Mitt i universum finns vi

Jag kunde inte sluta titta uppåt. Det slog mig så plötsligt att det hade gått människor på månen. Den där bleka sfären som satt där högt uppe bland stjärnorna. Det var i och för sig över femtio år sedan det landsteg en besättning astronauter där men ändå… Det helt fantastiska i det rullade över mig just där och då.

Cykelvägen var beckmörk. Gatubelysningen förmodligen söndersparkad. (Jag gjorde själv så när jag var liten och ville vara tuff med de andra. En välriktad spark slog ut lyktstolparna. Jag gjorde det inte efter att jag fick reda på att min tränare var den som fick åka ut och byta alla lampor.) På andra sidan ligusterhäckarna satt folk och tittade på tv eller åt middag i värme och ljus. Man kunde höra någon som pratade inne i ett hus. Svagt som om det var långt borta.

Min hund drog i kopplet. Hon ville vidare. Hon förstod nog inte hur man kunde vara så faschinerad av något så långt bort som inte heller luktade något när det fanns tusentals spår att följa strax ovanför marken. Men jag ville bara stå där en liten stund till och till sist lade hon sig ner vid mina fötter. Nacken stramade lite när jag stod där med blicken mot skyn. Det kanske såg ut som om jag var ansträngd men det var ett leende. Min andedräkt ångade upp och skymde sikten så jag höll andan. Det var så oerhört vackert. En helt stjärnklar vinternatt och tusen och åter tusentals stjärnor. Och så jag… Förmodligen var flertalet av det jag tog för fjärran solar helt enkelt satteliter som någon skjutit upp för att folk skulle kunna kommunicera eller se på tv men det gjorde ingenting. För satelliter är rätt så häftiga de med.

Efter ett tags blickande upp mot rymden så börjar en insikt krypa intill en. Om hur oändligt liten man är. Vissa är rädda för den känslan. Men den förändrar ingenting. Den kan vara oerhörd att uppleva. Att vi är människor på en planet av flera i ett solsystem som är ett av miljarder i en galax som är en av miljarders miljarders oändligheters många. I ett universum som inte har någon början eller något slut. En gränslös oändlighet som hela tiden expanderar och där kosmiska krafter ser till att stjärnor och världar föds och dör i all evighet. Mitt i allt det där finns vi. (Eftersom det är oändligt åt alla håll bör ju överallt vara mitten.) Det är vackert. Det är vackert att vi kan titta upp och bli påminda om att det finns en oändlighet. Att det finns något större än oss. Och ändå så finns det inte det. När du är kär eller olycklig eller slår lilltån i bordsbenet så finns inget annat just då än det som bubblar i ditt hjärta eller tynger ditt sinne eller bultar i din tå så att världen lika gärna hade kunnat gå under. Det är just då i de ögonblicken det som är viktigast för dig i hela universum.

Bara för att stjärnhimlen sträcker sig så långt att det inte finns ord för det innebär inte det att ens problem och glädjekällor blir mindre. Om något så tycker jag att de betyder desto mer. I ett oändligt kaos. I ett universum med oändliga möjligheter så hamnade en planet på rätt avstånd från en sol av rätt storlek där det uppstod liv. Av allt detta liv så finns det organismer som uthärdar vulkanutbrott, meteorträffar, istider, global uppvärmning och mer därtill. Tills det efter miljarder år, ut från en grotta kommer människor. Dessa människor frodas och får på något sätt till en civilisation. De sprider sig över världen och är till sist flera miljarder stycken. Av alla dessa träffas två. Känner den kärleken som är störst i universum och från den kärleken kommer du. Just du. Det är svindlande. I det är ju det faktum att man satte en gubbe på månen småpotatis.

Längre än så kom jag inte då. Där på den mörka cykelvägen. Hunden tröttnade av att ligga på en kall och saltad väg. Jag började frysa genom vantarna och näsan började rinna. Så vi gick vidare. Några meter från där vi stod så lyste lamporna igen och stjärnorna gömdes bakom det orangea ljuset och det som var viktigast i universum just där och då var att hunden skulle bajsa innan det var dags att gå och lägga sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *