Dygnsvridning

De veckor jag jobbar natt hoppas jag alltid att jag inte vaknar för tidigt. Jag har problem att somna om när jag väl har vaknat.

Jag är hemma runt halv sju på morgonen. Har jag tur har jag somnat en kvart efter det. Det händer att jag ligger och vänder mig till halv åtta. Och oftast får jag fem och en halv, sex timmars sömn. Men det suger de dagar en särskilt högljudd lastbil kör förbi eller någon granne börjar med bandsåg vid tio. Jag vaknar och efter fem minuter blir jag rastlös och går upp. Hungrig. Nödig. Kaffesugen.

Det tar ett tag för mig att komma igång och vanligtvis är jag klar med min frukost vid tvåtiden. Tre timmar senare kommer Leona hem och ibland väntar vi nån timme innan vi börjar på middan. Sen äter jag inte så mycket mer om dagarna. Jag äter inte på nätterna. Magen mår bättre.

Det blir knas i kroppen. Ibland sätter man igång direkt om man har något planerat men har jag inget på en att-göra-lista så är jag ofta segstartad. Det är bättre med veckorna med förmiddagsskift för då är man redan uppe i varv och vaken när man kommer hem halv tre. Eller eftermiddagsveckorna när man kan göra mindre ärenden innan det är dags att jobba. Inga större projekt dock.

Att konstant, vecka efter vecka vrida dygnet 120 grader motsols är inget som stör mig egentligen. Men det är jobbigt att jobba natt. Även om jag sover en timme innan jobbet och även om jag får ordentligt med sömn. Nattveckor är matta veckor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *