Ett stort hål och stenstubbar

Dagens exkursion ledde åt öster längs bitar av den gamla klassiska Route 66. Första stoppet var på Berringer Meteor Crater. Andra och de många efterföljande stoppen var i Petrified Forest National Park.

För 50 000 år sedan störtade det en meteor rakt ner i Amerika. Det hette ju inte Amerika då, men ni vet… Kraften på nedslaget resulterade i en krater som är 1,3 km i diameter och 180 meter djup. Det är väl inget, tänker ni svenskar. Nej, våra kratrar är större. Siljanringen är som jag tidigare skrivit ett resultat av ett meteornedslag. Och i Småland ligger sjön Mien, som också är en meteorkrater. Men Berringers krater är den bäst bevarade, och den krater som löste många frågor vetenskapen hade om meteorkratrar.

Förr trodde man att det var resultat av vulkanisk aktivitet. Jordlagrena i toppen är helt omkullkastade och det var först när man jämförde med kratrar från atombombsprovsprängningar som pusselbitarna föll på plats.

Vi tog oss vidare till Petrified Forest National Park. Området kallas också Painted Desert. Den målade öknen. Och det är lätt att förstå att det namnet tillkommit.

Hela parken är helt fantastisk. Hade jag åkt själv hade jag förmodligen stannat vid varenda utsiktspunkt. Varför heter det då Petrified Forest. Där finns ju ingen skog. Men det har funnits i närheten. Hela öknen har legat under vatten i en träskliknande miljö under trias (250 miljoner år sen). Då har träd förts nedströms och fastnat i dyn och därefter i ett syrefattigt klimat, tillsammans med vulkanisk aktivitet, sugit upp kisel ur grundvattnet genom askan. Så trädstockarna har blivit helt förstenade. Man hittar både småbitar och stora stammar som ligger strödda i öknen.

De olika lagrenas färg kommer från olika mineral som dominerar de olika lagrena under tiden de sedimenterat. De röda lagrena beror på järn. Det rödaste mineralet heter hematit. Det svarta kan bero på järn som inte kommit i kontakt med syre. Det vill säga inte rostat. Eller så beror det på kol eller mangan. De vita lagrena är rika på kvarts. Den största orsaken till de formationer som syns på bilderna är kraftiga åskstormar som gör att vatten forsar fram genom ett torrt landskap och vittrar och eroderar den mjuka berggrunden.

Vi besökte även en indianbosättning som anlades på 1200-talet. Alltså efter de flesta bosättningarna övergivits redan. Det jag fastnade för där var deras hällristningar i en svart fernissa som stenarna har i det området.

Det har varit en lång dag. Vägen hem tog lååååång tid att köra. Vi tre studentchaufförer gick och hittade en bbq-restaurang och åt och tog en öl. Vi handlade efteråt. Imorgon ska vi spendera hela dagen i Grand Canyon. Då är det viktigt med vatten. Jag tror aldrig jag har druckit så här mycket vatten. Det är inte jättevarmt här i Flagstaff. Speciellt inte efter solen gått ner. Men under de stunder på dagen när man står still ett litet tag uppsöker man skugga och dricker vatten.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *