Opera

Ett operahus är ett imponerande bygge och inget för den höjdrädde. I alla fall inte om man fått platser på de översta balkongerna. Men det låter bra.

Det reagerade jag på. Ljudet från scenen färdas ut så att alla han höra allt. Till och med dansarnas små dunsar och hasanden när de far omkring i synkroniserat svängom. Det är imponerande röster. Imponerande musik och en klassisk berättelse. Men jag blev inte så gripen som jag trodde att jag skulle kunna bli.

Historien om Orfeus och Eurydike handlar om paret där kvinnan plötsligt dör och änklingen håller på att förgås av sorg. Då dyker Amor upp och tycker synd om mannen och erbjuder honom att få lov att gå ner till dödsriket för att hämta hem sin kärlek. Han måste ju givetvis klara tre prov på vägen ner. Och när han sedan hittat sin hustru får han inte titta på henne förrän de är tillbaka igen. Och han får inte berätta varför han inte får se på henne. Hon blir ju misstänksam. Varför är han så sträng? Vilken hemlighet är det han döljer? Och Orfeus blir svag när hans hustru lider och vänder sig om och möter hennes blick och då dör hon igen.

Men Amor är en lurig jävel. För det var ju bara ett test på Orfeus kärlek alltihop så in genom dörren kommer Eurydike ändå. Och Orfeus blir så glad så glad. Men eftersom det är en grekisk tragedi så kan det ju inte sluta lyckligt. SPOILER ALERT: Eurydike dör igen.

Slut.

Vi blev förvånade att föreställningen inte var så lång. En och en halv timme bara. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och drack nån öl och lite vin i hotellbaren och pratade. Det var trevligt.

Jag vill definitivt se en opera igen. Alla ingredienserna var där till att hänföra mig och sätta mitt hjärta i halsgropen. Men det var inte riktigt blandat rätt. Inte riktigt tillräckligt mycket av något. Svårt att säga vad. Jag är novis när det kommer till att uppskatta opera. Så jag kan säga att det var bra. Det var kul. Det var en upplevelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *