Varför skriver man inte?

Jag tog en skrivkurs på distans och hade både kul och lärde mig en massa. Jag prenumererar på tidningen Skriva och jag får konstanta skrivtips i mitt twitterflöde. Och ändå…

Ändå får jag inte ett enda ord nerplitat. Mina anteckningsböcker som jag inte kan skuta köpa ligger överallt som en slags relationer som aldrig hände. Tomma. Min gamla laptop tömde jag på precis allt utom ett skrivprogram. Jag har använt den en del. Till rollspel. Inte till novell eller romanskrivande. Eller till bara skrivande överhuvudtaget.

Jag går och funderar på om jag kan hitta en gammal skrivmaskin. Jag inbillar mig att jag då hade fått något gjort. Som om det är på det det hänger. Om jag bara får tag på rätt sorts gamla skrivmaskin så kommer jag producera sida efter sida med text för det är med detta magiska ting som allt kommer hända. Är det sen inte det så kommer jag väl leta efter rätt penna. Eller något annat lika löjligt.

Många av skrivtipsen säger samma sak. Sätter du dig inte och skriver så blir det inget skrivet. Det är ju så jävla uppenbart eller hur? Och jag tycker ju om att hamna i det där flowet där orden bara rinner ut och tiden inte verkar existera. Rättelse. Jag tycker inte bara om det. Det är underbart. Så då kan man ju ställa sig frågan varför jag ägnar tid åt tvserier och datorspel och andra saker som egentligen bara är tidsödande menlösheter när jag kunde sätta mig och producera. Fantisera. Skapa.

Jag har funderat på att göra en roadtrip. Bara jag och skrivdon i ett fordon. Eller sätta mig i en stuga en vecka eller två. Och inte ha kontakt med omvärlden alls. Bara bunkra upp med mat och skithuspapper och ägna mig åt skrivande i min ensamhet från morgon till kväll. Bara för att kickstarta mig själv. För att inte ha möjligheten till att ”bara” kolla twitter/facebook/serier/nyheterna/forumen/wikipedia/mailen/blablabla…

Utan bara skriva. Sida efter sida. Jag måste ju komma igång igen på något sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *