Vi har gått och gått på Gotland

Vi vaknade i Visby. Vi fick en vandringstur i de gamla medeltida delarna ledda av vår lärare, Per Connelid. Det var riktigt intressant. Sedan begav vi oss söderut.

Visby ringmur började byggas på slutet av 1100-talet. Ner mot hamnen först. Där Almedalen ligger idag var en gång i tiden en stor vikingatida hamn. Staden, som inte var knuten till ett land var helt sin egen och rikedomen och handeln blomstrade. Det var först när köpmännen som styrde började knyta mer och mer avtal med Hansan och tyska furstar som det började knorras. Och när de ville börja skatta och tulla de Gotländska bönderna tog det hus i helvete och det ledde till inbördeskrig. De med pengarna vann och sedan började man lägga i en högre växel på murbyggadet.

Visby är en väldigt mysig stad med kulturarvet synligt överallt och det är riktigt kul att vandra mellan medeltida kyrkruiner och gatan där Pippi spelades in.

Marktornen, de utan portar kom till lite senare.

Vi träffade under eftermiddagen en arkeolog, Jonas Paulsson, som de senaste åren arbetat med metalldetektor i Sverige, men främst på Gotland, i ett projekt som heter ”Ett hotat kulturarv”. Jag hade ingen aning om att kulturfyndsplundringar gjordes systematiskt i Sverige idag. Men det är ett problem att fynden från brons- och järnålder försvinner och dyker upp på (till exempel) Schweiziska auktionssajter. En myntskatt får nämligen högre vetenskapligt värde ju mer komplett den är.

I Sverige har vi idag ett system att när något är identifierat som en fornlämning så registrerar vi den och låter den vara. De ska inte grävas ut om de absolut inte anses tillföra något nytt till forskningen. Därför, om man hittar en bronsåldersgrav så kontaktar man Riksantikvariet och så säger de något i stol med: ”Tack då vet vi. Rör den inte tack.”

Dessa registreringar är offentliga handlingar och kan nu lätt kommas åt på deras hemsida. Jag har varit där ofta. Mycket i studiesyfte, men också för att det är kul och intressant. Den där högen på ängen bakom ditt hus där ungarna åker tefat… Vad kan det vara? Tyvärr används dessa uppgifter också i skurkstreck och ljusskygga aktiviteter.

Förhoppningsvis så får man (vi) bukt med problemet och kulturskatter hamnar där de hör hemma. Det är genom myntskatter som man har kunnat placera skandinaviska sjöfarare på olika ställen i tiden. Hur har annars arabiska och västeuropeiska silvermynt hamnat i en åker på södra Gotland?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *