Ett nytt sätt att se på saker

Jag minns inte hur länge jag haft mina glasögon. Och det är inte för att jag har dåligt minne. Det är länge. Men de ska pensioneras nu.

Jag kollade på mitt körkort. Det är från 2008. Jag har dem på mig då. Jag har foton från då jag pluggade och jag hade dem då. 2005. Och jag kan inte minnas att jag, när jag pluggade, hade en känsla av glädje för mina nya glasögon. Jag har haft dem väldigt länge. De har varit en del av mitt ansikte väldigt länge. Men glasögon åldras inte lika väl som jag gör. Optikern upplyste mig om att de var så gamla så att plasten i bågarna krympt och i sin tur böjt linserna vilket gjorde dem till i stort sett glorifierade läsglasögon. Mitt synfel hade ändrats också så de var inte optimala även om de hade varit böjda på rätt sätt. Eller inte böjda alls… Jag vet inte vad de rätta termerna är men ni fattar.

Så det var dags att skaffa nya. Nya brillor. Då var frågan om jag ville förnya mig eller skaffa ett par likadana eller typ samma fast andra. Eftersom mina glasögon varit en sådan naturlig del av min spegelbild i kanske ett decennium så var det inte den lättaste frågan att besvara. Jag provade hornbågade glasögon för att jag har sett coola män på tv som har sådana. Jag såg inte alls cool ut i dem. Runda var inte ens en fråga om… Eller jo. Det var det tills jag provade ett par.

Det blev inte heller typ likadana. Det blev något annat. Men ändå väldigt mycket jag. Jag ska hämta dem om ett par timmar. Men tills dess ska jag bära de jag har nu med lite sentimentalitet. Jag har på dem konstant även om jag fått veta att de är i stort sett onödiga. Men vanans makt ni vet…

Idag är sista dagen i mitt liv som jag ser ut såhär:

mustaschio

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *