Farväl Frida

Förra måndagen upptäckte jag och Leona att vår katt Frida var borta. Det har varit en för jävlig vecka när vi har letat efter henne. Saknat henne och varit orolig för vad som skulle kunna ha hänt henne. Idag fann vi henne. Hon hade gömt sig i en mörk vrå under ett bord i källaren. Död.

Frida var inte min katt från början. Jag adopterade henne av min syster för fem år sedan. Men vi fann varandra väldigt snabbt och blev snart allra bästa vänner. Hon var ingen särskilt aktiv katt, svår att få igång med leksaker. Om det inte var en laserpekare. Då blev hon helt tokig. Eller om det glimmade solkatter längs väggar och tak. Dem jagade hon med. Men mest av allt gillade hon att mysa.

fridaifönster

 

Hon var min katt. Tillgiven till mig och ständigt vid min sida. Oftast var det mysigt men det kunde ibland bli lite för mycket kärlek. Nu, när hon inte finns vid min sida mer ångrar jag alla de gånger jag irriterat knuffat bort henne när hon velat gosa med mig. Hon älskade att bädda på min mage och sedan lägga sig där när jag låg tillbakalutad och tittade på film eller liknande. Då låg vi där och hade det gott. Det var en av de bästa sakerna vi båda visste.

fridakram

 

Det kvittade när på dygnet det var. Eller vad jag gjorde. Hon var delaktig på något sätt. Många sena kvällar framför datorn har sett ut såhär:

fridapåminarm

 

Frida var en levnadsglad katt. Pratglad och varm. Ibland somnade hon före oss på soffan. Då hon vaknade till hade jag och Leona oftast gått och lagt oss. Då kunde hon ropa efter oss. Letande på nedervåningen. Då fick vi ropa efter henne. Då rusade hon upp för trappan, hoppade upp i sängen och lugnade ner sig när hon såg att vi inte var borta.

Hon var en matglad katt. Ständigt närvarande runt matbordet. Och jag gav henne gärna små bitar ost, korv eller leverpastej. När vi satt och åt brukade hon hoppa upp på en tom stol och lägga hakan på bordet. Inte mer. Jag tror det var dels lite tiggande men mest var det nog en vilja att vara delaktig.

Jag kommer sakna min vän. Min goa knasiga varma lekkamrat som jag älskar så mycket. Min Frida ligger nu begraven under vårt snöbollsträd. Jag har lagt en stor sten vid graven så det finns något permanent där att beskåda. Men mest av allt är att jag tänker att hon en dag kommer bli en del av trädet som blommar så fint varje år. Precis utanför köksfönstret står det. Och jag ser det från där jag sitter.

fridabus

 

Tokiga, underbara, mysiga vän. Vila i frid. Jag kommer alltid att minnas dig.

Stockholm

Jag hade aldrig tidigare varit i huvudstaden. Min fru lockade med mig på en spontan getaway. 

Jag har haft lite fördomar om Stockholm. Det har man som skåning. Jag vet inte varför. Det bara är så. Sen hjälper det inte när man hör saker som: ”Om du inte står till höger i rulltrapporna i Stockholm så kommer du bli sparkad i nacken.” och ”Det är rätt så mycket folk där. Få inte panik.”. Jag höll till höger i rulltrapporna men inte fan fanns det nån rusning förbi mig. De flesta liksom stod still och chillade precis som jag. Och så mycket folk var det inte. Men det fanns vissa saker som slog mig.

Staden är vackrare än vad jag trodde. Och lite mindre. Använder de vidvinkelsobjektiv när de filmar Sergels torg på tv? För det var inte alls lika stort som jag trodde. Men det ligger inte alls lika mycket skräp överallt som till exempel i Malmö. Klotter fanns det inte heller mycket. Jag såg klotter i Gamla stan av nån ligist som måste gått en kurs i kalligrafi. Passande.

Gamla stan var väldigt fint men lite för turistigt. Och varför kan man köpa katanas, drömfångare och Babushkas i svenska turistshoper? Jag fattar inte. Annars var det najs att strosa omkring där.

gamla stan gränd

 

Vi gick och strosade i två dagar. En hel del plåster applicerades på fötter. Till sist hade vi ont ända upp i knäna och fick pausa för öl eller fika var tionde meter. (vilket blir rätt så dyrt i centrala Stockholm upptäckte vi.) Det vi också gjorde var att besöka gamla kompisar som flyttat norrut av olika anledningar. Det var trevligt. Och så tog vi också båten ut till Djurgården och tog en öl i gräset på Rosendals trädgårdar. Vi struntade i Gröna Lund. Och i Skansen. Men vi åt en god middag på vägen tillbaka till båten.

rosendals trädgård

 

Staden är också lugnare än vad jag trodde. Nu är det visserligen semestertider men jag hade för mig att folk skulle, kanske inte rusa runt i stress, men i alla fall gå jävligt snabbt. Men det var inte mycket av det. Anledningen att de gick snabbare än oss var för att de visste vart de skulle. Vi stod där med handritade kartor och kartappar och pekade runt oss. Eller ja… Min fru hittar rätt så bra. Men vi letade efter ett frukostställe som vi inte hittade förrän andra dagen.

OBS! Gå inte på vad Allstar Bar skriver om sin frukost på deras hemsida. Den låter otrolig och fantastisk. Men den är bara okej på sin höjd. Nu vet ni. Vi blev besvikna i alla fall…

Någonting som jag gärna ville se som min fru lite suckande gick med på var de fantastiska tunnelbanestationerna jag sett på bild lite här och var på nätet. Hon ledsagade mig dit lite motvilligt och jag tror inte hon såg samma stationer som jag såg. Jag menar… Hur coolt är inte det här?

blå linjen

 

Man kan låtsas att man är på mars ju! Riktigt häftigt. Nästa Stockholmsbesök så ska vi definitivt se de andra stationerna också. Hur töntigt det än är…

Men idag ska vi åka till Köpenhamn. Är det semester så är det.