Alla goda ting är tre

I fredags var vi på RMC för äggplock. Det var inte alls vad vi förväntat oss.

Leona hade läst en del skräckhistorier på nätet. Och många kände någon som hört om någon som hade upplevt just äggplocket som det värsta i livet nånsin typ. Nu har vi ju lärt oss att det är ju bara de få som har haft dåliga upplevelser som skriver och låter. De som tänkte att ”Hmm. Det här var ju ingen fara…” är glada och går hem och ligger på soffan och äter glass istället. Därför behövs det också historier om just hur odramatiskt det kan vara.

Vi kom dit vid nio på morgonen och efter en kvart fick Leona ta några tabletter (två panodil och en mot illamående) och byta om till tjusiga kläder som verkligen gör en till mittpunkten av vilket operationsrum som helst. Jag fick gå iväg till ett litet rum och göra det jag skulle och när jag kom tillbaka fann jag Leona i operationsrummet tillsammans med en flock trevliga läkare och sköterskor. Hon fick morfin och var snart väldigt lullig och… mysig, är ordet jag vill använda. Det som kändes var sprutan med lokalbedövning, som Leona i efterhand beskrev som att det spände men det var helt klart ingen big business. Helt klart hanterbart. Därefter gick allt väldigt fort. Hon kände inte alls när nålen gick in och började tömma äggblåsorna. Hon frågade flera gånger om läkaren var säker på att hon var inne.

Vi kunde dock se på en skärm på väggen att så var fallet. Med en oerhörd precision och snabbhet tömdes äggblåsorna en efter en. På en skärm intill såg vi live från labbets mikroskop hur äggblåsornas innehåll undersöktes och vad man fann. På fem minuter var det över. Leona fick ledas ut till sängen av narkossköterskan. Min fru tackade fel personer för väl utfört arbete på vägen och ögonen gick som pingpongbollar i huvudet. Men det gick snabbt över. Snart låg hon, klar i knoppen, och käkade ostmackor och drack pulverkaffe och bara trekvart senare var vi på väg hem.

Hon var dock väldigt trött under resten av dagen. Det spände i magen, såklart, och jag hade fått order från RMC att jag skulle passa upp på henne hela dagen. Något jag utförde med bravur om jag får säga det själv.

De hittade tre ägg. Två av dem har blivit befruktade och satt igång med celldelning och på måndag eftermiddag ska vi tillbaka igen för att få satt in ett av äggen på sitt rätta ställe. Vi skulle ringa nu på morgonen för att få reda på om det var idag eller imorgon eller inte alls. Mitt hjärta har inte slått så hårt på länge. För varje steg närmre en graviditet man kommer desto mer och mer nervös bli man.

Vi får veta mer imorgon. Håll tummarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *