i det sista citatet på sidan.

Och så omslagsbilden. När du tryckt HÄR! väljer du den tredje bilden. Bild nummer tre blir alltså omslaget till ditt påhittade bands första skiva.

Så förenar du de tre på ett snyggt sätt med valfri app eller ritprogram eller så skriver du ut och klipper och klistrar som du vill. Häpp! säger du sen.

Spelbrädet är klart

Efter ett antal veckor som har varit fullsmockade med en hel del annat viktigt att göra så är nu spelbrädet klart. Nästan. Jo det är det.

IMG_2764

 

Det har varit en hel del böjd rygg och slabbande med färg, vatten och svamp samt att varenda linje på brädet är mer eller mindre noggrannt ritad för hand med en kulspetspenna. Jag har även använt kniv, skruvmejsel, hammare, linjal och en hel del gott humör och tålamod. Men det finns missar upptäckte jag nu mot slutet som stör skiten ur mig. Som detta:

mudpitochschack

 

Gyttjepölen blev skitbra. Jag är asnöjd. Men vad ser jag i fjärran? Fattas det en rad på schackbrädet? Jajemän! Jag har gjort en halvhjärtad lösning med färgen. Jag har mätt rätt men när stenarna skulle ritas så har jag gjort en tabbe. Jag får sätta ett hus ovanpå. Eller hitta på nya regler för schack. Andra saker jag är lite självkritisk mot är mina korsningar.

korsning

 

Att göra snyggt kullerstensmönster i styrolit med en kulspetspenna och 0.5 cm stora ”gatstenar” är svårare än det låter. Jag har en nyfunnen och oerhörd respekt för stensättare nu. Nästa gång jag ser någon lägga gatsten i det där bågmönstret ska jag gå fram och säga att jag vet hur det är… Eller så nickar jag bara åt dem sådär lite svenskt.

kompass

 

Kompasstorget blev jag väldigt nöjd med. Och alla lerdetaljer som finns här och var är jag också väldigt glad att jag fick till så bra som jag fick till dem.

gyttjaochväg

 

Nu fortsätter arbetet. Själva brädet är klart men det är lite tomt. Jag har bara två hus än så länge. Men nu ska det byggas lite fler så att vi kan ha ordentliga Mordheimlir eller warmachinescenarion här hemma.

tvåhus

Gudfadern

Igår stod jag i Kågeröds kyrka och hade ett litet barn i min famn som var väldigt missnöjd över situationen han befann sig i. Det kunde vara kyrkan. Men det kunde lika gärna vare det faktum att jag hade kalla händer eller inte var hans mor.

Men döpt blev han, Steen Arild Loke. Och jag blev hans fadder. Men det låter lite högtidligare och klassiskt med gudfader så det är det jag kommer att använda. Nu är jag ju ingen don Corleone överhuvudtaget men ordet fadder klingar ”tredjeklassare som ska vara kompis med de nya ettorna och lära dem att man inte får lov att klättra på containern utanför matsalen”. Gudfader eller Gudmor ( hade det hetat det om maffian var ett matriarkat?) är ju tänkt att vara den som ser till att barnets kristna fostran blir gjord rätt och riktigt. Men eftersom jag inte är med i svenska kyrkan så kan jag erkänna att det blir lite si och så med den saken…

Men jag kommer att vara där för honom i så många andra avseenden. Stöd, råd, hjälp, skratt, lekar, spel… Den som är där när man kanske inte vill eller vågar snacka med mor och far nån gång i framtiden. Den som förutom mor- och farföräldrar skämmer bort lite extra. Och samtidigt är på föräldrarnas sida med att se till att den lille jollrande gullungen en dag kommer att bli en vettig och sansad ung man.

Här är vi! Jag och min gudson och hans mor som även är min syster.

20130421-171022.jpg

20130421-171124.jpg

Underverk och pasta

Ibland händer det att man lyckas med något som man ödmjukt kan kalla för ett litet mirakel på spisen. När man lyckats med detta konststycke mer än en gång kan man om man är snäll dela med sig till omvärlden hur man gjorde. Jag är snäll. Varsågoda: ett vegetariskt recept.

Ta fram en gryta och koka vatten till sån där bred platt pasta som jag inte kommer ihåg vad den heter. Ju bredare desto bättre tycker jag.

Ha en bra stekpanna och använd på den till en början valfritt stekfett. Hacka rödlök och vitlök och släng på när stekfettet är bra och bubblande på pannan. Skvätt sedan på lite tomatpuré, chilisås och en liten plutt med sambal oelek. Därefter finhackad paprika och ännu mer finhackad cocktailtomat. Släng också i basilikablad som man rycker loss från en planta. Låt steka en stund. Under tiden så kapar man halloumi i munsbitstora bitar och slänger på dessa också efter en stund. Sen på med en eller två nävar spenat. Därefter häller man på grädde. Inte för mycket, men inte för lite heller. Salta och peppra. Det finns en risk att det kan bli lite för salt med halloumi i och i så fall kan man ringla lite flytande honung över under tiden man rör runt. Jag gjorde det. Till sist kan man om man vill strössla lite parmesan över alltihop och röra runt en sista gång.

20130419-194030.jpg

När sen såsen och pastan är klar häller man den ena över den andra. Vi hade lite vitlöksbröd till och lite extra spenat och tomat samt parmesan som var kvar efter matlagningen. Vi drack vin till och njöt dessutom av varandras sällskap till maten.

20130419-194047.jpg

Så se till att ha hemma:
1 röd paprika
Ett par klyftor vitlök
Ca 8 cocktailtomater (fler om ni vill ha vid sidan om sen)
1 halloumi
1 påse spenat
1 basilika
1 parmesan
1 påse bred pasta
Salt
Peppar
Sambal oelek
Tomatpuré
Chilisås (inte ett måste, jag tog bara i lite grann för att få slut på flaskan)
Flytande honung

123 episod 9

Härom dagen besökte jag min syster. Och allt som vi satt där tänkte jag att det var ju ett tag sen det kom en pod och vi bestämde oss hastigt och lustigt för att spela in en episod.

episod9poster

Jag hade inte min mikrofon med mig så jag var lite orolig över ljudkvaliteten men det visade sig att min oro var ogrundad. Ljudet är hur bra som helst. Vi satt utomhus på ett par bänkar med kaffe och gifflar på armslängds avstånd. Hunden låg vid våra fötter, hennes son sov i hennes famn och fåglarna sjöng i träden. Man hör det tydligt och det blev ett bra bakgrund till poddens ämne. Topp tre husdjur.

Eftersom det var så spontant och improviserat blev det dock ”bara” en halvtimme långt avsnitt. Men det blev ett bra ett så det gör inget. Håll till godo.

Serier på nätet

Jag har sedan jag var liten älskat serietidningar. Och upp i vuxen ålder har jag i stort sett alltid antingen prenumererat eller varit dum nog och köpt varenda lösnummer istället. Det behovet finns inte längre. 

Jag läser en del serier på nätet. Vissa tappar jag intresset för efter ett tag. Och då har jag inte en massa oönskade tidningar liggande. Vissa kollar man upp då och då och läser ikapp. Men det finns två serier som jag följer slaviskt. De uppdateras varje veckodag och har gjort det i några år. Det som är så väldigt kul är att man kan se hur tecknarstilen och skickligheten utvecklas och förändras med åren.

Den ena av de två är Questionable Content, av Jeph Jaques.

Den handlar om livet och kärleksbekymmer, samt musik och vänskap och galna robotar. Det är en umgängeskrets kring huvudkaraktären Marten Reed. Från början rörde det sig om tre eller fyra karaktärer. Men Jeph har byggt upp ett stort karaktärsgalleri och man är nyfiken på och investerar intresse i varenda en. Från början duggade indiebandsreferenserna tätt. Jag hängde inte alltid med men har upptäckt mer än ett band tack vare QC. Serien tar också stundtals upp självmord, hbtq-frågor och mental ohälsa på ett respektfullt och bra sätt. Men framför allt är det en underhållande serie med en punchline i sista bilden i stort sett varje dag.

Den andra jag vill rekommendera är Girls with Slingshots, av Danielle Corsetto.

Två tjejer, en bar och en talande kaktus. Så var premisserna i början i alla fall. Men Danielle har också byggt ut persongalleriet till att inhysa allt fler karaktärer. Det är caféägaren, killen som låtsas han är pirat, dominatrixen som drömmer om att bli bibliotekarie, Den lesbiska redaktören som blir avskedad och får ett nytt jobb med att sälja korv på en sportarena. Angel, den magiska bartendern, med flera. Och så Jamie. Den glada kärleksfulla vännen med stor aptit på livet. Och Hazel som mest har det jobbigt och dricker lite för mycket. Den talande kaktusen McPedro dyker fortfarande upp lite då och då.

Det går inte en dag utan att jag läser dessa två serier. Börja från början. Vig en dag åt det. Bara gör det.

Ett nytt sätt att se på saker

Jag minns inte hur länge jag haft mina glasögon. Och det är inte för att jag har dåligt minne. Det är länge. Men de ska pensioneras nu.

Jag kollade på mitt körkort. Det är från 2008. Jag har dem på mig då. Jag har foton från då jag pluggade och jag hade dem då. 2005. Och jag kan inte minnas att jag, när jag pluggade, hade en känsla av glädje för mina nya glasögon. Jag har haft dem väldigt länge. De har varit en del av mitt ansikte väldigt länge. Men glasögon åldras inte lika väl som jag gör. Optikern upplyste mig om att de var så gamla så att plasten i bågarna krympt och i sin tur böjt linserna vilket gjorde dem till i stort sett glorifierade läsglasögon. Mitt synfel hade ändrats också så de var inte optimala även om de hade varit böjda på rätt sätt. Eller inte böjda alls… Jag vet inte vad de rätta termerna är men ni fattar.

Så det var dags att skaffa nya. Nya brillor. Då var frågan om jag ville förnya mig eller skaffa ett par likadana eller typ samma fast andra. Eftersom mina glasögon varit en sådan naturlig del av min spegelbild i kanske ett decennium så var det inte den lättaste frågan att besvara. Jag provade hornbågade glasögon för att jag har sett coola män på tv som har sådana. Jag såg inte alls cool ut i dem. Runda var inte ens en fråga om… Eller jo. Det var det tills jag provade ett par.

Det blev inte heller typ likadana. Det blev något annat. Men ändå väldigt mycket jag. Jag ska hämta dem om ett par timmar. Men tills dess ska jag bära de jag har nu med lite sentimentalitet. Jag har på dem konstant även om jag fått veta att de är i stort sett onödiga. Men vanans makt ni vet…

Idag är sista dagen i mitt liv som jag ser ut såhär:

mustaschio

När första delen är klar

Ikväll blev vi klara med den första delen i vår Mutantkampanj som vi kan kalla: ”Vad hände med Hildingahögs Hårdingar?” Det har varit spännande och kul, och nu provar i annat en stund.

När de två unga grabbarna flyttar in i en husbåt vars tidigare hyresgäst nyss omkommit i en kloakolycka börjar de röja lite grann och hittar en cigarrlåda med lite foto, en handmålad karta och ett brev. Detta i kombination med lite diverse uppdrag i utkanterna av förbjudna zoner längs västkusten får de två vännerna in på spåret efter den mytomspunna zonäventyrargruppen och deras plötsliga försvinnande. Några är redan döda. Dräpta av den fruktansvärde Oleg Pålegg – Den finske likätaren. De som är kvar lever gömda. Varför? Vad hände? Och hinner de hitta och varna de överlevande innan Oleg får tag i dem?

Första kapitlet blev klart ikväll. De klarade inte att rädda den gamla äventyraren. Men de fick fler ledtrådar. Fler garn att nysta i. Och i nästa kapitel kommer färden gå norrut. Mot Hindenburg och vem vet vad mer.

Men först ska vi spela lite Vampire the Masquerade. Det kommer bli kul. Och då kommer vi inviga mitt källarrum också.

123 Episod 8

Den här gången handlar det om topp 3 rollspel och med mig har jag min eminente vän Jens. 

episod8poster

Det kändes som om det blev lite hastigt och lustigt mot slutet men avsnittet blev lite längre än vanligt och hade vi inte haft en klocka så hade vi nog suttit och pratat rollspel än…

Men det blev ett bra samtal. Lyssna själva. Vilka är dina topp 3 rollspel?

Jag nämner några saker i podcasten och vissa glömde jag nämna. En av dem är youtubefilmen Kunskapens pris, balladen om den vilsne vandraren. Kolla upp den om du inte gjort det än. En annan är sajten ErebAltor.se för den inbitne Drakar&Demoner-spelaren. Men nu till podcasten…