Livet är kort

Naturen kan vara grym och hänsynslös. Igår blev jag uppmärksam på ett par kattungar som hade fötts under grannens trädäck. Idag är de inte mer.

Det ringde på dörren igår eftermiddag. Tre ungar letade efter sin katt som gömt sig och den hade ungar. När jag frågade vad katten hette sade de att de inte bestämt sig än. Då började jag ana att något var lurt och bad om numret till deras föräldrar. Jag lovade att ringa om jag hittade något.

När jag varit ute på en promenad med hunden hittade jag en liten svartvit söt kattunge som klättrade på några stenar vi lagt på hög intill vår häck. Mamma katt stod ej att finna. Jag ringde till mamman jag fått numret till.

Hon hade råkat ut för att dottern kommit hem med en kattunge som hon spontanadopterat och varit väldigt vag i detaljerna var hon hade fått den ifrån. De verkade vara cirka sex veckor gamla så hon skulle säga åt sin dotter att lämna tillbaka den där hon fann den. Knappt hann jag lägga på luren så ringde det på dörren. Mamman till en annan av ungarna stod där med en korg med ytterligare en kattunge i. Vi satte tillbaka den i häcken och hoppades att mamman skulle komma tillbaka. Jag satte ut vatten och höll lite koll.

Mamman kom tillbaka efter några timmar och jag såg då att hon inte hade ett halsband. Jag beslutade mig för att ringa kattkommando syd dagen efter. Så fort deras telefontider tillät.

Idag, strax innan jag skulle ringa gick jag ut för att se hur det stod till. Mamman som vaktat igår stod ej att finna. De två kattungar jag sett låg stela och livlösa i häcken. Flugor på dem.  Jag begravde dem i ett hörn av trädgården. Ledsen. Det kunde ju gått bra för dem. I en snällare värld hade det gjort det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den lilla flickan ändå lyckades övertala sin mamma att få behålla den lilla ungen och att den får ett fint liv med mycket kärlek, kladdmat på lördagar och pinglande leksaker. Jag vill inte begrava fler katter nu.

kattunge

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *