Ett hundliv

igår så kom hon äntligen hem, lilla Sally. En liten brun labrador som omedelbart blev en del av vår familj.

Det är spännande att lära känna en ny liten personlighet. Inte minst för katterna som undrar vad det är för något vi dragit hem. Hur hon leker. Tecken på att det är dags att gå ut. Det har bara hänt tre små olyckor än så länge. Vi är rätt så duktiga. Hon är väldigt rar och tillgiven och även full av bus innan hon omedelbart slocknar och sover i en kvart.

Hemmet har blivit anpassat. Det har kommit upp en grind för trappan och kompostnät för köket. Katternas matskålar har åkt ner i källaren. Jag och leona har inte spenderat såhär mycket tid i köket någonsin.

Just nu ligger Sally på sin filt vid sidan om kökssoffan och snarkar förnöjt. Vi sitter och kollar på youtube och löser korsord, redo att snabbt bära ut det lilla livet på gräsmattan. Vi vill ha henne rumsren så fort som möjligt. Och vi börjar redan få kläm på att sitta på kommando. Inbillar vi oss i alla fall.

20140323-085632.jpg

En viss nackdel

När jag vaknade i morse märkte jag hur det stramade lite i min nacke. Det tog emot när jag bredde smör på mina mackor.

Men jag tänkte inte så mycket på det. Man kan vara lite stel när man är nyvaken. Men det höll i sig. Och det blev värre. Som en varm spänd nerv som gick från nacken ner längs höger sida av ryggraden och som gick in som en krok under skulderbladet. Jag smorde mig med en gel för ont-i-kroppen-ändamål strax innan jag skulle köra hemifrån. Det märktes rätt så fort hur mycket man vrider på huvudet när man kör bil. Det var ingen behaglig upplevelse.

Jag hade satt upp mig på ett dubbelskift. Sexton timmar fysiskt arbete med nackspärr och ryggont. Jag pratade med en chef och sade att det fanns en viss möjlighet att jag inte stannade kvar tiden ut.

Men eftersom jag insåg att min kropp inte var hämmad i sin rörlighet (förutom att jag måste vända huvudet LÅNGSAMT när jag ska titta åt höger) och det bara var en varm dov smärta så valde jag att härda ut.

Att reparera bilen gick ju på tjugo papp. Jag har inte råd att banga övertid jag lovat mig till.

Jag sitter uppe sent

Kvällen innan ett nattskifte eller som i detta fallet ett dubbelskift från klocka två på eftermiddagen till sex på morgonen sitter jag alltid uppe väldigt sent.

Sen sover jag så länge jag kan på morgonen. Det enda kruxet med det är ju att jag har svårt att somna om. Men om jag pressar mig att sitta uppe till i alla fall halv tre, tretiden så brukar jag kunna sova till i alla fall tio.

Vanligtvis sitter jag och kollar film och tvserier till sena timmen men idag har jag spelat warmachine med en kompis och därför sitter jag istället i verkstan och pysslar och pusslar med miniatyrer och lyssnar på podcaster. I alla fall till mitt fokus bryter. Då blir det nog ett par avsnitt Leverage innan jag letar mig upp till sängen.

Elek möter en främling

Det fanns gott om smutsiga ölhak i Gringul. Rasslande Säcken var dock i en klass för sig när det kom till smuts och elände. Det var som om allt och alla som kom innanför den halvruttna dörren förvandlades till en sämre version av sig själva. Ölen var sur och hade en konstig bismak av fisk.

Köttet var senigt och grytan bestod mer av broskbitar än grönsaker. Musikanterna kunde inte hålla en ren ton och de stannade aldrig länge ändå. Snart började flaskor, bordsben och knytnävar att flyga. Då var det bäst att inte vara den som kom med toner som skar i folks öron. Personer som arbetat sida vid sida hela dagen plockade snart fram sin sämsta sida och presenterade den för världen. Det skar sig. Jovisst. Den Rasslande Säcken var ett hak som spelade i sin egen liga. Den låg på en gränd till en bakgata i ett kvarter som gudarna nog hade glömt. Huset hölls ihop av ren jävelskap och envishet. Taket läckte in om det mer än duggade och i detta ösregn kunde man lika gärna sitta ute. Ändå var det här som Elek trivdes.

Trivdes var väl förmodligen fel ord. För han njöt verkligen inte. Han kunde inte äta där och det han kunde dricka var deras rena sprit. Som av någon anledning var smutsgul på ett obehagligt sätt. Men han fann en pervers njutning att sitta i ett hörn och luta sig tillbaka och göra sig så osedd som möjligt och bara titta på människor i all sin eländighet. Svartsjuka. Avund. Förakt. Hat. Smicker. Lismande. Stundtals även skadeglädje och pompöst skrytande. Lögner. Vettlöshet. Ilska. Elek hade ibland svårt att förstå hur han till hälften kunde vara människa. Men visst kunde han se sitt eget beteende i deras. Även om de drägg som söp här var överdrivna versioner av de dragen. Det fanns verkligen inget ord på människospråk som beskrev hans känsla.

Elek passade inte in. Inte här. Inte i fina salonger heller. Han hade svårt med folk. Både hans mors och fars sort. Människor såg på alver som frånvarande och högfärdiga. På sätt och vis kunde Elek hålla med. Hans egen far var ett praktexempel på en högfärdig skitstövel. Alver såg på människor som småsinta och enfaldiga varelser. Och han kunde till viss del hålla med där också. Men människor visste i alla fall hur man hade roligt.

Dörren slogs upp och en dyblöt storväxt man stegade in från ovädret utanför. Tre slagsmål tog några sekunders paus för att se om det var vakten som kommit in. När det nästan med detsamma konstaterades att det bara var en obehaglig främling fortsatte pöbeln att slåss med varandra och ignorera mannen i dörrhålet. Elek slog upp blicken och såg ett par isblå ögon möta hans. Han kände sig genomskådad. Den store klampade fram till Eleks bord och satte sig vid hans sida. Bänken gnällde av stress under dem.

”Elek Ered Neldiénn.” konstaterade den store mannen med skägg och långt hår. Händerna tyngda av många silverringar och en doft av tjära och en doft Elek aldrig stött på förut. Något sött.

”Du verkar rätt så säker på det, främling.” Elek tog en klunk av den gulgrumliga vätskan och grimaserade snabbt.

”Ett blått och ett gult öga och tatueringar i ansiktet. Vitt hår. Son till…”

”Låt gå! Du vet vem jag är och du fann mig! Men det är bara för att jag inte gömde mig. Jag är väldigt bra på att gömma mig, om jag vill…”

”Jag har förstått att du är väldigt bra på många saker. Det är därför jag har letat upp dig. Tur du inte gömde dig.” sade den storväxte med ett leende. ”Du kommer snart att möta två eller fler män angående ett jobb. Du kommer veta vilka de är när du ser dem. Ta jobbet.”

Mannen reste sig upp och stegade ut ur dörren innan Elek hunnit tänka ut ett kvickt och lustigt genmäle. Han skakade på huvudet. Ljuden av skrik, slag och brytandet av käkar och revben fyllde snart hans öron igen och snart hade han glömt bort den stora mannen i skägg.

Något som sågs till slut

Alla har sådana filmer som man inte sett än fast än det verkar vara helgerån att inte ha sett.

Ikväll betade jag av en sån från listan. Efter en dag av grävande och klippande och fixande i trädgården så var det med gott samvete som vi planterade oss i soffan ikväll. Efter ett samtal om Russell Crowe vi hade igår så kom det fram att jag aldrig sett A beautiful mind. Min fru var bestört. Hon hade inte sett Gladiator. Jag blev bestört.

Ikväll såg vi den förstnämnda. Shit vad bra den var. Men det visste ni ju redan. Alla har sett den utom jag.

Verkstadspyssel

Jag har haft lite grejer liggande som jag tänkt ta itu med men inte blivit färdig till det. Igår var det ändå blåsigt och regnigt så jag satte igång P3 och stängde in mig i verkstan och satte igång.

Jag köpte figurer som en vän hade liggande. (Dock kommer jag på i skrivande stund att jag förmodligen fortfarande är skyldig honom lite pengar.) Jag ville ha mer än en sorts faktion hemma så att man skulle kunna spela mot någon lite socialt bara. Utan att det ska behövas att ens motståndare har figurer med sig. Bra att ha, så att säga.

Jag började också bygga den stora pjäsen jag köpte i Malmö i måndags. Lättare sagt än gjort. Jag kom en bit på vägen men väntade sedan för att göra klart den en annan dag.

Jag gjorde också en ”tegelvägg” påett sätt jag sett på youtube. Denna ständiga källa till både bra idéer och prokrastinering.

20140308-124311.jpg

Imorgon möter vi Sally

Om bara några veckor kommer jag och Leona vara husse och matte till en liten brun labrador. Imorgon ska vi till kenneln för sista gången innan vi hämtar vår lilla hund som kommer att heta Sally.

Vi vet inte vilken av de små valparna som kommer följa med oss hem i slutet på mars. Därav besöket imorgon. Alla som ska köpa en hund väljer två stycken valpar. Och så tar kennelägarna in valparnas lynne och de olika köparnas livsstil och vilka valpar som verkar nyfiknast på de olika personerna in i beräkningen. Förhoppningsvis så får alla den bästa matchningen. Valparna med.

Elizevalpar20140301

 

Sist vi var där så var det några småttingar som var mer nyfikna på oss än de andra. Vi får se imorgon om det är samma små flickor som kommer fram och nosar på oss igen.

Bilden är tagen från kennelns hemsida. Benliz kennel.

Dygnsvridning

De veckor jag jobbar natt hoppas jag alltid att jag inte vaknar för tidigt. Jag har problem att somna om när jag väl har vaknat.

Jag är hemma runt halv sju på morgonen. Har jag tur har jag somnat en kvart efter det. Det händer att jag ligger och vänder mig till halv åtta. Och oftast får jag fem och en halv, sex timmars sömn. Men det suger de dagar en särskilt högljudd lastbil kör förbi eller någon granne börjar med bandsåg vid tio. Jag vaknar och efter fem minuter blir jag rastlös och går upp. Hungrig. Nödig. Kaffesugen.

Det tar ett tag för mig att komma igång och vanligtvis är jag klar med min frukost vid tvåtiden. Tre timmar senare kommer Leona hem och ibland väntar vi nån timme innan vi börjar på middan. Sen äter jag inte så mycket mer om dagarna. Jag äter inte på nätterna. Magen mår bättre.

Det blir knas i kroppen. Ibland sätter man igång direkt om man har något planerat men har jag inget på en att-göra-lista så är jag ofta segstartad. Det är bättre med veckorna med förmiddagsskift för då är man redan uppe i varv och vaken när man kommer hem halv tre. Eller eftermiddagsveckorna när man kan göra mindre ärenden innan det är dags att jobba. Inga större projekt dock.

Att konstant, vecka efter vecka vrida dygnet 120 grader motsols är inget som stör mig egentligen. Men det är jobbigt att jobba natt. Även om jag sover en timme innan jobbet och även om jag får ordentligt med sömn. Nattveckor är matta veckor.

Det kommer inte bli bil-ligt

Förra veckan tändes en liten lampa på min instrumentpanel i bilen. En liten lampa som ser ut som Aladdins lampa. Som lyser ilsket rött. 

Jag fyllde på olja men det funkade inte så bra. Eftersom jag fått reda på att man inte ska köra bil alls när oljelampan är tänd så lämnade jag in bilen på verkstad. Resultat: Att byta motor. Det blir inte billigt alls. Runt tjugo tusen kommer det att kosta. Då kommer jag ha en bättre begagnad motor som gått färre kilometer än vad min förra motor gått när jag köpte den.

Bilen ska vara klar i slutet på veckan. Det är aldrig kul med biltrubbel. Det är aldrig kul med oförutsedda utgifter. Speciellt inte när det rör sig om svidande summor av pengar.

Färg på tillvaron

Min syster blir ibland sugen på att måla figurer. Kul. Jag ställer upp. Det är alltid trevligt att göra tillsammans med någon. I synnerhet med syrran.

Jag har alltid figurer som ska målas. Jag har egentligen satt stopp för införskaffande av fler miniatyrer tills jag målat klart de jag har och de jag lovat vänner att måla men igår kunde jag inte hålla mig och fick med mig något hem. Men den är ett heldagsjobb att montera ihop och eftersom jag jobbar natt så sov jag till tolv. Min syster dök upp strax efteråt med bullar och sedan satte vi igång med pysslat, fikandet och snacket.

sussemålar

 

Jag målade dels figurer till min vän. Hans warband till Mordheim är nu nästan helt klart. Se på bilden. Längst ut till höger är den enda kvarvarande haflingscouten som ännu är omålad. Jag tog också itu med att måla klart mina Boomhowlers till Warmachine. Det blev inget klart men en hel del gjort. Min syster har ett Skaven Bloodbowllag som hon sakta men säkert tar itu med. Och idag lät jag henne gå loss på en light mercenary warjack. Det blev riktigt bra. Det var riktigt kul.

Även om jag, när jag målar, kan sjunka in i ett flow och inte märka att tiden går så är det också trevligt att sitta och måla och dela hobbyn med någon. Det är nästan meditativt det med.