Stand Still Stay Silent

Skandinavisk postapokalyps och saga. Som gammal rollspelare går mina tankar vid de orden först till Mutant. Men inte nu längre. Jag har sedan länge följt onlineserien Stand Still Stay Silent av Minna Sundberg.

Serien utspelar sig ca 90 år efter en stor katastrof som utplånade större delen av mänskligheten. Vi får följa en vetenskaplig expedition sammansatt av människor från alla av de nordiska länderna när de åker till det väldigt farliga ruinerna av Danmark. I mörkret och vildmarken finns många mystiska faror.

 

Stand_Still__Stay_Silent_-_webcomic__page_482

 

Det är saga, magi, historia och spänning. Serien är väldigt vacker ritad och uppdateras frekvent. Det är en av de första sidorna jag besöker på nätet varje morgon. Emellanåt bryts storyn för kapitelavdelare som gör att man får en djupare inblick i Minna Sundbergs framtida Skandinavien. För att återkoppla till ingressen; Jag är en gammal rollspelare och denna värld kittlar alla mina rollspelsnerver. Det är oerhört välbyggt och genomtänkt.

Läs serien! Du kommer inte att ångra dig.

Ett nytt hem

Den första juli lämnar vi över vårt stora gula hus till de nya ägarna. Men redan imorgon får vi nycklarna till vår nya lägenhet i Öllsjö utanför Kristianstad.

Livet tar en på turer ibland. Saker händer. Förutsättningar ändras och så ändras även vi. Hur vi ser på världen och hur vi vill leva i den. Vi flyttade till Kvidinge och ett stort hus med drömmar och mål. Vi lämnar tre år senare den lilla byn med nya drömmar, nya mål.

Vi bodde för stort. Jag och Leona har ett tag börjat tänka mer på det stora i det lilla. Man kan leva ett rikare liv med färre saker. Man kan leva ett större liv på mindre yta. Vi kom fram till att om vårt hus varit lite annorlunda upplagt så hade vi inte behövt varken källare eller ovanvåning. Då kändes det lite fel att ha en massa kvadratmeter bara för att fylla upp dem.

Och vi hamnade aldrig i ett flow i trädgården. Vi gick in med intentionen att så småningom ha en vacker trädgård där man kunde njuta hela sommaren. Men det arbetet en stor trädgård kräver blev en bittert smakande upptäckt. Vi upptäckte att ingen av oss hade viljan eller orken till att sköta en stor trädgård. Den blev ett måste, en outsinlig källa till dåligt samvete och trötthet.

 

Att leva stort i det lilla. En nystart. Ett nytt kapitel. Jag ska inte sticka under stol med att en stor del av anledningen till att vi kom i de här tankarna och bestämde oss för att flytta var allt som hände i samband med Edda. Även om man inte tänker på det varje dag längre så var det ändå en händelse som satte både bollar och kugghjul i rullning.

Jag ser fram emot detta nya kapitel. Detta stora steg. Jag är upprymd och förväntansfull.