Vetenskapen och mysteriet

Jag har läst till landskapsvetare i snart ett år. Jag har lärt mig så oerhört mycket om vår värld och natur. Det som lockade i naturen innan jag började plugga var lugnet, mystiken och miraklet som man bara hade vaga aningar om hur det fungerade. 

Så nu när jag har fått lära mig om ekologiska nischer, subduktionszoner, drumliner och kvävets kretslopp… Har magin försvunnit?

hammarsjö

Absolut inte! Jag blir mer hänförd och glad när jag är ute. Att ha en större förståelse höjer upplevelsevärdet. (Det gäller nog det mesta förutom trollkarlsföreställningar.) Jag kan se en historia. Jag kan se orsak och verkan. Jag kan se ett djup i tiden som jag inte ens visste existerade tidigare. Och då har jag bara börjat. Tänk så mycket som är kvar att lära.

väderbitentallpåklippa

Jag har fått nya intressen. Helt plötsligt plockar man stenar längs vägen för att titta på och spekulera över. Jag och några kurskamrater konstaterade att det blir lättare att studera om man låter den barnsliga förtjusningen för saker få lite spelrum. Det blir sannerligen roligare.

åkrarochängar

Just nu skriver jag på en landskapshistorisk syntes. Det är en kort rapport om en by och dess historia från år tusen fram till idag, med fokus på vegetation, markanvändning och demografi. Det är en del att göra. Men även om man som student sitter och kliar sig i håret och bläddrar i böcker för att hitta något att förankra sina teorier i, så slås jag ibland av insikten att: Fan! Här sitter jag och har teorier om ett landskaps utveckling på artonhundratalet!

Då sträcker jag lite på mig.

solgenommoln

Men även med allt detta så klarar jag fortfarande av att koppla bort trofiska kaskader, mekanisk vittring och primärproducenter när jag sätter mig någonstans i skogen. Då öppnar jag upp för miraklet att vi är här. Och att vi har en fantastisk natur omkring oss. För vetenskapen är bara ett sätt att förklara hur magin funkar.

Det spelar ingen roll att man får visat hur kaninen får plats i hatten. Det är ändå ett förbaskat bra trick.

skogsbäck

Kära konsertbesökare

Det kanske är jag som är känslig. Jag har ett problem när det kommer till två eller fler ljudkällor samtidigt. Men vi måste ändå ta ett snack.

När jag lyssnar på radio eller ser på tv och någon sätter igång en annan ljudkälla nära så att de olika ljuden så att säga krockar tycker jag det är oerhört jobbigt. När människor pratar i munnen på varandra på var sin sida av mig tycker jag det är jobbigt. Det är något med informationsintag tror jag. Jag har svårt att skärma av och bara fokusera på det ena. Detta är ett litet problem. Om någon lyssnar på radio när jag ser på tv ber jag personen ta på sig hörlurar. Om folk talar i mun på varandra ber jag dem prata en i taget.

Men så kommer man till det offentliga rummet.

Igår var jag på konsert på Kulturdagarna i Kristianstad. Christian Kjellvander, en av mina favoritartister, spelade för en, tyvärr, liten folksamling. När det kommer till konserter av mindre kända artister på stadsfestivaler eller liknande så lockar det olika typer av människor.

  1. De som är fans till artisten ifråga och jättegärna vill se artisten framträda.
  2. De som är nyfikna och tänker att om man bokat en artist till huvudscenen klockan 22 en lördag så är det inte vilket blaj som helst och det kanske kan vara värt att lyssna på.
  3. De som går dit för de inte har bättre ställen att vara på, och pratar och stimmar och har sig i total respektlöshet för andra i publiken, men främst för artisten.

Jag tänker nu komma med några förslag för framtida konsertbesök.

Om du absolut måste förklara något för din vän, men tycker att ljudet från scenen är för högt. Försök inte överrösta musiken. Gå längre bort. Förklara färdigt. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om din telefon ringer. Svara inte. Du är på konsert. Kan det vara viktigt? Gå längre bort och svara. Stå inte vid sidan av en som lyssnar på musiken och skrik i din telefon att det är svårt att höra på grund av hög musik. När du gått längre bort och sedan avslutat ditt viktiga samtal. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om du bara vill ha lite bakgrundsmusik till ditt grabbgängs trevliga kväll när ni skojslåss och berättar roliga historier för varandra. När ni vill ha ett soundtrack till ert bröliga umgänge. Gå nån annan stans. Eller stanna hemma och sätt igång er ljudanläggning och stör inga andra. Bristen på respekt för medmänniskor som faktiskt vill lyssna på musiken är något ni måste jobba på. Och tro mig. Det märks från scenen också. Speciellt när folk står lite glest en lördagskväll i Kristianstad. Ni märks. Ni märks för ni låter. Gå hem. Eller ännu bättre. Lyssna och njut.

Till Christian Kjellvanders heder igår ska jag tillägga att grabbgänget med kepsarna bak och fram som jag störde mig på igår tystnade efter halva konserten. Jag tittade dit och de stod. De lyssnade. Och banne mig. Det såg ut som de njöt.

Har du som läser detta aldrig hört talas om Christian Kjellvander? Jag bifogar något från Youtube.