WAAAGH!

Jag har varit i målartagen och blivit klar med mitt nya warband till Mordheim. Jag har alltid spelat Witch Hunters förut och eftersom jag aldrig vann så tänkte jag prova på något nytt och kul. Orker är kul. Låt mig presentera: KRUSH BOYZ

Först ut är den extra stinkande och särdeles våldsamme bossen över gänget. Borkzog Krusherbeater. Hans vapenkombo är inte helt optimal, regelmässigt, men han ser riktigt tuff ut med svärd och morgonstjärna.

Borkzog

 

Näst upp är Den andlige ledaren, den dreglande vedervärdige vilden från den näst djupaste hålan i berget, Shamanen Hakkarac Cursebreaker. Här ser vi honom i ett foto lite ur fokus.

HakkaracF

 

 

Hans kappa är jag särdeles nöjd med. Den har allt vad en ork behöver inför modesäsongen. Avhuggna händer från fallna fiender, skallar från oskyldiga offer, käke från bytesdjur och de obligatoriska fågelkranierna. Vem kan vara utan dem?

HakkaracB

 

I warbandet är det två orker som förutom bossen och shamanen är tuffare än alla andra. Två riktigt ruskiga råskinn. Rasande röjande brorsor från olika morsor, Azgag Noseflayer och Uzgrul Beardeater! Inte nog med att de är skickliga på att hugga med sina svärd på allt som kommer inom räckhåll, de har också lyckats få tag på armborst så de kan dräpa saker på håll. Det är de väldigt upphetsade över.

Azgag&Uzgrul

 

Warbandet har även tre orker till. De är inte riktigt lika tuffa som de två ovan nämnda charmknuttarna. Men de vill gärna vara det. De vill så gärna stiga i graderna och anses vara lika nedriga och kaotiska som sina idoler att de allt som oftast bråkar lika mycket med varandra som fienden. Dessa tre Boyz är Badrak Skabchewer

Badrak

 

Hoghag ‘Eadbad

Hoghag

 

Och sist men inte minst… Gitbash Tusksplitter

Gitbash

 

Efter den siste kommer det vanligtvis inte mer. Och det gör det nästan inte heller. Men som en klok och förståndig ork vet man att man behöver något som kan springa fram och utlösa eventuella fällor som ligger i vägen för orkens framfart. Någon som kan ta en smäll och det inte gör så mycket om denne skulle råka dö. Därför har man goblins med sig. Ja de är små och slemmiga och knappt värda att äta ens en gång. Men de har sina nyttoområden kan motvilligt erkännas. De fyra kuvade goblins som Krusherbeater har med i sitt följe är Grut Skewnose, Bogwort Snotspit, Gubber Yellowbiter och Ratnose Gazbag.

Goblins

 

Nu hoppas i bara på att gudarna Gork och Mork hör vårt stridsvrål och gynnar oss i strid. Nästa gång vi spelar Mordheim… Då jävlar…

Varför skriver man inte?

Jag tog en skrivkurs på distans och hade både kul och lärde mig en massa. Jag prenumererar på tidningen Skriva och jag får konstanta skrivtips i mitt twitterflöde. Och ändå…

Ändå får jag inte ett enda ord nerplitat. Mina anteckningsböcker som jag inte kan skuta köpa ligger överallt som en slags relationer som aldrig hände. Tomma. Min gamla laptop tömde jag på precis allt utom ett skrivprogram. Jag har använt den en del. Till rollspel. Inte till novell eller romanskrivande. Eller till bara skrivande överhuvudtaget.

Jag går och funderar på om jag kan hitta en gammal skrivmaskin. Jag inbillar mig att jag då hade fått något gjort. Som om det är på det det hänger. Om jag bara får tag på rätt sorts gamla skrivmaskin så kommer jag producera sida efter sida med text för det är med detta magiska ting som allt kommer hända. Är det sen inte det så kommer jag väl leta efter rätt penna. Eller något annat lika löjligt.

Många av skrivtipsen säger samma sak. Sätter du dig inte och skriver så blir det inget skrivet. Det är ju så jävla uppenbart eller hur? Och jag tycker ju om att hamna i det där flowet där orden bara rinner ut och tiden inte verkar existera. Rättelse. Jag tycker inte bara om det. Det är underbart. Så då kan man ju ställa sig frågan varför jag ägnar tid åt tvserier och datorspel och andra saker som egentligen bara är tidsödande menlösheter när jag kunde sätta mig och producera. Fantisera. Skapa.

Jag har funderat på att göra en roadtrip. Bara jag och skrivdon i ett fordon. Eller sätta mig i en stuga en vecka eller två. Och inte ha kontakt med omvärlden alls. Bara bunkra upp med mat och skithuspapper och ägna mig åt skrivande i min ensamhet från morgon till kväll. Bara för att kickstarta mig själv. För att inte ha möjligheten till att ”bara” kolla twitter/facebook/serier/nyheterna/forumen/wikipedia/mailen/blablabla…

Utan bara skriva. Sida efter sida. Jag måste ju komma igång igen på något sätt.

Nu grönskar det

Eftersom vi har soluppgången rakt in i sovrummet så vaknar vi av naturliga skäl rätt tidigt om morgnarna. Idag åt vi frukost i lusthuset. Sen tog jag lite snapshots i trädgården.

Jag är långt ifrån en expert på trädgård. Mer än två tredjedelar av det som växer på vår tomt har jag ingen aning om vad det heter eller kommer se ut om en vecka eller två ens en gång. Men fint är det.

gullviva

 

Gullvivan är det enda jag vet vad det är i denna rabatten. Nej, vänta. Det finns något som heter hjorthornsträd också.

äppleträd

Äppelträden är så fina när de blommar. Och det kommer bli en hel del äppelpaj till hösten.

vinbär

Vinbärsbuske. Hoppas på gott om bär på den.

jordgubb

Jordgubbsplantorna börjar också blomma lite grann.

rabatt

Som sagt. Jag har ingen aning om vad alla de här växterna heter.

blommor

Min mormor och morfar berättade vad den hette… Löjtnantnånting… Eller var det fänriksnånting…

hallon

 

Hallonen börjar också ta sig. Det kommer förhoppningsvis bli en hallon och vinbärspaj i sommar.

rabarber

 

Rabarberna växer i alla fall så det knakar. Leona plockade cirka femtio stjälkar innan. Det blir nog en paj till efterrätt idag. Jag gillar paj.

Mugshot återuppstår

För några år sedan spelade jag och en god vän tillsammans på krogar, fester och uteserveringar. Det var en enkel uppsättning. Två män, gitarr och munspel. Men som så många goda ting rann det ut i sanden efter ett tag.

Men nu är tiden mogen för oss att som dynamisk duo resa oss ur vår egen aska som en slags fågel fenix eller komma in i en andra andning eller vad man än kan kalla det. Man kanske kan tacka våra vänner som fått barn. Vi ska spela på en namngivning på söndag. Det gav oss en anledning att träffas och spela ihop igen. Och så mindes vi hur jävla bra vi var. Och fortfarande är. Vi spelade in ett par låtar i mitt och Leonas lusthus och beslutade att det skulle göras mer. Så föddes idén om: Mugshot ”the lusthouse sessions”.

mugshot cover

 

Filerna spelas i ett eget fönster eller nåt sånt. Det är ett kärt besvär med tanke på hur bra det blev. Vi satt efter en god grillad middag och med några öl i kroppen och beslutade oss för att spela in. Vi spelade in på min telefon som låg på stolen bredvid mig. Ljudet är inte det bästa men det är gott nog. Vi är båda väldigt nöjda med resultatet.

Vi har planer på att spela på nåt ställe eller två i sommar och har redan ett flertal nya låtar som vi ska öva på.

 

Halo

don´t think twice

Ved för vintern

Vi är lite sent på det. Egentligen borde vedskjulet väl redan vara fullt. Men vi är nybörjare och bättre sent än aldrig sägs det ju.

Igår var jag och Leona hemma hos min syster och svåger med både släp, motorsåg och gott humör. Vi höll på i nästan sex timmar med att kapa upp grenar och stammar till mer hanterbara bitar som så småningom ska gå upp i rök i vår kamin.

Jag har erfarenhet av att jobba i skogen. Jag hjälpte min far när jag var yngre. Vi hade också kamin när jag växte upp. Men den erfarenheten är inte samma sak som en vana. Idag har jag rätt så rejält med träningsvärk i armarna. Men det känns rätt gött. Och hemma på uppfarten ligger en rejäl hög med bränne som ska klyvas och staplas en dag snart. Vi kommer nog få det varmt i vinter.

20130502-203854.jpg

Ly från stormen

Med lite tid över och efter att ha lyssnat på Bob Dylan i några timmar tänkte jag att jag skulle översätta en av hans låtar. Resultatet är inte klockrent men det duger.

Jag fanns i en annan livstid, en av börda och blod,
mörker var en förtjänst och på vägarna gyttjan stod
Jag kom in från vildmarken, en varelse utan form.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Och om du har vägarna förbi igen, så finns ett löfte där
jag kommer alltid göra mitt bästa för henne, på det jag svär.
I en värld av stålögd död och män som kämpar för värme i kind
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från vinden.”

Ingen av oss sade ett ord till den andre, det innebar mindre fara
Allting upp till den stunden hade lämnats oklara
Försök att drömma om ett ställe där du alltid är säker och varm.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Jag var utbränd och utmattad och begravd i hagelslig
Förgiftad i buskaget och bortblåst från min stig
Jagad som en krokodil, härjad över äng
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från regnet.”

Plötsligt när jag vände mig om, såg jag henne där hon står
med silverarmband på vristerna och blommor i sitt hår
hon steg fram till mig så graciöst, tog min törnekrans till sin barm
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Nu är det en mur emellan oss och något förlorat från vårt spel
Jag tog för mycket för givet och tolkade signaler fel
Tänk att allt började på en morgon sedan länge glömd i rost
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från blåsten.”

nå, väktaren går på nålar och predikanten rider på hög häst
Men ingenting är egentligen viktigt, endast dom räknas utan rest
Och den enögde dödgrävaren blåste i ett menlöst horn
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Jag hörde nyfödda barn klaga som en duva sörjande svag
och gamla män med trasiga tänder, strandsatta utan hjärtans lag
Förstår jag din fråga? Den är hopplös och övergiven tom
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

I en liten by på åsen så spelades det om mina plagg
Jag prutade för frälsning och de stack mig en dödlig tagg
Jag erbjöd all min oskuld och blev återbetald med spott
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från väder rått.”

Nå, jag lever i ett fjärran land men måst gå över en gräns så fin
Skönheten går längs ett rakblads egg och en dag skall den bli min
Om jag bara kunde dra tillbaka tiden till när gud och hon fick form.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig skydd från stormen.”