AGERA MED MUSIK

I söndags deltog jag och Basse samt våra instrument i AGERA med Musik i Förslöv. Det var glest i stolarna men fullt av kärlek i rummet.

För några månader sedan blev vi tillfrågade om vi ville ställa upp på en stödkonsert för människor i utsatta situationer. Det fanns inget tvivel. Klart att vi ställde upp. Det finns så mycket mörker och elände i världen och vissa dagar känns det som om det sprider sig. Andra dagar känns det som om kärleken och omtanken och den allmänna respekten för andra ändå kommer att segra i slutändan. Jag hoppas det. Om jag kan hjälpa människor med att sitta på en scen och sjunga så gör jag det.

mugshot on stage

AGERA är en förening som gör en massa bra grejer. Läs om dem HÄR. På grund av en vinter som överrumplade hela Skåne så blev det lite ont om folk i söndags. Men vi lyckades ändå samla ihop nästan sju tusen spänn. Nu kanske ni tänker att det inte är så mycket. Men med tanke på hur få som kom, så är det mycket kärlek i de slantarna. Många bäckar små och allt det där. Gå in på AGERAs sida och läs. Gör det.

Passa också på att kolla in Kulturcentralen i Förslövs sida. Det var en fin lokal att spela i och de verkar ha en hel del i görningen. Den hittar ni HÄR.

För er som missade spelningen på grund av väder, geografi eller annan giltig anledning så är det ju tur att någon filmar. Jag har fått dessa filmer och har lagt upp dem på Youtube. Håll till godo.

Så vill jag bara avsluta med att säga detta. Det sprids så mycket rädsla och irritation som sedan som en visklek så förvrids missuppfattningar till falska sanningar som sedan bara verkar tas för givna. Lita inte blint på löpsedlar eller facebooklänkar eller på Berra på jobbet som känner en kille som vet nån… Våra sinnen är lätta att fylla med förtvivlan och då blir det lätt att man stänger sig och har taggarna utåt. Och det är lätt att det blir ett vi-och-dem. Lyssna till era hjärtan. Vi är alla människor. Vi är alla rädda för elände och krig och vi blir alla drabbade av samma regn och snålblåst. Var en medmänniska.

Jag skriver igen

Det är november och för många är detta en månad förknippad med mustascher. Jag däremot ägnar denna höstmånad åt NaNoWriMo. Orden flödar.

 

nanopostit

 

Den siste oktober hade jag en liten släng av panik. Jag hade bestämt mig för att åtaga mig uppgiften som NaNoWriMo innebär. Men jag hade inte en susning om vad jag skulle skriva. Jag mindes plötsligt en gammal idé jag hade för några år sedan och hur den inte blev något. Det var en sådan början som helt enkelt inte ledde till något. En litterär återvändsgränd. Men det fanns något där. Så jag vände och vred på det. Den första november satte jag mig och skrev en synopsis. Vanligtvis när jag gör det så dör intresset för storyn. Jag vet ju hur det kommer att sluta. Då är inte spänningen kvar. Men denna gången har det istället taggat mig till att låta det lilla fröet till en bok växa i mitt huvud.

Tricket är också att stänga av sin inre redaktör. Jag skriver på. Låter berättelsen ta sig framåt. Hoppar runt och skriver där jag känner för det. Rättar knappt några stavfel. Struntar i rätt formuleringar. Jag skriver en fantasystory och har textstycken som:

”Hans lår känder som om de var gjorda av sten när de kom frma till platsen somAelgyr hade avsett för en rast. Det var en ring av åtta stenar. De stod uppe på en liten mossklädd kulle. Had edet blåst hade platsen inte varit så bra men då i det vackra vädret var det en utmärkt plats att slappna av och beundra utsikten från vartifrån de kommit. Man kunde se skogen vid bergsfästet. Man kunde se floden och bron över den. Flottarna och timmret som flöt med strömmen. De rykande skorstenarna i Bjarkaveden.”

Allt sånt fixar jag sen. När november är slut. Eller om jag hinner till 50000 ord innan dess. Man lägger in sina antal ord på NaNoWriMos sajt varje dag och ser hur man ligger till. Det går bra. Det går förvånansvärt bra.

nanoprogress

Men det blir svårare och svårare. Till slut är det transportsträckorna kvar. Och om det inte räcker får man lägga till fler scener. Mer dialog. Göda storyn ännu mer. Skrivglädjen är tillbaka i alla fall. Jag avslutar med att lägga upp mitt omslag. Nu ska jag sätta mig och skriva lite till.

Gylleneskrinet