Den dagen står man där (förhoppningsvis) och finner sig själv totalt menlös. Man kan ingenting som är av värde för att leva ett liv utan bekvämligheter.
Tankarna började snurra lite i mitt huvud när jag tittade på realityserien The Colony från 2009. Ett genomsnitt av befolkningen skulle överleva i tio veckor i en gammal fabrikslokal och bara använda saker de hittade. Det bör tilläggas nu att när jag skriver genomsnitt bör skriva ”genomsnitt”. En mekaniker, en raketforskare, en byggare, en uppfinnare, en marinbiolog, en maskintekniker, en läkare, en akutsjuksköterska, en före detta militär och en kampsportstränare. (För det representerar genomsnittet, eller hur…) Men jag förstår. Man vill visa en grupp som har hög chans att klara det. Bra tv.
Och de klarar sig. Visst får de äta kattmat och är jävligt skitiga mot slutet men ändå… Då börjar man tänka på sig själv. Man hade varit lite grann som Arthur Dent i Liftarens Guide till Galaxen när han hamnar på planeten Lamuella och finner att han trots sin fina utbildning är helt värdelös och blir den primitiva stammens sandwichguru.
Jag är inte helt förtappad känner jag. Men ändå vet jag att om världen skulle gå under och vi skulle finna oss i ett Sverige utan lag och ordning, utan el och rinnande vatten, utan vett och sans så skulle alla mina erfarenheter inte leda upp till särskilt mycket. Vart skulle man ta vägen? Vilka skulle man försöka leta upp och hur? Inga telefoner eller iPrylar funkar. Skulle man göra sitt hus till ett fort eller skulle man leta sig till där det finns andra människor? Sjukhus. Polisstationer. Köpcentrum. Eller kommer det vara att leta efter trubbel?
Jag är inte jättebra på att bygga saker. Jag vet inte vilka växter som är ätliga eller giftiga. Jag fattar inte hur bilar funkar. Jag kan inte tjuvkoppla en. Jag kan inte dyrka upp lås. Jag kan inte göra upp eld utan tändstickor eller tändare.
Nu blir jag lite låg av att rabbla saker jag inte kan. Jag är jättebra på mycket. Men inte på många saker som hade varit värt något om världen går under.
Nu tror jag inte att världen kommer gå under i vår livstid. Kanske kommer vi se världsfred innan jag kolar. Kanske utforskar vi stjärnorna. Kanske laddar vi upp oss allihop till nätet och blir avatarer. Men man blir lite nervös när världsekonomin står och balanserar på amerikanska politikers axlar. Man blir lite nojig när det larmas om nya superinfluensor från nya djur varje säsong. Men som alltid så går livet vidare. Och man oroar sig om räkningar och vad man ska ha till middag på söndag och om det var nåt man hade glömt att skriva in i sin kalender…
Det jag tror jag vill komma till är att jag nog ska läsa en bok om hur man gör lite knopar och om ätliga växter och samla på mig lite saker som är bra att ha ändå. För det funkar ju inte att bara bokmärka en sajt eller två. Men så fort jag slutat skriva här kommer jag nog bara luta mig tillbaka och kolla på Mad Max eller nåt istället.
Follow