Ly från stormen

Med lite tid över och efter att ha lyssnat på Bob Dylan i några timmar tänkte jag att jag skulle översätta en av hans låtar. Resultatet är inte klockrent men det duger.

Jag fanns i en annan livstid, en av börda och blod,
mörker var en förtjänst och på vägarna gyttjan stod
Jag kom in från vildmarken, en varelse utan form.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Och om du har vägarna förbi igen, så finns ett löfte där
jag kommer alltid göra mitt bästa för henne, på det jag svär.
I en värld av stålögd död och män som kämpar för värme i kind
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från vinden.”

Ingen av oss sade ett ord till den andre, det innebar mindre fara
Allting upp till den stunden hade lämnats oklara
Försök att drömma om ett ställe där du alltid är säker och varm.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Jag var utbränd och utmattad och begravd i hagelslig
Förgiftad i buskaget och bortblåst från min stig
Jagad som en krokodil, härjad över äng
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från regnet.”

Plötsligt när jag vände mig om, såg jag henne där hon står
med silverarmband på vristerna och blommor i sitt hår
hon steg fram till mig så graciöst, tog min törnekrans till sin barm
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Nu är det en mur emellan oss och något förlorat från vårt spel
Jag tog för mycket för givet och tolkade signaler fel
Tänk att allt började på en morgon sedan länge glömd i rost
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från blåsten.”

nå, väktaren går på nålar och predikanten rider på hög häst
Men ingenting är egentligen viktigt, endast dom räknas utan rest
Och den enögde dödgrävaren blåste i ett menlöst horn
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

Jag hörde nyfödda barn klaga som en duva sörjande svag
och gamla män med trasiga tänder, strandsatta utan hjärtans lag
Förstår jag din fråga? Den är hopplös och övergiven tom
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från stormen.”

I en liten by på åsen så spelades det om mina plagg
Jag prutade för frälsning och de stack mig en dödlig tagg
Jag erbjöd all min oskuld och blev återbetald med spott
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig ly från väder rått.”

Nå, jag lever i ett fjärran land men måst gå över en gräns så fin
Skönheten går längs ett rakblads egg och en dag skall den bli min
Om jag bara kunde dra tillbaka tiden till när gud och hon fick form.
”Kom in.” sade hon
”Jag ger dig skydd från stormen.”

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *