Hur många bananlådor finns det?

enjävlaröra

Igår gick det stora flyttlasset till Öllsjö. Ett gott gäng hjälpte oss och vi fyllde två möbelsläp, en skåpbil (två gånger) och diverse baksäten och bagageluckor. Men än är inte riktigt allt på plats.

Det är några grejer kvar i Kvidinge. Vi kommer att bo där nästa vecka på grund av jobb och städning av utrymmen man inte kommit till på tre år.

Det är otroligt så mycket man samlar på sig som människa. Ändå så har vi varit näst intill smärtsamt osentimentala när vi bestämt vad vi ska spara och vad vi ska slänga, sälja eller skänka bort. De flesta av våra möbler sålde vi eller gav bort. Ändå ställer man sig frågan… Hur i hela Hel kan vi ha så många bananlådor att tömma? De verkar inte ta slut…

Fast allvarligt talat börjar vi nu efter gårdagens flyttkaos och dagens uppackningskarusell att kunna skönja en ordning i det virrvarr av lådor, tidningspapper, möbler på fel plats och en hund som vankar fram och tillbaka lite vilset. Sakta sakta gör vi detta till ett hem. Vårt hem.

Och om någon är i behov av ett stort antal bananlådor så är ni välkomna att komma och hämta. Vi har på lager.

Efter regn kommer lugn

nyponros

Det har regnat hela dagen och jag har hunnit med en hel del ärenden och måsten. Den lilla nederbörden som kom idag får inte räknas som ett hinder. Men strax efter lunch slutade det. Då tog jag hunden och gick.

Det är rätt så lätt att hamna i tänket att man ska få en massa saker gjort när man har mycket på tapeten. Det är jobb som ska jobbas. Det ska handlas, lagas mat. Maten ska ätas och emellan allt det har man vad som ibland känns som tusen och åter tusen saker som ska kommas ihåg varje vecka.

Nu kanske det låter som om jag tycker att man ska strunta i merparten av dessa. Alls icke. Det är tänket som ska korrigeras.

Det är skillnad mellan att tänka att man ska få saker gjorda och att göra saker. I det första exemplet springer du mentalt framför dig själv och drar i dig för att skynda dig. Få saken gjord så du kan få nästa sak gjord. Sen nästa. Sen nästa. Sen då?

När man gör saker, gör man saker. När man sedan gjort vad man ska. Då gör man andra saker. Det är ett avsevärt lugn som tränas fram. Man är där man är.

En av de viktigaste sakerna man kan träna på är vad man kan kalla Nu-muskeln. Sträck på Nu-muskeln då och då. Det finns en gammal kliché om att man ska stanna upp och lukta på blommorna. Det ligger så mycket sanning i det slitna gamla säget. Var du än är, vad du än håller på med. Bara träna dig på att vara helt och hållet i det ögonblicket i några sekunder. Det är så själen får tid att ta ett djupt andetag. På vägen hem från jobbet. Stanna. Bara en sekund. Se hur hängbjörkens grenar leker i brisen. När du handlar. Stanna. Bara en sekund. Märk hur vackert uppradade saftflaskorna står på hyllan. Smaka, verkligen smaka, på den där första munnen kaffe på morgonen. Låt den inte bli rutin.

När din hund nosar i en grästuva. Nosa du på något annat. Luta dig fram och känn doften av en nyponros efter regnet. Sträck på Nu-muskeln. Var i ögonblicket. Bara en sekund. Sen får du susa vidare igen.

En liten film från en bil

kentibil

 

Jag frågade Leona vad jag skulle prata om i bilen för att ha ett intressant samtal med mig själv. En sammandrag av det resultatet blev den här filmen. 

Visst svamlar jag. Men jag tror att man lär sig rätt så mycket av sig själv, och kanske till och med om sig själv när man bara låter munnen och tankarna gå. Det blev en vlogg. Jag kan tänka mig att göra några till. Vad ska jag och Kent prata om?

Stand Still Stay Silent

Stand_Still__Stay_Silent_-_Sneak_Ruffle

Skandinavisk postapokalyps och saga. Som gammal rollspelare går mina tankar vid de orden först till Mutant. Men inte nu längre. Jag har sedan länge följt onlineserien Stand Still Stay Silent av Minna Sundberg.

Serien utspelar sig ca 90 år efter en stor katastrof som utplånade större delen av mänskligheten. Vi får följa en vetenskaplig expedition sammansatt av människor från alla av de nordiska länderna när de åker till det väldigt farliga ruinerna av Danmark. I mörkret och vildmarken finns många mystiska faror.

 

Stand_Still__Stay_Silent_-_webcomic__page_482

 

Det är saga, magi, historia och spänning. Serien är väldigt vacker ritad och uppdateras frekvent. Det är en av de första sidorna jag besöker på nätet varje morgon. Emellanåt bryts storyn för kapitelavdelare som gör att man får en djupare inblick i Minna Sundbergs framtida Skandinavien. För att återkoppla till ingressen; Jag är en gammal rollspelare och denna värld kittlar alla mina rollspelsnerver. Det är oerhört välbyggt och genomtänkt.

Läs serien! Du kommer inte att ångra dig.

Ett nytt hem

Vår lägenhet är uppe till höger på bilden.

Den första juli lämnar vi över vårt stora gula hus till de nya ägarna. Men redan imorgon får vi nycklarna till vår nya lägenhet i Öllsjö utanför Kristianstad.

Livet tar en på turer ibland. Saker händer. Förutsättningar ändras och så ändras även vi. Hur vi ser på världen och hur vi vill leva i den. Vi flyttade till Kvidinge och ett stort hus med drömmar och mål. Vi lämnar tre år senare den lilla byn med nya drömmar, nya mål.

Vi bodde för stort. Jag och Leona har ett tag börjat tänka mer på det stora i det lilla. Man kan leva ett rikare liv med färre saker. Man kan leva ett större liv på mindre yta. Vi kom fram till att om vårt hus varit lite annorlunda upplagt så hade vi inte behövt varken källare eller ovanvåning. Då kändes det lite fel att ha en massa kvadratmeter bara för att fylla upp dem.

Och vi hamnade aldrig i ett flow i trädgården. Vi gick in med intentionen att så småningom ha en vacker trädgård där man kunde njuta hela sommaren. Men det arbetet en stor trädgård kräver blev en bittert smakande upptäckt. Vi upptäckte att ingen av oss hade viljan eller orken till att sköta en stor trädgård. Den blev ett måste, en outsinlig källa till dåligt samvete och trötthet.

 

Att leva stort i det lilla. En nystart. Ett nytt kapitel. Jag ska inte sticka under stol med att en stor del av anledningen till att vi kom i de här tankarna och bestämde oss för att flytta var allt som hände i samband med Edda. Även om man inte tänker på det varje dag längre så var det ändå en händelse som satte både bollar och kugghjul i rullning.

Jag ser fram emot detta nya kapitel. Detta stora steg. Jag är upprymd och förväntansfull.